Vild & Bortskämd är ett samarbetsprojekt mellan flera organisationer och myndigheter, bland andra Jägareförbundet, länsstyrelsen i Skåne och SLU. Fokus är lagt på foderskapande åtgärder, vad jägare och markägare kan göra för att öka mängden naturligt foder för att gynna klövviltet.

– Projektet vill genom att förmedla ny och gammal kunskap inspirera alla som är intresserade av att vi ska ha klövviltstammar som är i balans med fodertillgången, sa viltforskaren Annika Felton vid SLU i inledningen av seminariet.

Något man utöver sådana dialogmöten som detta, bland annat gör genom de filmer om som producerats och som finns uppladdade på Youtube. I filmerna beskrivs vad som med enkla och kostnadseffektiva medel kan göras för att öka mängden viltfoder både i skogen och på fältet.

Intresset för vad jägare och markägare kan göra för att öka mängden viltfoder i skogen var stort när projektet Vild & Bortskämd arrangerade seminarium på Jägareförbundets Skedhult utanför Eksjö. Foto: Jan Henricson

Gräs, örter och ved

Och intresset för att bidra finns, uppenbarligen. Hörsalen på Skedhult var under tisdagen fylld till sista plats med jägare och markägare, representanter för myndigheter, skogsbolag och organisationer.

Med utgångspunkt från sin egen och andras forskning gick Felton sedan igenom vad hjortdjuren i allmänhet och älgen i synnerhet äter i form av foder som gräs, örter och ved.

Genom att ha samlat in och identifierat samtliga växtfragment i 300 älgvommar kan Annika Felton ge en bild av sydsvenska älgars diet under vintern 2014-2015.

Tall utgör inte oväntat en försvarlig andel av fodret med 30 procent. De viktiga RASE-arterna är också en viktig födokälla. Lingonris, blåbärsris och ljung uppgick till så mycket som 27 procent av älgarnas foderintag utslaget över hela studieområdet.

– Att det är så mycket kan bero på att det var en snöfattig vinter. Men oaktat det kan vi konstatera att markskiktets växter har stor betydelse för älgen. Genom andra studier vet vi att riset också är eftertraktat av de andra hjortarterna, så konkurrensen är hård, sa Annika Felton.

Hon kallade sitt anförande för de små stegens tyranni, och beskrev hur enskildas till synes små beslut om att föryngra med gran istället för tall har lett fram till mörkare skogar med mindre foder till viltet. Något som kan vara en av orsakerna till de sjunkande slaktvikterna på älgkalvar.

Men Annika Felton såg också positivt framåt, och menade att trenden kan brytas, om den inte redan gjort det. Siffror från Södra visar att allt fler tallar planteras varje år, och i projektet Mera tall har man visat att det går att vända utvecklingen.

Ljus och växter

Mot bakgrund av det var det inte så konstigt att eftermiddagens exkursion inleddes i en tallskog där ljuset kommer ner till marken och där både ris, små träd och buskar växer frodigt.

Viltvårdaren Magnus Strandberg betonade vikten av att föryngra med rätt trädslag på rätt mark, det vill säga gran på granmarker och tall på tallmarker. Att dra nytta av naturliga föryngringsmetoder som fröträd. Utöver det att avverka vid rätt tid på året för att viltet ska kunna dra nytta av foder som blir tillgängligt vid huggningen.

Vid ett stopp i en kraftledningsgata betonades vilken betydelse dessa kan ha för att öka mängden naturligt viltfoder, och på så sätt avlasta tallföryngringarna. Att få kraftbolagen att röja viltvänligt i sina gator skulle påtagligt öka fodermängden i skogslandskapet. På exempelvis Skedhults marker löper det 12 hektar kraftledningsgata. Till vilken nytta kan inte denna stora areal vara för viltet?

Vid det klassiska brynet, i brytningen mellan skog och odlad jord, förmedlade viltvårdaren Magnus Strandberg sina tankar om vad man bör tänka på för att förbättra denna viktiga miljö för viltet. Foto: Jan Henricson

Ett smörgåsbord

Att röja rätt i ungskogarna var också något som betonades. Att gynna rönn, asp, sälg och ek men också brakved som Magnus Strandberg menade är en art som tillhör RASE-arterna, så begärlig är den av viltet. Att röja vid rätt tid i ungskogen för att inte äventyra tallen, och att röja i rätt höjd för att gynna viltet.

De möjligheter skogsbilvägarna ger till ökad viltfoderproduktion togs också upp under exkursionen. En vinn-vinn-åtgärd, enligt Magnus Strandberg. Genom att istället för att plantera ända fram till vägkanten lämna några meter kantzon där ris, buskar och sly får växa skapas inte bara foder till viltet. Vägen torkar snabbare och risken för körskador minskar. Eftersom foderytan sträcker sig utmed väg är det också enkelt och billigt att hålla växtligheten på rätt höjd med ett buskslåtteraggregat.

På platsen uppmärksammades också vad den totalt slutna granskogen producerar i form av viltfoder, det vill säga ingenting, jämfört med ekskogen på motstående sida vägen som erbjuder ett smörgåsbord till de vilda djuren.

Avslutningsvis uppmärksammades det viktiga brynet, här kantzonen mellan skog och odlad jord som ger skydd och mat åt både småvilt och högvilt.