Turerna har varit många runt Renmarkskommitténs delbetänkande som ska överlämnas till regeringen senast sista augusti i år.
Ordförande Eric M Runesson slog tidigt fast att samebyarna, liksom Girjas via en dom i Högsta domstolen, har genom urminnes hävd upparbetat en ensamrätt till småviltsjakten och fisket på statens mark ovanför odlingsgränsen.
Slutsatserna har mötts av stark kritik. Ortsbor och andra befolkningsgrupper, bland andra tornedalingar och kväner menar att de också har sina rötter i området och därmed samma rätt som samebyarna.

Kompromisslösning

I en bilaga till delbetänkandet som i princip nu är klart (slutjustering sker i mitten av juni) för Eric M Runesson ett långt resonemang om varför han och sekretariatet landat i en form av kompromisslösning.
En av slutsatserna lyder:
”Sammantaget bedömer kommittén att det finns förutsättningar att betrakta allmänhetens tillgång till jakt och fiske på de berörda områdena och i de berörda vattnen som ett sådant angeläget allmänt intresse som avses i regeringsformen.”

Foto: Lars-Henrik Andersson

Ensamrätt med hänsyn

Runesson avfärdar en modell där samebyarna ges en ovillkorad ensamrätt att upplåta småviltsjakten och fisket. Alltså en ensamrätt utan krav att upplåta jakten till andra, som står utanför samebyn.
”Av uppdraget följer dock att hänsyn ska tas även till andra som har starka intressen kring jakt och fiske, till exempel samer utan medlemskap i en sameby, den nationella minoriteten tornedalingar, annan lokalbefolkning och lokal turistnäring.”

Flera kritiska synpunkter på kommitténs förslag

Eric M Runesson avfärdar även dagens modell där staten via länsstyrelserna har hand om jakt- och fiskeupplåtelserna:
”Kan behovet av tillgång till småviltsjakt eller fiske tillgodoses inom ramen för berörda samebyars upplåtelsehantering är det knappast möjligt att betrakta ett statligt övertagande av dessa samebyars upplåtelserätt som proportionerligt.”

Ingrepp av staten

En form av expropriation, alltså att staten löser ut samebyarnas upplåtelserätt, avfärdas också av Runesson:
”För att staten ska kunna göra anspråk på denna rättighet krävs ett ingrepp i det grundlagsreglerade egendomsskyddet – alltså ett ingrepp av exproprierande karaktär. Sådana ingrepp kan endast göras under vissa särskilt reglerade förhållanden. Om samebyn lider någon ekonomisk skada på grund av inskränkningen måste denna ersättas. Samma överväganden måste göras beträffande andra samebyar som kan visa sig ha motsvarande rätt som Girjas sameby.”
Vidare skriver Runesson:
”Åtgärderna skulle – vid sidan av de praktiska problem och höga kostnader som uppkommer – möta sådana konstitutionella och folkrättsliga hinder att sådana åtgärder inte bör övervägas vidare.”

Foto: Lars-Henrik Andersson

Samebyars rättigheter

Renmarkskommitténs sekretariat ”…ser det som nödvändigt att åstadkomma en balans där samebyarnas starka rättigheter respekteras, samtidigt som skälig hänsyn tas till de befogade intressen som finns hos andra; i detta fall intresset av att kunna utöva jakt och fiske på den statligt disponerade marken i fjällområdet.”
Alltså en form av kompromiss med en regel som säger att berörda samebyar inte utan sakliga skäl får utestänga allmänheten från att jaga och fiska.

Sakliga skäl?

Men det är just orden ”sakliga skäl” som fått flera organisationer som ingår i kommitténs expertgrupp att reagera. Även länsstyrelserna menar att ”sakliga skäl” måste förtydligas.
I Renmarkskommitténs förslag tas också frågan upp om eventuella avlysningar och senareläggning av jaktstarten (något som Girjas införde när samebyn fick ensamrätt att upplåta småviltjakten):
”En uppskjuten jaktstart för en samebys hela område bör som utgångspunkt inte kunna betraktas som sakligt grundad.”
I vissa jaktområden, främst i Jämtland, stängs småviltjägare ute för att samebyarna ska få jaga älg ostört. Den frågan tas också upp i Renmarkskommitténs förslag:
”Verktyget att under en viss tid undanta områden från småviltsjakt i syfte att skydda samebyarnas egen älgjakt bör dock användas med varsamhet för att inte på ett omotiverat vittgående sätt inverka på andras möjligheter att jaga.”

Del 1: Fjälljägarens tankar om framtiden: ”Risk för kaos”

Fråga om hundar

Även frågan om stående fågelhundars stör renskötseln nämns i förslaget:
Att genomgående begränsa användningen av hund vid jakt i området kan enligt kommittén knappast vara motiverat. För att betraktas som sakligt bör tvärtom särskilda förhållanden krävas för att hund ska kunna vägras vid småviltsjakt.”

Grupper med företräde

Frågan om vem som ska ha företräde till småviltsjakten, förutom samebyns medlemmar, behandlas också i förslaget:
”Inte heller med den nya regleringen kan det betraktas som sakligt motiverat med en upplåtelsemodell som innebär att jägare eller fiskare från andra delar av Sverige eller från utlandet, oaktat resurstillgången, helt utestängs från småviltsjakt och fiske. Däremot kan det, liksom med den nuvarande regleringen, finnas skäl att ge vissa grupper företräde till resursen.”

Samtidigt andas det i förslaget en vilja att ändå göra en form av prioritering över vilka som ska ge rätt att få lösa jaktkort för småvilt, om samebyarna får ensamrätt till upplåtelsen:
”Jakten och fiskets lokala förankring och traditioner kring jakt och fiske kan bestå om jägare och fiskare som lever och verkar lokalt ges företräde; företrädeskretsen kan till exempel avgränsas till kommunbor.”

LRF kritiska

Magnus Kindbom, Skogsdirektör vid Lantbrukarnas riksförbund, LRF, är kritisk till upplägget med ett delbetänkande och den bilaga som pekar ut en ny riktning – där samebyar föreslås få ensamrätt att upplåta småviltsjakten.
– Vi är kritiska till att det saknas konsekvensbeskrivning och att kommittén nu vill föreslå en lagändring före slutbetänkandet. Det blir en konstig ordning.

Vad tycker du om att sekretariatet med Eric M Runesson i spetsen föreslår en form av kompromiss?
– För att ta ställning till det behöver vi ha en fullständig konsekvensbeskrivning och en analys av vad som händer när man förflyttar rättigheter som har sin utgångspunkt i förutsättningarna för en sameby (läs Girjas, reds. anmn.) och ett domslut kopplat till det. Vi är inte övertygade om att det domslutet kan gälla för alla andra samebyar, säger Magnus Kindbom.
Han tycker att bilagan med förslagen till ny lagtext ska lyftas ur beslutet eller att man klargör att man inte tar ställning till slutsatserna i bilagan.

Sametinget säger nej

Sametinget vill inte ha någon kompromisslösning i form av kontraheringsplikt som Runesson föreslår. Alltså att samebyar ska vara förpliktigade att upplåta småviltsjakt till andra.

I en remiss från Sametinget, som har ett regeringsuppdrag att utreda samebyarnas interna organisation, beslutsfattande och regler för medlemskap, skriver tinget följande:

”Vad gäller mer specifikt upplåtelser av jakt och fiske har Sametinget uppfattat att de flesta samebyar anser att samebyn själv ska få bestämma om och hur upplåtelser ska ske. Möjligheter för att underlätta för upplåtelser och samarbeten mellan byar kan uppmuntra till upplåtelser, men det finns inget stöd för ett tvång om att upplåta.”

Samebyn ska inte upplåta

Vidare skriver Sametinget:

”Att administrera upplåtelser kan vara en tidskrävande uppgift för samebyn. För att inte betunga samebyn föreslås inte bestämmelser om förtur för vissa grupper, särskilda bestämmelser kring administrering eller andra formkrav. Sättet att upplåta, själva eller i samarbete med andra samebyar eller på annat sätt, bör inte regleras. Inte heller att samebyn ska upplåta.”