Solen skiner, fåglarna sjunger och vallar och nysådd spannmål grönskar när Svensk Jakt möter David Nilsson och hans jaktkamrat Karl Sjöström på gården Haltemåla utanför Nybro i Kalmar län.

För dem är det bråda dagar, kvällar och nätter. Inte nog med att David som ansvarig för vildsvinsfrågan i Jägareförbundet Kalmar län samordnar Vildsvinshjälp, de bedriver också en omfattande egen jakt. Som eftersöksjägare i NVR, som jägare i Vildsvinshjälp, och för Davids del också som kommunjägare.

– I natt var vi hemma klockan halv två. Det sista vi gjorde var att titta över åkermark som riskerar att skadas av vildsvin, berättar de.

Värsta skadorna

Här, på Haltemåla, har David och Karl tillsammans med kompisen Linus Franzén själva tagit på sig uppgiften som jägare i Vildsvinshjälp. Och det behövs, utan tvekan. Flera vallar har under vintern fått besök av vildsvin.

– Det värsta jag varit med om. Det är nog dubbelt så mycket skador jämfört med förra vintern, säger lantbrukaren Fredrik Bjarnehall som är mycket nöjd med Jägareförbundets Vildsvinshjälp och med Davids och Karls insatser.

Vildsvinshjälp inne på andra säsongen

Fredrik jagar själv men har på grund av arbete ingen möjlighet att på egen hand bevaka sina marker i den utsträckning som krävs.

– Men det fungerar mycket bra med David och Karl och Linus. De meddelar när de kommer. Jag skickar uppgifter om var djuren är på bete för säkerhetens skull. De har också skjutit ett antal vildsvin, så jag är mycket nöjd, säger han.

Karl Sjöström och David Nilsson jagar mycket. När det rör sig om skyddsjakt på vildsvin på åkermarken är de så gott som alltid tillsammans för att bli så effektiva som möjligt. Foto: Jan Henricson

Jagas för lite

Fredrik Bjarnehall är trots det inte säker på att skadorna på hans marker kommer att minska med det snaraste. Det jagas för lite vildsvin i trakten, och han uppmanar därför fler att genom att gå in på Vildsvinshjälp.se och anmäla intresse.

– Ja, det är mycket svårt att på egen hand hålla vildsvinen stången. En del marker är utarrenderade till långväga jägare och de har heller inte möjlighet att jaga så mycket som behövs. Även i sådana fall kan Vildsvinshjälp vara till nytta.

Seriösa jägare

Tillräckligt många seriösa och omdömesgilla jägare har anmält sitt intresse att delta i Vildsvinshjälp, så jägare råder det inte brist på. När en lantbrukare anmäler sig till Vildsvinshjälp tar Jägareförbundets jaktvårdskonsulent kontakt med David Nilsson som både ringer och gör ett besök på den aktuella gården. I de fall det är i norra delen av det långsträckta länet har han medhjälpare som åker ut.

– Vi är väldigt noga med att allt är korrekt. Vi måste på förhand komma överens om detaljerna. Till exempel är det inte alla som har koll på att de inte kan ta hjälp av Vildsvinshjälp hur som helst om det redan finns jägare som arrenderar marken. Men det brukar lösa sig.

Att här behöver jagas vildsvin råder det inget tvivel om. Vallen är helt uppbökad. I Jägareförbundets Vildsvinshjälp förmedlas kontakter mellan lantbrukare som behöver hjälp och jägare som är beredda att jaga vildsvin för att skydda åkermarken. Foto: Jan Henricson

Lite trassel

En förklaring, menar Karl och David, till att intresset från lantbrukets sida inte är större än det är, är att många spannmålsodlare redan har jägare som skyddsjagar i deras grödor.

– Därför kan man se Vildsvinshjälp som ett komplement, för att bistå de markägare och lantbrukare som kanske har lite mindre verksamheter.

De båda jägarna har så här långt bara positiva erfarenheter av hur Vildsvinshjälp fungerar. Något litet trassel har det varit, men inte värre än att det med god vilja gått att lösa.

Flockar med svin

Vi går en sväng över Haltemålas marker. På en vall som haft omfattande besök av de bökande djuren har Fredrik Bjarnevall nu spridit gödsel och skadorna syns inte så väl. På andra sidan staketet är spåren av vildsvin desto tydligare.

– Där har det varit flockar med vildsvin varje gång vi varit här. Om den lantbrukaren varit med i Vildsvinshjälp hade vi gjort mycket nytta, säger David.

Vanligtvis går de på skyddsjakten tillsammans. Med handmörkerkikare går det snabbt att se var vildsvinen finns. Sedan använder de sig av rörlig belysning när det är dags att skjuta.

– Jag tycker det blir effektivast. Att stå och leta vildsvin genom ett mörkersikte på en studsare är ineffektivt. Är vapnet dessutom laddat känns heller inte bra, säger, David Nilsson.

Stort bekymmer

Något som bekymrar nu är att vilthanteringsanläggningarna inte tar emot fällda djur. Coronapandemin har gjort att efterfrågan från restauranger och storkök har minskat dramatiskt.

– Det är helt klart besvärligt. Våra frysar är fyllda med vildsvinskött och att skjuta för att gräva ner känns både fel och är etiskt förkastligt, säger Karl.

Därför hoppas de att regering och myndigheter snabbt kommer fram med ett system som gör det möjligt för den enskilde jägaren att sälja direkt till konsument.

– Det skulle betyda mycket. För hur ska vi göra när vi har 16 vildsvin på tre veckor att ta hand om själva?