Vargen hade kanat nerför en snötäckt slänt och låg fullt synligt när den upptäcktes.

Det här hände den 13 januari 2001. Jaktlaget som fann vargen anmälde fyndet till Polisen som i sin tur bollade frågan vidare.

Tydliga spår

Britt Marie Nordquist.

Britt Marie Nordquist, ledamot av Svenska Jägareförbundets styrelse, jobbade då som jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Värmland. Hon var den som kontaktades av Polisen som ville ha vargen undersökt på plats.

– Jag var noga med att det var Polisen som tog det beslutet, om det skulle bli en vidare utredning, säger Britt Marie Nordquist.

Här hittades vargen. Foto: Privat

Vargen hittades vid Stöpsjön nordväst om Filipstad. På plats valde Britt Marie Nordquist att slå en cirkel runt området där vargen låg. Det fanns inga spår efter människor, men mycket tydliga spår av den strid som pågått.

– Det var hår och blod, och tydliga spår efter en älgko med kalv tillsammans med vargspår. Det var trampat som en renhjord skulle ha gått fram på en yta på 75–100 meter i diameter. Älgkon hade kämpat för att försvara sin kalv, säger Britt Marie Nordquist.

Fullt synlig

Ut från ytan fanns slutligen spåren efter älgarna som lämnat platsen åt ett håll, och vargen som ramlat ner från en slänt och låg död, fullt synlig från vägen.

– Det var det som gjorde att den hittades. Flera olika faktorer föll samman. En snötäckt öppen yta, en varg som låg fullt synlig och en jägare som satt som passagerare i en bil och tittade åt just det här hållet och utbrast ”där ligger det en varg”, säger Britt Marie Nordquist.

Strid med älgko

Obduktionen av vargen visade att det var en åtta månaders tik och att hon dött till följd av de skador hon fått i striden med älgkon.

Vargen hade sparkats ihjäl av älgen.

– Det är nog betydligt vanligare än vad som noterats. Vargen är ett djur som ska döda ett mycket större djur med sina tänder. Det är klart att de utsätter sig för en fara och får skador, säger Britt Marie Nordquist.

Ännu en varg bekräftat dödad av älg

Hon reagerade på Svensk Jakts artiklar där Håkan Sand, forskare vid SLU:s forskningsstation i Grimsö, betecknar två älgdödade och sändarförsedda vargar som en slump.

– Jag håller med om slumpen, men slumpen är inte att vargarna blev ihjälsparkade, slumpen är att de var sändarförsedda. Den varg som jag fick kolla upp hade ingen sändare och hade bara behövt kana ner på andra sidan kullen för att inte upptäckas alls, säger Britt Marie Nordquist.

Risk för skador

Hennes erfarenhet är att även vargar lever ett utsatt liv med risk för skador.

– Självklart kostar det vargliv i skogen, det kostar liv åt båda håll. Inget vilt djur släpper ifrån sig livet utan kamp, säger Britt Marie Nordquist.