De senaste dagarna har medier rapporterat om flera lodjursangrepp på jakthundar i Jönköpings och Kronobergs län. En hamiltonstövare skadades illa av lodjur under jakt utanför Agunnaryd i Kronoberg. En jämthund har attackerats i Åsenhöga i Gnosjö kommun.

Utanför Vrigstad hamnade en drever i närkontakt med ett lodjur. Sannolikt skyddade hundens gps-väst tiken från att skadas av lokattens klor.

Lodjursincidenterna med jakthundar inblandade kan sägas vara en fortsättning på hur förra jaktåret avslutades. I mars attackerades en luzernstövare av lo under rävjakt söder om Värnamo. Hunden fick allvarliga skador med frakturer samt en mängd rivmärken och bett över så gott som hela kroppen.

Tydligt tecken

Jaktvårdskonsulent Elias Turesson. Foto: Jan Henricson

Utöver det rapporteras återkommande om att får rivs av lodjur. I trakterna av Mullsjö pågår skyddsjakt efter ett specifikt djur som bedöms har dödat ett stort antal får vid flera attacker i traktens hagar.

Elias Turesson är jaktvårdskonsulent i Jägareförbundets region Syd och har arbetat med rovdjursfrågor under många år. Han säger att de många händelserna med lodjur inblandade är ett tydligt tecken på att stammen växt avsevärt i de tre Smålandslänen.

– För några år sedan hade vi knappast en enda incident med lodjur. Nu är de återkommande och påfallande ofta, och det beror inte bara på att fåren går ute längre om höstarna än tidigare. Helt klart är lodjursstammen i stark tillväxt, säger Elias Turesson.

Hoppas på jakt

Hur många lodjuren är tvistas det emellertid om. I Kalmar och Jönköpings län har förvaltningsmålens miniminivåer uppnåtts, och i varje fall i det förstnämnda länet finns förhoppningen att det blir lojakt i vinter.

– I Kronoberg har man ännu inte nått förvaltningsmålet, i Kalmar verkar man vara på god väg att besluta om jakt, och i Jönköping är målet uppnått med råge. Det diskuteras nu om nivåerna ska höjas, och det finns förstås de som eftersträvar det, men jag hoppas verkligen att länsstyrelsen tar tillfället och tillåter jakt nu när man har möjlighet till det och behovet är uppenbart, säger Elias Turesson.

Genom att tillåta jakt ökar tilltron till systemet, menar Elias Turesson. Om jägarna år efter år rapporterar spårtecken och andra iakttagelser av lodjur, och myndigheterna trots att miniminivåerna uppnås skjuter jaktbeslut framför sig, urholkas förtroendet. Moroten för att delta i inventeringsarbetet, det vill säga jakt när lostammen är stor nog, försvinner.

Tveksam till metodik

– Vi har redan nu problem med att människor inte rapporterar i tillräcklig omfattning. Minskar jägarnas engagemang blir det ännu sämre, säger Elias Turesson som också ifrågasätter metodiken för hur lodjursförekomst kvalitetssäkras.

– Jag menar att den bygger på tron att lodjurens hemområden är större än vad de i själva verket är, i varje fall i södra Sverige där det är tätt mellan bytesdjuren. När vi med säkerhet vet att det till exempel i trakterna runt Rydaholm i södra Jönköpings län finns fler än en föryngring, räknas ändå bara en eftersom det enligt kriterierna inte kan vara fler.

Målet är nått

Svensk Jakt har sökt ansvariga på länsstyrelsen i Jönköping för en kommentar, utan att lyckas. I våras fanns emellertid förutsättningarna för jakt då länsstyrelsen uppgav att länet berördes av åtta föryngringar, varav 6–6,5 beräknades vara länsegna. Förvaltningsmålet är satt till fem föryngringar.

– Jag hoppas som sagt att länsstyrelsen tar beslut om lodjursjakt i vinter, åtminstone på ett par-tre djur, och att man i bland annat Rydaholmstrakten där man så länge haft en stark lodjursstam får möjlighet att jaga, säger Elias Turesson.