Publicerad 14 juli 2017 - 09:19

Den ljusa dovspetsen är halt på vänster bakben. Är det rätt att skjuta den med stöd av paragraf 40c? Foto: Jan Henricson

Lagparagraf med stor gråzon

Att avliva ett skadat eller sjukt vilt djur är många gånger ett lätt beslut. Men att agera rätt med stöd av paragraf 40c i jaktförordningen kräver kunskap och gott omdöme.

Ola Wälimaa.

Svenska Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa får ofta samtal från medlemmar som har funderingar kring paragraf 40c i jaktförordningen. Den som ger var och en rätt att avliva ett sjukt eller skadat djur, oavsett om det är fredat och oavsett var det påträffas.

– Grundregeln är att det är den som utför handlingen som har ansvaret. I det fall du avlivar ett vilt djur ska du i efterhand kunna motivera varför det var en nödvändig handling, säger Ola Wälimaa.

 

Svåra avgöranden

Han menar att det inte är enkelt att göra rätt bedömning, och att gråzonen är stor.

– Hur vet man till exempel att en räv med skabb inte kommer att läka? Och hur bedömer man att det är nödvändigt att avliva en haltande dovhjort?

Enligt Ola Wälimaa kan man bara motivera med 40c i stunden, då djuret påträffas. Om exempelvis en halt älg har synts till i markerna, och jägarna går samman med syftet att söka upp och avliva djuret är det frågan om vanlig jakt, med de restriktioner detta innebär.

– Man kan inte gå ut och leta efter djur och skjuta det bara för att man tror att det är dåligt. Då är det jakt man ägnar sig åt. Att ett vilt djur fått en smäll på benet och därför haltar, kanske tillfälligt, innebär inte att man med någon slags automatik har rätt att avliva det, säger Ola Wälimaa.

 

Avlivning – inte jakt

Nedan följer några möjliga händelser där jägarna bedömer att de agerar med stöd av paragraf 40c i jaktförordningen. Ola Wälimaa ger sin syn på saken.

På vägen hem efter avslutad jakt kommer du fram till platsen för en viltolycka. Föraren är okej, bilen ordentligt tillknycklad och i diket ligger en älg med huvudet uppe och kämpar för att komma på benen.

Du bestämmer dig för att avliva älgen, tar studsaren ur bilen och skjuter den bakom örat.

 

Ola kommenterar: Klockrent fall av paragraf 40c i jaktförordningen. I den situationen är det självklart att avliva älgen om den är skadad, till exempel om ben är brutna. Man behöver inte invänta polisens eftersöksjägare.

 

Geten till vänster har diarré, kanske på grund av ensidigt foderintag. Kommer hon att bli sjukare eller tillfrisknar hon? Foto: Jan Henricson

Haltande rådjur

I början av februari ringer en granne och berättar att han sett ett haltande rådjur på dina marker. Djuret kan visserligen ta sig fram men haltar ordentligt på vad han tror är vänster fram. Du håller uppsikt efter rådjuret men ser det inte de närmsta dagarna.

På fredagskvällen knackar grannen på dörren och säger att han sett rådjuret igen, på vallen alldeles bakom sitt hus. Du ringer ihop jaktlaget och på lördag morgon ställer ni ut runt området, en jägare med hund i band kryssar genom skogen och efter någon halvtimme skjuts en halt råbock.

 

Ola kommenterar: Här ger man sig ut och jagar viltet, vilket alltså inte är tillåtet eftersom det inte är någon jakttid på rådjur i februari. Man kan inte börja söka efter vilt i syfte att döda det eftersom det då är att definiera som jakt.

 

Skabbräv

Du är på väg hem från jobbet och ser en skabbräv gå över en åker på grannmarken. Du skyndar dig hem, hämtar bössan och kör tillbaka och skjuter räven som inte hunnit långt. Därefter ringer du grannen och berättar vad som hänt.

 

Ola kommenterar: Hade du haft vapnet i bilen på väg hem från jakt eller skjutbanan och skjutit räven direkt hade det inte varit något snack om saken, men när man åker hem och hämtar bössan blir det tveksamt. Jag brukar säga så här: tycker du att det är okej, gör det och sedan anmäler du det till polisen, så får de göra en bedömning. Vågar du inte ringa och berätta vad som inträffat ska du inte avliva djuret.

 

Klockrent exempel

Rävjakt i början av mars, drevet går så det står härliga till. Plötsligt ropar hundföraren över radion att han gått rakt på en älgko som inte reser sig ur legan, och han undrar vad han ska göra. Som jaktledare ger du hundföraren direktiv om att avliva älgen. Han skjuter den på nära håll med sin hagelbössa.

 

Ola kommenterar: Ett annat klockrent exempel på när man kan använda paragraf 40c, jaktförordningen. Detta under förutsättning att älgen var så sjuk att den borde avlivas. Att det sker med ett hagelvapen har ingen betydelse eftersom avlivningen sker med stöd av 40c. Eftersom det är statens vilt utom jakttid rapporteras saken till polisen, som då också gör en bedömning om det hela gått rätt till.

 

Den här bocken låg alldeles stilla intill hundgården. Att avliva den med stöd av paragraf 40c i jaktförordningen var ett lätt beslut. Foto: Jan Henricson

Detta är jakt

Polisen ringer och säger att de fått ett samtal om en kronhjort som ser ut att må dåligt på dina marker. Hjorten ska finnas på ett hygge inte långt från där du bor. Du tar med dig studsaren och kör till angiven plats. Någon hjort syns inte till, men tack vare spårsnön kan du följa ett ensamt djur in i skogen. Snart nog går du ikapp en kronhjort som ser mager ut och som ramlar omkull när du närmar dig. När den reser sig igen skjuter du den.

 

Ola kommenterar: I det här fallet bedriver du jakt, och är det jakttid och den i övrigt är lovlig är det naturligtvis okej. Men i det här sammanhanget kan du inte åberopa paragraf 40c i jaktförordningen.

 

Ett fall ur verkligheten. Foto: Privat

Trebent varg

Och så ett fall från verkligheten. En varg på tre ben iakttogs utanför Gnosjö i Småland. På bilder från länsstyrelsens viltövervakningskamera syntes tydligt att tassen på vänster bakben saknades. Varken länsstyrelsen eller polisen ansåg att man kunde ta beslut om någon slags skyddsjakt, utan sa att det var upp till den enskilde att med stöd av paragraf 40c i jaktförordningen bestämma om vargen skulle avlivas.

 

Ola kommenterar: Vem som helst, även en myndighet, kan ta beslut om att avliva ett djur. Men då gäller det att det inte blir jakt av det hela, vilket det blir när man ger sig ut och letar efter djuret. Men den som är ute och jagar och plötsligt får en dålig varg i pass kan använda sig av paragraf 40c jaktförordningen, precis som för annat vilt.

 

”Vem som helst, även en myndighet, kan ta beslut om att avliva ett djur.”

 

Här gäller att vargen är så dålig att det är motiverat, vilket egentligen bara en veterinär kan avgöra vid obduktion i efterhand. Det gäller med andra ord för jägaren att vara helt säker på sin sak.

Polis måste kontaktas eftersom det är statens vilt, om det inte nu råkar vara licens- eller skyddsjakt just då och där.

Så säger lagen

Jaktförordningen paragraf 40 c:

”Anträffas frilevande vilt så skadat eller i sådan belägenhet att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på annans mark.”

Skribent

Jan Henricson

jan.henricson@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar
Vi testar – på riktigt!
Svensk Jakts tester kan du lita på
Här kan du annonsera vapen
Annonstorget med allt från hundar till jaktvapen
Skriv en debattartikel
Här förs debatten i Jägarsverige
Provläs Svensk Jakt digitalt
Bläddra i senaste numret
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Gott från vilt
Tips på hur du lagar vilt på bästa sätt

Senaste från Annonstorget

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

Samtidigt på JaktPlay

Svensk Jakt på Instagram