För några år sedan drabbades Roland Claesson av en ovanlig sjukdom i ryggen som gör att han får allt svårare att gå. Undan för undan har det blivit sämre, och att ta sig fram i skogen till fots är numera i stort sett omöjligt.

Fyrhjulingen innebär en frihet som gör att Roland kan ta sig ut i markerna på gården Bodaberg någon mil norr om Värnamo, för att se vad som behöver göras i skogen och för att kunna jaga.

Roland Claesson. Foto: Jan Henricson

– Men att få dispens för att jaga från fyrhjulingen är ett byråkratiskt krångel utan like. Det skulle inte behöva vara så besvärligt, säger Roland Claesson.

Vi sitter runt köksbordet hemma hos Roland och pratar jakt i allmänhet och funktionshindrade jägares möjligheter i synnerhet. Emma Rolandsdotter är minst lika engagerad i frågan som sin pappa. Förklaringen till det är enkel:

– Även om man har en förälder som är funktionshindrad vill man kunna göra saker ihop. Jakten är vårt gemensamma intresse och vi vill kunna utöva den tillsammans som vilken jagande familj som helst. Jag tror också att ju mer vi pratar om hur vi ska kunna förbättra samhället för funktionshindrade, desto mer händer det, säger hon.

”Jakten är vårt gemensamma intresse och vi vill kunna utöva den tillsammans som vilken jagande familj som helst”

Examen tillsammans

Emma berättar om en tjejkompis som har svårt att ta sig fram i skogen, men som hon uppmuntrat att ta jägarexamen och som nu håller på med teori och praktik.

– Vi jägare kan göra mycket själva också. Till exempel genom att öka tillgängligheten på jaktskyttebanorna. Där borde kommunen kunna gå in med bidrag, precis på samma sätt som man gör till andra fritidsverksamheter, som ridning, säger Emma.

Förra året tog Roland och Emma jägarexamen tillsammans. Roland har jagat länge och hade vapenlicens redan innan kravet om jägarexamen kom. Emma är naturintresserad och har varit med i skogen sedan barnsben, och det var dags att ta tag i jakten på allvar.

”Vi jägare kan göra mycket själva också. Till exempel genom att öka tillgängligheten på jaktskyttebanorna.”

– Jag tyckte att det var hög tid att ta jägarexamen och föreslog att Emma skulle hänga på. När jag sa att jag betalar, var det ingen tvekan, skojar Roland.

Emma Rolandsdotter. Foto: Jan Henricson

Skämt åsido. Emma tyckte det var en utmärkt idé, och hennes första säsong i skogen med eget vapen har gett mersmak. Att hon har en hare, en räv och tre vildsvin på skottlistan tyder på att det jagats mer än någon enstaka söndag.

– Ja, det har blivit mycket mer än så. Jag tycker att jakten, och allt som är runt den med skytte och viltvård är intressant och roligt. Tyvärr blev det ingen råbock i höstas, men vi har en mycket fin här bakom huset som jag ska försöka ta i augusti.

Mycket krångel

En funktionshindrad person som vill jaga med hjälp av sin fyrhjuling har att ta sig igenom ett byråkratiskt krångel. Dispenser ska sökas för att få skjuta från motordrivet fordon, samt från terrängkörningslagen.

”Jag fick till och med frågan om jag skulle ha vapen med på min fyrhjuling. Man kan tycka att det är onödigt krångel när inte handläggaren förstår en sådan sak.”

Regeringens beslut innebär att länsstyrelserna numera kan ge dispens för ytterligare några jaktbara arter, bland annat fåglar som tidigare inte tillåtits, men det är fortfarande blanketter som ska fyllas i och tjänstemän som ska övertygas. Och de dispenser som ges är begränsade till att gälla inom det egna länet.

Roland Claesson har flera förslag på hur tillståndsgivningen skulle kunna underlättas. Bara en sådan sak som att tjänstemännen som hanterar ärendena borde ha en grundutbildning i vad jakt handlar om.

– Jag fick till och med frågan om jag skulle ha vapen med på min fyrhjuling. Man kan tycka att det är onödigt krångel när inte handläggaren förstår en sådan sak, säger han.

Begränsad dispens

De har fått hjälp av Jägareförbundets jaktvårdskonsulent Rikard Södergren, som drivit projektet Jakt för alla, med att fylla i dispensansökan på rätt sätt.

– Det kunde vi göra tack vare att jag visste att Rikard fanns. Men det borde inte vara så komplicerat att man måste ha experthjälp för att kunna söka dispens, säger Emma Rolandsdotter.

”Personalen som handlägger sådana ärenden borde ha en grundutbildning i vad jakt handlar om.”

Hon och Roland beskriver hur de anser att det borde vara. De menar att politiker och myndigheter kan göra mycket mer för att förenkla tillvaron för jägare med funktionshinder.

– En dispens som medges i ett län borde gälla i hela landet. Som det nu är kan jag inte åka över länsgränsen för att jaga, och det är ju onödigt begränsande, säger Roland.

Emma fyller i:

– Jag önskar att det fanns en blankett som var anpassad för jakt, och att det fanns en instruktion för hur den ska fyllas i. Nästan som en manual. Personalen som handlägger sådana ärenden borde ha en grundutbildning i vad jakt handlar om. Dessutom skulle olika register kunna samordnas för att underlätta och snabba på handläggningen.

”Att en jägare som är rullstolsburen ska kunna jaga på i stort sett samma villkor som en som kan gå borde vara självklart.”

Mer kan göras

Roland Claesson ser fram emot höstens jakter tillsammans med sin dotter. Bara han får dispensen för att få jaga från sin fyrhjuling.

– Jag hoppas verkligen det. Men tiden går fort, nu är det bara ett par månader kvar till bockjakten, säger han.

– Att regeringen beslutade att utöka antalet arter som får jagas av funktionshindrade är bra. Det var en onödig diskriminering. Men det finns mycket mer som kan göras för att villkoren ska bli lika. Att en jägare som är rullstolsburen ska kunna jaga på i stort sett samma villkor som en som kan gå borde vara självklart, säger Emma Rolandsdotter.