I programserien träffar Kalle Zackari Wahlström människor som valt ett alternativt sätt att leva. Det är en realityserie om människor som har vågat ta sig ur ekorrhjulet.

I avsnitt tre av programserien åker han till södra Lappland för att hälsa på Miranda Frings Håf som sysslar med fällfångst i på fjället. Miranda, som skrivit flera reportage som publicerats i Svensk Jakt, vistas långa perioder i sin jaktstuga på fjället och låter sig inte begränsas, trots att hon lider av sjukdomen cystisk fibros.

Jägerska & fällfångstkvinna

Miranda beskriver sig själv som jägerska, fällfångstkvinna och livsnjutare. Hon är en husbehovsjägare som bor långa perioder i en liten timmerstuga i den lappländska vildmarken, långt bort från andra människor.

Miranda med sina finska spetsar Thai och Poju. Foto: Privat

Lyckligare i naturen

Det blir ett intressant möte med mycket filosofi om hur vi förvaltar vår tid här på jorden. SVT porträtterar en stark kvinna som med kristallklar logik ifrågasätter livet i storstaden och förespråkar ett lägre tempo i avskildhet med tid för reflektion. Programmet ställer frågan om man är lyckligare om man är ett med naturen.

Jag var med min svägerska i stan en gång, och hon gick jättefort och tyckte att jag gick sakta. Jag frågade varför vi har så bråttom, det kunde hon inte svara på.

Svensk Jakt får en pratstund med Miranda på en knastrig telefonlinje, precis när hon återvänt till stugan från en av sina dagliga jaktturer.

• Har du sett programmet ännu?

– Ja, jag ville titta på det i förväg, för att se så att det inte var vinklat fel.

Miranda och Kalle Zackari Wahlström med fällfångad mård. Foto: Privat

• Tycker du att det förmedlade en rättvis bild av dig?

– Nja, delvis, jag jobbar ju med annat också, jag är ju inte bara jägare, de ville framställa mig som en som bara jagar för maten och det stämmer väl inte riktigt, men det är väl så de vill ha det i Stockholm.

– Jag är glad att de tog med ripsnarningen, det är en utdöende fångstmetod som borde bevaras.

– Det är även viktigt med viltvården, många glömmer bort det, jag tar både mård, räv och skator, man måste hålla nere dem för att inte fågelstammen ska drabbas så hårt.

• Hur var det att var med i en realityserie?

– Jag tyckte det var lite pirrigt att bli filmad, att ha kameran på sig hela tiden. Sen var jag ju sjuk också, det syns ju så blek som jag är. Det är ju så det är, jag är ofta sjuk, men det är jakten som håller igång mig.

• Hur fick de kännedom om dig och din livsstil?

– De ringde från SVT om frågade om de fick komma och hälsa på och göra ett program. Jag frågade hur de hittat mig och de sa att de hört ett radioprogram om mitt liv som trapperska och så ville de filma det. Det var meningen att vi skulle ut och jaga toppfågel, men vi hade inte vädret på vår sida. Det var väldigt tjock dimma. Då tog jag upp fällfångsten och ripsnarningen som jag brinner för, och det tog de med.

– Många kanske tror att vi har öppna slagfällor och sånt, så som det visas i amerikanska tv-program. Därför tyckte jag det var jättebra att de tog med lite om hur vi gör här i Sverige. Det finns säkert de som är emot fällfångst och tror att djuren plågas men det gör de ju inte, det går jättefort.

Ripsnarning. Foto: Privat

• Hur långa perioder är du på fjället?

– Jag är där väldigt mycket, både för viltvården och snarningen men sen på hösten och sommaren är jag ju där väldigt mycket, även för motion, och på vintern åker jag ju skidor dit.

– Jag tycker väldigt mycket om att vara ensam där, många undrar hur jag törs, som ensam tjej, vi har ju ganska björntätt där jag bor också. Men jag är mer rädd för människor än djur faktiskt, människor har gjort mig mer illa än djur.

• Saknar du aldrig något från det moderna samhället när du är på fjället?

– Om jag är riktigt, riktigt hungrig så är det väl färdigmat, ibland är man så trött efter att ha varit ute så mycket, och så ska man hämta vatten och laga mat, då kan jag längta efter färdigt.

Du kan se avsnittet Jägerskan på fjället här