Det har gått två år sedan två vargar angrep och sånär dödade jämthundstiken Klara i Gårdsjöreviret väster om Ransjön.

Nu är det är dags att släppa Klara på markerna vid Prästsätra där vargarna attackerade henne på premiärdagen 2015.

– Tillbaka till brottsplatsen. Jag har inte släppt Klara där sedan vargarna angrep henne, säger Tommy Berglund.

Kämpade emot

Då kunde Klara blivit ännu en hund i statistiken över jakthundar som dödats av varg.

Det som gjorde angreppet på henne annorlunda var att hon faktiskt lyckades kämpa emot, överlevde och filmade hela attacken.

Filmen som ligger på Svensk Jakts Youtube-kanal har till dags dato över fem miljoner visningar. Den har på ett brutalt sätt visat hur en vargattack kan gå till. En ögonöppnare för många.

Svårt skadad

När Tommy fann Klara efter, eller egentligen under, attacken låg hon svårt skadad. Det hade gått tio minuter från de första skallen som inte liknade något annat.

– Jag trodde förstås att det var ett upptag på älg, men det lät så konstigt, säger Tommy.

Tommy var bara 400 meter från Klara. När han kom fram hade vargarna precis lämnat Klara. På filmen kan man se hur rovdjuren tittar upp och försvinner när Tommy närmar sig.

– När jag ropade på Klara lyckades hon resa sig på frambenen, och jag såg betten bak i låren. Det var blod överallt, säger Tommy.

Klara har fått både fysiska och psykiska men efter vargattacken, men jaga är ändå det bästa hon vet. Foto: Boo Westlund

Sakta tillbaka

Efter lång rehabilitering kom Klara sakta tillbaka på benen, men hon har fortfarande skador som aldrig läker. I höger bakben slets muskler av och benet slänger när hon springer. Attacken sitter också i psyket. Klara är mycket vaksam mot andra hundar och kommer aldrig att bli den hund hon var före attacken.

– Nu kan jag ändå jaga med henne igen, men hon var dubbelchampion vid två års ålder och då var hon en fantastisk jakthund. I dag är hon inte lika snabb och hon blir halt och får värk. Det märks att hon är påverkad av attacken och det hämmar henne, säger Tommy Berglund.

Klump i magen

Säsongen efter attacken släppte han inte Klara på de marker där vargarna angrep henne.

Nu går det inte att vänta längre.

Det är premiär för årets oktoberjakt och det är med en klump i magen som Tommy stryker kopplet.

– Vi är inte så långt ifrån platsen, men kanske är det jag som känner av det mer än Klara, säger Tommy med ett plågat uttryck i ansiktet.

Det bästa hon vet

Tiken har hunnit bli sex år och skulle egentligen vara i sin bästa ålder. I stället är det en märkt hund som söker ut. Många ställer sig frågan varför man utsätter en familjemedlem för risken att än en gång möta vargarna.

Tommy Berglund har tänkt samma tankar. Men Klara är en älghund och älgjakt är det bästa hon vet.

Det är det hon har avlats för och om hon själv fick välja så skulle varje dag ägnas åt jakt.

– Det är inte rätt mot henne att inte få jaga, men det är klart att det har påverkat mig. Jag vill hålla mig i närheten och går hon ur såten försöker jag få tag på henne så snabbt som möjligt, säger Tommy.

Skyddsvästen och hennes kämpaglöd räddade Klara under vargattacken för två år sedan. Nu gör hon sina sökturer, men inte med samma tempo och jaktlust. Foto: Boo Westlund

Väntar på upptag

Jägarna i Hasselbols viltvårdsområde står alla och väntar på upptag. Samtidigt håller de ett vakande öga på allt som verkar annorlunda, avvikande. På allt som kan tyda på varg.

En korp som väsnas väcker oro.

– Vargarna finns här fortfarande. Kanske inte samma vargar. Men varg finns det överallt, säger Tommy.

Kyrkan äger skogen där vi går. Tallungskog och äldre granskog, några hyggen med lövinslag och självklart mycket bra älgmarker. Så var det fram tills vargarna bildade revir för sex-sju år sedan. Då gick älgstammen snabbt ner till nivåer som knappt är jaktbara.

Vi ser lite spår och skitar, men inga älgar.

Klara gör sina sökturer, men Tommy är inte nöjd. Lite oroligt noterar han att Klara varken har tempot eller den rätta jaktlusten.

Saktar in

Efter två timmar kommer så det han väntat på. Några skall, ett upptag och ett gångstånd som går norrut mot passlinjen.

Men rätt snart saktar Klara in, och när hon kommer närmare en väg viker hon av.

Tommy tar sig snabbt ner mot hunden.

Ingen älg, och Klara ser redan trött ut.

– Konstigt. Nu känner jag inte igen henne. Jag har ändå kunnat jaga med henne i september, även om hon inte är som innan attacken.

Vi fortsätter in i såten, men efter en stund har Klara lämnat oss och sökt sig ut till passlinjen.

Vi bryter och Tommy kollar snabbt igenom sin hund. Inget konstigt där, lite stel men det hör numera till det vanliga.

Klara var redan dubbelchampion och en mycket bra älghund innan vargarna tog henne. Nu är hon märkt av skadorna och blir aldrig samma jakthund igen. Foto: Boo Westlund

Blir sittande

Dagens andra såt börjar inte alls bra.

Klara vill inte jaga. Efter några hundra meter blir hunden sittande ute på ett hygge.

I Tommys tankar finns en möjlighet att hon känner av varg. Att de grå är inne i såten.

Tommy gör det enda rätta och kopplar Klara.

I dag har hon jagat färdigt.

När han kommer hem med hunden kan hon knappt ta sig ur bilen.

Klara är stel i bakbenen och rejält halt på frambenen.

– Det var inte bra, men jag vet inte riktigt vad som har hänt. Jag får förstås aldrig tillbaka den hund jag hade före vargattacken, men det måste vara något annat som har hänt under jakten i dag. Nu får hon vila, säger Tommy Berglund.