– Vi är beroende av att jägare och andra rapporterar in syn- eller spårobservationer av lodjur. Och det är viktigt att de rapporteras direkt för att länsstyrelserna ska kunna följa upp observationerna, förklarar Hans Nordin.

Han menar också att det finns brister hos en del länsstyrelser, som inte har resurser eller en tillräckligt bra organisation för att följa upp de tips som kommer.

– I Gävleborg får vi sms direkt när någon lagt in en observation. Sedan är det någon från länsstyrelsen som åker ut och kontrollerar så fort det bara går. Men tyvärr ser det inte ut så i alla andra län, konstaterar han.

Enligt honom är det också viktigt att länsstyrelsen får in flera lodjursobservationer från samma område.

– Det är viktigt att man fortsätter lägga in sina observationer. Till sist ser vi ungefär hur lodjurens revir sträcker sig och får på så sätt lite enklare att särskilja olika familjegrupper.

Bytestäthetskarta spökar

I Gävleborg är också rapporteringsviljan väldig hög. Men där finns ett annat problem: Den bytestäthetskarta som används vid sammanställningen av inventeringarna. Kort sagt kan sägas att kartan över rådjursstammens storlek i stora delar av Hälsingland jämförs med rådjursstammen i renbetesområdet. Detta till trots att rådjursstammen i Hälsinglands älvdalar och bebyggelse är hundratals procent tätare än vad rådjursstammen är i till exempel Härjedalens renbetesområde.
Att kartan inte tar hänsyn till verkligheten får till följd att avståndskriteriet (sträckan mellan lodjursobservationerna) blir längre för att särskilja olika familjegrupper från varandra.

– Det här är väldigt olyckligt och vi arbetar för att bytestäthetskartan ska bli adaptiv. Vi som arbetar och lever i områdena vet mer om de lokala förutsättningarna än vad en statisk karta kan ange, konstaterar Hans Nordin.

Länsstyrelsen Gävleborg sammanställde i våras sin lodjursinventering. Den visade på 25 familjegrupper i länet, varav tre delades med andra län. Men efter att den felaktiga bytestäthetskartan använts vid den nationella sammanställningen ”prutades” en handfull familjegrupper bort eftersom man då ansåg att avståndet mellan familjegrupperna var för kort med tanke på hur många rådjur som kartan anger finns i området.

Men hur ska man då göra för att få till en bra lodjursinventering?

–  Jag vädjar till alla att rapportera in sina lodjursobsar omedelbart så att vi kan åka ut och säkra observationerna. Det är det enda sättet vi kan få till en rättvis inventering med dagens upplägg. Och vi måste ha snö, säger Hans Nordin.