Kommerskollegium: Problem att sälja jaktkort till ortsbor
PremiumGirjas sameby vill upplåta jakt- och fiskerätten på sitt område i fjällen enbart till jägare och fiskare bosatta i Norrbotten. Enligt Kommerskollegium är det problematiskt att göra så ur ett EU-rättsligt perspektiv. Samebyn är starkt kritisk till kollegiets olika utspel.
I januari konstaterade Högsta domstolen att Girjas sameby genom urminnes hävd har rätt att bestämma över jakt- och fiskeupplåtelserna på samebyns område. Samebyns ordförande Matti Blind Berg sa efter domen att lokalbefolkningen ska ha förtur att lösa jakt- och fiskekort.
Samma villkor
I mitten av februari sa Tomas Lindell, jurist på Kommerskollegium, till Sveriges Radio:
– Någon sådan möjlighet ser vi inte att Girjas kommer att ha. Om de väljer att upplåta jakträtt på sitt område är de tvungna att tillämpa samma villkor oavsett nationalitet eller bosättningsort.
För någon dag sedan gjorde hans kollega Agnès Courades Allebeck, enhetschef vid enheten för EU:s inre marknad, ett uttalande i Sameradion, där hon menade att eftersom det är en upplåtelse av jakt och fiskerättigheter utan att man begär en motprestation, så kan det ses som en gåva och då strider det inte mot EU-rätten.
Hennes uttalande fick spridning, men väckte också en del frågor:
Är det att betrakta som en tjänst när det sker betalning för jakt- och fiskekort?
– Ja, det är sannolikt en tjänsteverksamhet. Upplåtelse av jakt- och fiskerättigheter mot betalning är enligt EU-domstolen att betrakta som en tjänst, säger Agnès Courades Allebeck.
Har det någon betydelse om betalningen bara går till att täcka kostnaderna för upplåtelsesystemet och att betalningen inte ska generera någon vinst för samebyn?
– EU-domstolen har uttalat att det inte nödvändigtvis måste finnas ett vinstsyfte för att något ska kunna ses som en tjänsteverksamhet mot motprestation.
Är den betalning som jägaren eller fiskaren gör att betrakta som en motprestation?
– Ja, en monetär betalning är en motprestation.
Är jakt att betrakta som en tjänst?
– Att försäljning av jakt- och fiskerättigheter kan vara en tjänst följer av EU-domstolens domar, säger Agnès Courades Allebeck.
Girjas sameby uppger att de kommer ta ut en avgift, till självkostnadspris, för att täcka kostnaderna för att administrera upplåtelsesystemet. Och de vill att bara ortsbor ska kunna betala denna avgift för att jaga eller fiska på samebyns område. Strider det mot EU-rätten?
– Att begränsa försäljningen av jakt- och fiskerättigheter på det sätt som du beskriver kan vara problematiskt ur ett EU-rättsligt perspektiv. Bland annat skulle det kunna strida mot geoblockeringsförordningen. Utan en närmare analys av omständigheterna till varför samebyn väljer att begränsa rättigheterna till ortsbor går det dock inte att uttala sig med säkerhet vad som gäller. Detta eftersom det ännu inte finns någon rättspraxis kring tillämpningen av geoblockeringsförordningen. Ytterst är det upp till domstol att avgöra, säger Agnès Courades Allebeck.
Samebyn står fast
Matti Blind Berg säger att samebyn står fast vid det som sagts tidigare, att ortsbor ska ha förtur.
– Är det någon som hittar något fel får man väl pröva det i någon rättsinstans. Det får vi ta tag i den dagen det bekymret dyker upp, säger Matti Blind Berg.
Han berättar också att de kommer ta betalt för de jakt- och fiskekort som går att lösa via webbtjänsten NatureIT.
– Det är en självklarhet. Det handlar om ett självkostnadspris så att vårat administrativa system går runt.
Matti Blind Berg är irriterad över att samebyn blir ifrågasatt.
– Vi blir det dagligen, att vi ska stänga ute folk, att vi ska tjäna pengar och stoppa i egen ficka. Jag är ganska trött på att höra det. Vi har hela tiden sagt att det utrymme som finns för jakt och fiske som rekreation måste i första hand komma ortsborna till gagn. Vi har velat vara öppna och ärliga redan från dag ett och ändå blir vi ifrågasatta. Och kommer det fortgå kommer vi vara tvungen sluta upplåta jakt och fiske.
Ingen hjälp
Matti Blind Berg säger att han är frågande till Kommerskollegiets olika kommentarer i media, och att de uttalat sig utan att vara i kontakt med samebyn.
Han berättar också att samebyn inte fått hjälp i allt arbete med att så snabbt som möjligt kunna administrera jakt- och fiskekortsförsäljningen. Samma dag domen i Högsta domstolen kom, upphörde länsstyrelsen med försäljningen av jakt och fiskekort på Girjas samebys område.
– Vi har jobbat hårt för det här, och i stället får man ta emot både hot, hat och kritik från jägare och icke jägare, säger Matti Blind Berg.
Har inte råd
Han förklarar också att samebyn inte har råd att subventionera ortsbornas jakt och fiske i rekreationssyfte.
– Vi måste ta ut ett självkostnadspris för administration och sedermera övervakning. Om det är att betrakta som en tjänst får väl det prövas i en rättsinsants. Men vi har absolut inget vinstdrivande syfte.
Matti Blind Berg påpekar också att det kan finnas utrymme för undantag i de protokoll som skrevs under i samband med att Sverige blev medlem i EU.
Kommerskollegium har under flera års tid varit kritisk till att Sverige gjort undantag och gett svenskar förtur till småviltjakten i fjällen.
Tre veckor
Det var för snart tre år sedan som paragraf 3 i rennäringsförordningen ändrades så att jägare bosatta i eller med närmare anknytning till Sverige fick förtur till småviltjakt på statens marker ovan odlingsgränsen. Regeländringen gäller fjälljaktens tre inledande veckor.
Kort därefter skrev Kommerskollegium ett yttrande till näringsdepartementet där kollegiet ifrågasatte regeringens regeländringar och påpekade att det strider mot EU-rätten och riskerar bli föremål för ett så kallat fördragsbrott.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.