Jonas Kjellberg med sitt första lodjur. Foto: Håkan Dunberg

Jaktledaren: ”En jaktdag man bara kan drömma om”

Premium

När spårsnön väl kom till Östergötland gick lodjursjakten snabbt. Med sin schillerstövares dånande ståndskall i öronen fällde Jonas Kjellberg sitt första lodjur, och det första som skjutits för hans hund.

Snön som föll över Sydsverige på tisdagen satte fart på lodjursjägarna. På kvällen hittades spår efter två lodjur i Solebo älgskötselområde i Ydre kommun, där jägarna samordnar jakten för att den ska kunna bedrivas över ett större område.

Åtta lodjur på bara några timmar

Redan tidigt på onsdag morgon var jägarna ute för att fortsätta spårningen. En av dem var hundföraren Jonas Kjellberg från Ingatorp, med sin drygt treåriga schillerstövare Gösta. En hund som meriterats på räv, men som inte testats på lodjur på allvar.

Med hund i band

– Vi hade vängt in lodjuren i ett område och var i färd med att fördela passen när en jägare som kom sent till samlingen hade hittat utspår, som vi kan ha missat. Så det var bara att tänka om, berättar Jonas Kjellberg.

Efter att passkyttarna var på plats började han tillsammans med en kamrat spåra lodjuren med hunden i band.

– Vi spårade i tre kilometer, det gjorde rejäla rundor och jag började nästan misströsta lite för spåren gick i varandra och det var långt ifrån enkelt att reda ut. Men så fick vi ordning på det och fortsatte spårningen i ytterligare 500 meter.

Många vindfällen

Spåren var ställda in i ett område med minst sagt besvärlig terräng. Utöver det låg där en mängd vindfällen och det var svårt för jägarna att ta sig fram.

– Jag märkte på hunden att han började bli hetare. Samtidigt plingade det i telefonen av sms om skjutna djur, och jag tänkte att vi började få ont om tid. Så det var bara att släppa, säger Jonas Kjellberg.

Schillerstövaren tog slaget och började efter en stund att väcka i löpan. Sedan kom upptaget.

– Drevet gick mot foten, där vi börjat spåra, och där vi hade en passkytt, och jag tänkte att nu är det snart över. Men 30 meter innan det gick i pass vek det.

På säkringen

Jonas Kjellberg berättar om en spännande jakt där flera passkyttar hade anledning att hålla tummen på säkringen.

– Drevet rundade ytterligare två passkyttar innan det gick in i en blötmark och ner mot en bred å. Jag visste inte hur det såg ut där, och blev lite orolig när Gösta plötsligt var stilla. Han är inte så glad i vatten, men jaktlusten är det inget fel på för efter några minuter hade han simmat över ån och fortsatte att driva.

 

Jonas Kjellberg sköt lodjuret för sin egen hund, schillerstövaren Gösta. Foto: Håkan Dunberg

Bergsbranter och flyttblock

Drevet gick över ett par sjöisar innan det kom in ett område som kan beskrivas som en riktig lodjursbiotop med bergsbranter, stenhällar och flyttblock och där det inte är särskilt besvärligt för ett lodjur att ta sig fram, men riktigt jobbigt för en människa.

– Där buktade det något otroligt. Nästan så jag undrade vad hunden höll på med. Det passerade en passkytt som hade för långt håll innan det blev stopp igen, säger Jonas Kjellberg.

Litet område

Passkytten gick ditåt ståndskallet var men innan han hann fram gick det loss, och började bukta inom ett litet område. Jonas Kjellberg hade precis hunnit dit när det blev ståndskall igen.

– Gösta for runt och skällde på ett sätt som gjorde att jag trodde att lodjuret träat. När jag kom dit kom han till mig, och jag tänkte att han inte hade riktig koll på vilket träd lokatten satt i.

På marken

Jonas tog sig upp på en stor sten och började skärskåda trädkronorna. Schillern kom med honom och fortsatte skälla, men han tittade nedåt.

– Vad håller du på med, muttrade jag, men så kikade jag åt det håll hunden var vänd och där satt lodjuret på marken nedanför stenen. Mindre än tio meter bort.

Trots att det bara rörde sig om sekunder innan han kom till skott, beskriver Jonas Kjellberg det som en evighet. Säkringen hade frusit av smält snö som runnit in i mekanismen under spårningen, och han fick ta i ordentligt för att kunna osäkra.

Nöjd jägare

– Det är helt otroligt. Mitt första lodjur, och det första för hunden. Bättre än så här kan det inte bli. Jag släppte klockan fem i nio och sköt kvart i elva, så det var ett otroligt drev, säger en mycket nöjd lodjursjägare.

Och det var i grevens tid, kan man säga. Lodjuret visade sig vara en vuxen hona, och den sista av de fem som fick fällas i länets södra jaktområde. När länsstyrelsen nåddes av informationen avlystes jakten i södra Östergötland.

En perfekt jakt

För jägarna i Solebo älgskötselområde var det en upprepning av förra årets succé, och jaktledaren Håkan Dunberg är mycket nöjd.

– Det har varit en sådan där jaktdag som man bara kan drömma om. Förhållandena har varit perfekta med nysnö och några grader kallt och fram på förmiddagen en strålande sol. Många av jägarna, däribland jag själv, har haft drevet i närheten och därmed en spännande jakt.

– När det avslutas på det här sättet, att en skicklig hundförare och jägare får fälla sitt första lodjur för den egna hunden kan det egentligen inte bli bättre, säger Håkan Dunberg.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev