Med utgångspunkt från arbetet som jägarna bedriver i Mörbylånga jaktvårdskrets för att gynna sällsynta vadare, arrangerade kretsen och länsstyrelsen i Kalmar tillsammans ett seminarium om predatorjaktens betydelse.

Den i vissa kretsar möjligtvis provocerande rubriken ”Predatorjakt som en del av naturvården – för att gynna vadarfågel” var av uppslutningen att döma inte avskräckande. Kanske fungerade den tvärt om.

En spänd båge

I vilket fall var sammanträdesrummet Borgholm på länsstyrelsen i Kalmar fylld till sista plats av naturintresserade från organisationer och myndigheter. Länsstyrelsens Susanne Forslund som arbetar med åtgärdsprogrammen för hotade arter hade till och med varit tvungen att säga nej till sent anmälda intresserade på grund av platsbrist.

Hon trodde i sitt inledningsanförande att målsättningen med dagens övning, att nå konsensus kring predatorjakt i framtida naturvårdsarbete kanske var att spänna bågen väl hårt, men hade förhoppningen att nå en bit på vägen.

”För tio år sedan hade jag knappast vågat tro på en dag som denna, när så många intressen samlats för att diskutera predatorkontroll.”

Av allt att döma fick hon rätt. Många verkade inse betydelsen av predatorjakten, även om det i frågor som ställdes till föredragshållarna i vissa fall kunde anas en viss skepsis.

Rödspoven ingår i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för vadare. Foto: Magnus Johansson

Naturvårdare som ornitologen Richard Ottvall, som talade om Naturvårdsverkets och EU:s åtgärdsprogram för hotade vadararter, berättade att predatorjakten på Öland har ökat häckningsframgångarna hos vadarna, inte minst rödspov. Däremot går det av okänd anledning sämre för sydlig kärrsnäppa.

– När predatorkontroll togs upp i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram 2008 var det mycket kontroversiellt. På internationella konferenser vågade man inte prata om jakt som en metod att gynna vadarna. Sedan dess har mycket hänt. För tio år sedan hade jag knappast vågat tro på en dag som denna, när så många intressen samlats för att diskutera predatorkontroll, sa Richard Ottvall.

Möjligheter finns

Magnus Johansson pratade om sitt och andra öländska jägares stora naturintresse. Det är inte roligt att slå ihjäl en kråka eller en kaja, men vi vet att det är nödvändigt för att ge sällsynta fåglar en chans, sa han.

– Idag är det svårt att förstå den otroliga mängd vadare som fanns på ön på 1950-talet. Dit når vi aldrig igen men jag är övertygad om att vi med gemensamma ansträngningar och med rätt åtgärder vad gäller habitat och predatorjakt kan göra mycket för att gynna vadarna.

Magnus Johansson tog upp vilka möjligheter Alvaret skulle kunna erbjuda vadarfåglarna. Han var inte nådig i sin kritik mot naturvården som den är där idag.

– Alvaret vore enklast att göra något åt om det inte vore för naturreservaten och Natura 2000-områden som begränsar möjligheterna. Nu växer Alvaret igen med enbuskar och fortsätter det på samma sätt kommer hela floran att förändras, sa Magnus Johansson.

”Idag är det svårt att förstå den otroliga mängd vadare som fanns på ön på 1950-talet. Dit når vi aldrig igen men jag är övertygad om att vi med gemensamma ansträngningar och med rätt åtgärder vad gäller habitat och predatorjakt kan göra mycket för att gynna vadarna.”

Fällfångst vid konstgryt

Jägareförbundets forskningskommunikatör Bodil Elmhagen pratade om predatorjakten i ett historiskt perspektiv. På den tid då både skottpengar och höga skinnpriser lockade till jakt gynnades småvilt och andra arter, sa hon.

Bodil Elmhagen visade med flera exempel hur småvilt och andra arter gynnas om man bedriver biotopförbättrande åtgärder tillsammans med predatorkontroll. Men för att resultatet ska bli bra krävs både delar.

Måns Bruun vid länsstyrelsen i Skåne berättade om hur arbetet med predatorkontroll har bedrivits vid Foteviken för att gynna rödspov och sydlig kärrsnäppa. Där arbetar länsstyrelsen med fällfångst i anslutning till ett stort antal konstgryt som anlades i samband med att naturliga gryt lades igen eller grävdes bort.

– Bortsett från sydlig kärrsnäppa ser vi en tydlig ökning hos flera vadararter sedan vi började plocka bort räv och grävling. Jag är övertygad om att jakten hjälper till att bevara vadararterna, sa Måns Bruun och fortsatte med en fråga:

– Det man kan fundera på är om insatserna kan eller ska koncentreras på de predatorer som gör mest skada som vi gör i Foteviken, eller om de ska jagas brett som sker i Ölandsprojektet.

”Bortsett från sydlig kärrsnäppa ser vi en tydlig ökning hos flera vadararter sedan vi började plocka bort räv och grävling. Jag är övertygad om att jakten hjälper till att bevara vadararterna.

Seminariet avslutades med en samling i grupper där frågorna som diskuterades handlade om hur framtiden ser ut, hur vidare predatorjakt ska finansieras och om den ska ses som en del av övrigt naturvårdsarbete eller fortsatt ligga lite vid sidan om, som idag.

Testa dig själv:

Tio frågor – vad kan du om predatorer?