Ju fler vi är som jagar, desto bättre. Och det är ingen nackdel när jägare återfinns bland de som bestämmer. När Svensk Jakt uppmärksammade att S-märkta socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi stolt visade upp sitt jägarexamensbevis i sina sociala kanaler, ville vi veta mer.

Hur kommer det sig att invandrarkillen som gjort den ultimata klassresan och som nu tillhör den yttersta makteliten vill börja jaga? Särskilt som han aldrig varit med på en jakt.

– Pandemin gjorde att jag och familjen tillbringade mer tid i skogen. Från ungefär en gång i månaden till att vara ute varje vecka. Det ger ro och jag känner att jag älskar det. Nästa steg är att komma närmare djurlivet, och det kändes som en naturlig fortsättning med jägarexamen.

Tid som tas igen

Ardalan Shekarabi berättar att han aldrig varit med på någon jakt. Ändå känner han att jakten ligger nära naturintresset han bär med sig.

– Jag har alltid varit intresserad av naturen. Min pappa vandrade mycket i bergen utanför Teheran och när jag var stor nog följde jag gärna med honom. När vi kom till Sverige och Gävle var det nära till naturen, och jag var mycket i skogen under uppväxten där.

När pandemin slog till och det blev mer tid att vara ute i skog och mark väcktes tanken att ta jägarexamen. Tänkt var snart gjort för Ardalan Shekarabi. Foto: Jan Henricson

Under Ardalans Shekarabis studieår i Uppsala blev det längre mellan skogsturerna. Likaså har karriär och familjebildning en benägenhet att lägga hinder i vägen för andra väsentligheter.

Men allt har sin tid och efter att ha bosatt sig i Uppland, med skogen utanför knuten, låg det nära till hands att börja ta igen förlorad tid i skog och mark.

Möten till skogs

– Hela familjen tycker om att vara utomhus och när pandemin satte stopp för annat blev det att vi tillbringade mer tid där. Till slut så mycket att barnen började fråga om vi inte skulle äta hemma någon gång, skrattar Ardalan Shekarabi.

Han har också mötts av frågande blickar från deltagare i digitala möten han haft under pandemitiden, då han passat på att ta dem sittande med datorn på en stubbe i skogen.

– En liten fördel mitt i allt det tråkiga med pandemin. Och att det ledde fram till att jag tog jägarexamen. Tillsammans med min hustru, för övrigt. Det har varit roligt att göra det ihop.

Pedagogiskt material

Ardalan Shekarabi berömmer Jägareförbundets studiematerial, och beskriver kursboken Jägarskolan som otroligt pedagogisk.

– Jag gillade verkligen utbildningsmaterialet.

På senare tid har det, inte minst på Svenskjakt.se, varit en intensiv debatt om det nya digitala teoriprovet. Det ledde fram till att Naturvårdsverket beslutat att utvärdera provet, för att se om det behövs förändringar.

– Jag har svårt att kommentera det. Eftersom jag inte skrivit något annat än det digitala provet, så är det svårt att jämföra.

Trots att Ardalan Shekarabi är en alldeles ny jägare, och trots att man knappast kan säga att jaktfrågor hamnar på socialförsäkringsministerns bord, är han väl insatt i vad som händer och sker i Jaktsverige.

Samhällets stöd

Möts du inte, som minister, med misstro och ifrågasättande av människor i din närhet nu när du börjat jaga?

– Jag har respekt för att det finns olika åsikter om och skilda etiska ingångar till en företeelse som jakt. Jag har själv inga problem med att försvara vad jag gör, med tanke på hur jakten bedrivs i Sverige, enligt lagstiftning och en etik som är inarbetad sedan många år.

På senare år har jaktmotståndet tagit sig allt starkare uttryck. Numera handlar det inte enbart om diskussion och debatt. I stället har hat och hot tagit ett allt större utrymme, i sociala medier förstås men också ute i skogen, under jakt.

– Som tidigare civilminister är jag bekant med utvecklingen och att jaktsabotage inträffar. Jag ser det hårdnande klimatet som en del av polariseringen i vårt samhälle, som slår mot många fler områden än jakten. Extremismen är svår för mig att ta in. Jag är glad för att det tagits initiativ för att komma till rätta med problemet, att politiken tar det på allvar. Människor ska aldrig behöva vara rädda på grund av att de utövar en laglig sysselsättning som jakt, utan ska känna samhällets stöd.

Hög acceptans

För att den höga acceptansen för jakt i Sverige, över 80 procent, ska bibehållas är det enligt Ardalan Shekarabi viktigt att den förblir fortsatt tillgänglig för många.

De höga priserna för att arrendera jaktmarker i närheten av storstäderna är ett problem, och han menar att en intresseorganisation som Svenska Jägareförbundet har en viktig roll i att kunna erbjuda marklösa och nya jägare möjlighet att jaga. Såsom Jägareförbundet Stockholm gör med sina jaktgårdar Bogesund, Gålö, Gräsö och Giberga, för att ta ett exempel.

– Att viltköttet kommer fler till del är också viktigt. Inte bara som ett sätt för att få jägarna att jaga mer vildsvin, utan också för att fler ska få äta av en lokalproducerad, fin råvara och därmed höja kvaliteten på maten. Något som också ökar acceptansen för jakt, säger Ardalan Shekarabi som menar att kommunerna kan göra mer genom att vara lite modigare i sina upphandlingsprocesser.

En ängslighet

Efter EU-inträdet har jakten politiserats alltmer. I stort sett allt som vi jägare gör bestäms av juridik, från att vi sätter hundburen i bilen till dess att vi stoppar handen i fickan för att ta fram skotten.

Ardalan Shekarabi ser det som en del av samhällsutvecklingen, där jakten är långt ifrån ensam om att drabbas.

– Det finns en ängslighet i implementeringen av EU-rätt där Sverige måste bli skickligare på att ta till vara våra intressen. Det är inte alltid enkelt, men vi behöver inte alltid vara bäst i klassen med en överdriven rädsla att göra fel. Jämfört med andra medlemsländer har vi mindre benägenhet att använda det handlingsutrymme som ofta finns.

I väntans tider

Nu väntar Ardalan Shekarabi på att få licens på sitt första jaktvapen, en Tikka T3, med ett Zeiss kikarsikte, och som många andra i samma situation funderar han på hur lång tid det kommer att ta.

– Jag har ju läst om de långa väntetiderna, och hur det skiljer sig åt i landet. Man kan säga att det är bra att en politiker på det här sättet får egen erfarenhet av hur det fungerar i praktiken. Jag menar att Polismyndigheten måste se till att det blir rimliga väntetider, som är likvärdiga var än jägaren är bosatt.

Han är förväntansfull inför kommande äventyr på jaktstigen, och hoppas att på sikt komma med i ett jaktlag i Uppland.

– Jag tycker att jägarexamen har gett mig en bra grund, men det återstår mycket jag måste lära mig. Det är mycket jag är nyfiken på inom jakten som jag vill prova på de kommande åren, säger Ardalan Shekarabi.