En tjänsteman vid en statlig myndighet, exempelvis länsstyrelsen, får inte efterforska en journalists källor. Har en journalist fått en uppgift från en källa som vill vara anonym så får inte journalisten avslöja vem källan är. En journalist omfattas då av tystnadsplikt. Källskydd och så kallad meddelarfrihet regleras i tryckfrihetsförordningen som är en av Sveriges grundlagar.

Diger meritlista

Nils Funcke har arbetat som journalist sedan 1979 och har en diger meritlista: chefredaktör och utgivare vid Riksdag & Departement, kanslichef och utbildningsansvarig vid Föreningen Grävande Journalister och under tre år var han anställd som utredningssekreterare i Yttrandefrihetskommittén. Han har skrivit boken Tryckfriheten, Ordets män och statsmakterna och har även medverkat i ett antal antologier om journalistik och yttrandefrihet.
Han har utrett det pressetiska systemet och har även tilldelats Stora Journalistpriset.

Läs även

• Känslig rapport – länsstyrelsen efterforskar Svensk Jakts källor

”Klandervärt”

Nils Funcke menar att det är klandervärt av en tjänsteman på länsstyrelsen att försöka efterforska källor.

– Om det är sekretessbelagda uppgifter i rapporten och det dokumentet ”kommit på drift”, vilket myndigheten fått kännedom om, kan myndigheten anmäla det förmodade brottet mot tystnadsplikten till Justitiekanslern, JK. Därefter får JK ta ställning till om hon vill inleda en förundersökning eller ett tillsynsärende eller att inte göra någonting alls. Men myndigheten, länsstyrelsen i det här fallet, har ingen som helst rätt att driva någon form av efterforskning hur rapporten kommit utanför myndigheten. Länsstyrelsen får bara påtala det här för JK. Där slutar deras mandat, säger Nils Funcke.

Han fortsätter:

– Om länsstyrelsen på ett aktivt sätt börjar efterforska hur rapporten kommit ut så begår de ett brott mot efterforskningsförbudet. Det är en exklusiv rätt som endast tillkommer JK att inleda någon form av efterforskning hur ett dokument kommit på drift.

Får en statlig tjänstemän ställa frågan hur en journalist kommit över vissa uppgifter och dokument?

– Det bör hon inte göra. Att tjänstemannen efter några dagar återigen frågar hur du kommit över handlingen är nog att betrakta som klandervärt. Det borde hon inte göra. Hon har haft betänketid och möjlighet att samråda med sin chef så att de kan ta ställning till om det ska anmäla det till JK eller inte, säger Nils Funcke.

Stort samhällsintresse krävs

JK kan gå vidare och begära ut handlingen som Svensk Jakt tagit del av för att eventuellt spåra vem som lämnat ut uppgifterna.

– Men det är mycket ovanligt att så sker och JK drar sig i det allra längsta för att göra det. Det ska i så fall handla om mycket allvarliga saker, ett starkt och stort samhällsintresse. I slutänden skulle JK kunna dra Svensk Jakt inför domstol och så får domstolen avgöra huruvida tidningen är tvungen lämna ut vem ni fått handlingen av, men det förekommer över huvud taget inte. Det sker inte. Det ska vara så pass stora samhällsintressen. Meddelarfriheten är oerhört stark i Sverige, och ska så vara, för att uppgifter ska kunna lämnas ut till offentliggörande, säger Nils Funcke.

Meddelarfriheten gäller inte om en person vid en offentlig myndighet lämnar ut en fysisk handling som är sekretessbelagd. Däremot kan personen muntligt berätta vad handlingen innehåller.

Meddelarskyddet

Meddelarskyddet gäller för anställda på: statliga myndigheter och kommunala myndigheter.

Källskyddet, eller tystnadsplikten som den också kallas, är reglerat i grundlagen: tryckfrihetsförordningen (3 kap 3 §) och yttrandefrihetsgrundlagen (2 kap 3 §). En person som vill vara anonym och tipsa en journalist får inte röjas av journalisten. Anonymiteten ska skyddas genom den tystnadsplikt som omfattar journalister, tidningsredaktioner, massmediaföretag, nyhetsbyråer, förlag, frilansjournalister och personer verksamma inom tryckerier. Källskyddet utgör en del av meddelarskyddet för uppgiftslämnare.