När Per Folkerud i Falun 2018 drabbades av en stroke hade han, som han själv säger, tur i oturen. En synnedsättning längst ner i höger synfält är den enda funktionsnedsättning som stroken orsakade, i övrigt fungerar Per precis som tidigare.

Men detta lilla handikapp har fått långtgående konsekvenser. Per Folkeruds körkort drogs in – och i somras beslagtogs han vapen samtidigt som licenserna återkallades.

Per överklagade myndighetens beslut till Förvaltningsrätten i Falun, där han fick rätt. Polisen har inte haft anledning att återkalla hans licenser, skriver rätten i sitt utslag.

Naturligtvis nöjde sig inte Polisen med det, utan överklagade till kammarrätten, där målet nu väntar på avgörande.

Starka intressen

Men vi tar det från början. Per Folkerud är en erfaren jägare, som dessutom har arbetat med jakt under sina år på Studiefrämjandet. Han har som kursledare i jägarexamen utbildat över 300 blivande jägare, och vet i grunden vad som krävs för att bedriva en säker jakt.

Per Folkerud lever efter att han drabbades av en stroke ett fortsatt aktivt liv. Den lilla synnedsättning som blev följden av sjukdomen har till exempel inte hindrat honom att cykla både Vätternrundan och Cykelvasan. Foto: Privat

Per har också andra starka fritidsintressen. Köra sin motorcykel eller sitta bakom ratten i husbilen får han inte längre. När jakten också togs ifrån honom innebar det ett ytterligare hårt slag.

– Men cyklar gör jag fortfarande och har efter stroken kört både Vätternrundan och Cykelvasan. När jag kan behärska situationer som uppstår i en klunga cyklister som ligger tätt intill varandra i hög hastighet kan jag förstås också jaga och hantera vapen säkert, säger Per Folkerud.

Närmast ett hånskratt

Redan när Per efter ett dygn på lasarettet skrevs ut anade han vad som väntade. Läkaren förbjöd honom att jaga och när Per frågade om han över huvud taget visste något om jakt fick han närmast ett hånskratt till svar.

– Läkaren kunde vad jag vet lika gärna vara jaktmotståndare. Jag fick alltså inte jaga men behålla mina vapen. I november samma år skulle jag på en jaktresa och ringde inför det läkaren som fortsatt förbjöd mig att jaga. Han skulle också skicka uppgifter om mig till Polisen, berättar Per.

”Läkaren kunde vad jag vet lika gärna vara jaktmotståndare.”

Per åkte med på jaktresan som, trots att han inte jagade själv, blev en trevlig upplevelse. Men tiden som följde mådde han ganska dåligt, på grund av att han inte kunde ägna sig åt sitt stora intresse.

– Efter att ha varit och tränat cykling på Mallorca våren 2019 kontaktade jag vapenhandläggaren som endast sa att jag behövde göra en synundersökning till. Jag trodde att den med automatik skulle skickas till Polisen, men inget hände.

Inget förbud

När det gått en tid tog Per Folkerud förnyad kontakt med Polisen. Den här gången fick han prata med en vapenhandläggare placerad i Värmland. När hon sa att det inte fanns något jaktförbud utfärdat blev Per fundersam.

– Vapenhandläggaren sa att polisen kan dra in mina vapenlicenser, men de kan inte förbjuda mig att jaga, så länge de inte återkallat licenserna. Då hade jag missat en jaktsäsong, men det var bara att bita i det sura äpplet och det var ju roligt att komma igång igen hösten 2019, säger Per.

I april i år fick Per Folkerud ett brev från Polismyndigheten där han ombads redogöra för sitt hälsotillstånd. Han svarade att han mådde bra och att den lilla synnedsättningen inte påverkade hans jagande och vapenhantering till det sämre. Efter det hörde han ingenting.

Uniformerad polis

Inte förrän på sommaren, i augusti. Per var på en semesterresa tillsammans med sin sambo när grannen ringde och sa att han sett två poliser i deras trädgård.

– Vi blev förstås oroliga att det hänt barnen något, men de mådde bra. Och när vi ringde Polisen hade de inget ärende som kunde kopplas till vår adress, så vi trodde det varit något misstag.

”Någon förvarning hade jag inte fått. Jag var tvungen att lämna över allt.”

Några dagar efter att de kommit hem från sin resa fick Per emellertid besök av två uniformerade poliser i målad polisbil. De hade med sig handlingar som visade att hans vapen, ammunition och licenser skulle omhändertas och återkallas.

– Någon förvarning om det hade jag inte fått. Jag var tvungen att lämna över allt. I handlingarna som jag läste efter att poliserna åkt stod det att jag hade tre månader på mig att sälja vapnen. Det var inte så lätt, jag hade ju inte ens fotografier på mina bössor.

Väntade på barnbarn – skrämdes av polis som kom för att hämta vapen

Ingen anledning

Per Folkerud överklagade som sagt Polisens beslut till förvaltningsrätten där domstolen dömde till hans fördel. Domen är lång och välskriven, och där konstateras bland annat att vapenlagen saknar skrivningar kring synfunktion, sådana som finns i körkortslagen.

Förvaltningsrätten skriver att det i de läkarintyg som åberopas ingenstans uttalas att Per Folkerud är olämplig att inneha vapen. En läkare skriver att han inte får använda vapen, men att han inte tar ställning till frågan om innehav.

Rätten lägger liten vikt vid de äldre läkarintygen. I stället lutar man sig mot ett senare intyg från en ögonläkare som uppger att det inte är något fel på Folkeruds centrala synfunktion. Synen har dessutom blivit bättre sedan stroken.

Eftersom inte heller Per Folkeruds kognitiva funktioner har ifrågasatts av läkare eller av Polismyndigheten, finner förvaltningsrätten att det i utredningen inte finns något som säger att han är olämplig att inneha vapen.

”Polismyndigheten har därför inte, mot bakgrund av underlaget i målet, haft anledning att återkalla Per Folkeruds tillstånd att inneha vapen till följd av att han inte uppfyller de medicinska kraven för körkortsinnehav”, skriver förvaltningsrätten.

Viktigt för alla jägare

För Per innebar domstolens utslag en lättnad. Men nu väntar en ny förhandling eftersom Polismyndigheten överklagade till kammarrätten. Enligt Per Folkerud vill polisen få en prejudicerande dom som innebär att körkortslagens krav på synförmåga ska kunna tillämpas på vapeninnehavare.

– Det här är en fråga som är viktig för alla jägare. Jag klarar mig väl även om jag inte får jaga, men vad kan hända i förlängningen om Polisen får rätt? Ska till exempel alla jägare genomgå synundersökning vartannat år?

Ulf Berg. Foto: Riksdagen

Pers funderingar gjorde att han tog kontakt med Ulf Berg som är ordförande för Jägareförbundet Dalarna.

– Jag är mycket tacksam för Ulfs hjälp. Jag har också fått ett utlåtande från Jägareförbundet som jag tror kommer att få betydelse i kammarrätten, säger Per Folkerud.

I yttrandet konstaterar förbundets jurist Ola Wälimaa att kraven på en bilförare inte kan jämställas med de som ställs på en vapeninnehavare.

Om en jägare inte upptäcker ett vilt nere på marken som rör sig till höger mot honom innebär det endast att viltet upptäcks sent. Inte att det är någon risk när han får syn på viltet och lyfter sitt vapen och skjuter rakt fram, skriver Ola Wälimaa.

Lämplig vapeninnehavare

Per Folkerud berättar för Svensk Jakt att han bara de senaste veckorna tyckt sig märka att synen förbättrats ytterligare. En ny synundersökning som gjordes samma dag som detta skrivs visar att Per hade rätt. Hans synförmåga nere till höger i synfältet har blivit bättre, och han räknar med att detta ska styrka hans sak i kammarrätten.

– Det har gått två år sedan stroken och den lilla synnedsättning jag hade från början har förbättrats. Jag ser inte något som är nära mig på marken om jag inte tittar ner, och skulle kunna missa en hare som kommer riktigt nära. Det gör mig möjligtvis till en något mindre effektiv jägare, men inte till någon fara för andra. Som det är nu skulle jag också kunna köra bil utan att vara till någon fara.

Säger det mesta

Egentligen säger avslutningen i Ola Wälimaas yttrande det mesta om vad Polisen utsätter Per Folkerud för:

Ola Wälimaa. Foto: Jan Henricson

”Det är således min bestämda uppfattning att Folkerud är lämplig som vapeninnehavare och jägare, oavsett hans synnedsättning som den bedöms av läkare. Han kanske inte är en hundra procent effektiv jägare i alla lägen eftersom han kan upptäcka vissa vilt senare än annars, men så länge han kan se vad han skjuter på (rakt fram) kan han inte anses utgöra någon risk för sin omgivning. Jag ser ingen anledning att samhället ska diskriminera honom på grund av hans stroke och synnedsättning.”