Publicerad 30 november 2019 - 07:00

Odlingslandskapet i fokus. Jägare och Naturskyddsföreningens medlemmar delar uppfattning om hur naturen i denna landskapstyp bör se ut för att skapa mesta möjliga biologiska mångfald. Foto: Martin Källberg

Jägarna överens med Naturskyddsföreningen om odlingslandskapet

Jägare och folk från Naturskyddsföreningen är de människor som har mest likartad syn på hur naturen i ett odlingslandskap bör se ut. Det måhända något överraskande resultatet redovisade forskaren Regina Lindborg från Stockholms universitet vid årets upplaga av Sveriges Vildnad som gick av stapeln på Skansen i Stockholm.

Sveriges Vildnad, som är en stiftelse där Jägareförbundet finns med, har till uppgift att sprida kunskap om det vilda. Vid årets seminarium deltog en panel med sammanlagt nio personer från forskarvärlden och politiken.

Över ämnet ”Jakt som en del av multifunktionella landskap – möjligheter och svårigheter” talade Regina Lindborg från Stockholms universitet. Hennes forskning handlar bland annat om hur den biologiska mångfalden påverkas av olika typer av odlingslandskap. Dessutom har hon undersökt vad grupper av människor tycker om olika landskapstyper.

Man har frågat jägare, representanter från Naturskyddsföreningen, Friluftsfrämjandet, anställda vid länsstyrelser och jordbruksorganisationen LRF.

 

Hetero-, homo- eller mittemellan?

De odlingslandskap man frågat om är det homogena odlingslandskapet som kännetecknas av stora sammanhängande fält med identiska grödor och där fälten saknar kantzoner, diken, stenmurar, skogsdungar och vattensamlingar.
Alltså ett ur odlingssynpunkt rationellt jordbrukslandskap.

Regina Lundborg, Stockholms universitet, var en av föredragshållarna under Sveriges Vildnad på Skansen i Stockholm. Foto: Leif Andersson

Dess motsats, alltså det heterogena landskapet, har mindre åkrar med flera olika grödor, kantzoner, diken, buskar, skogsdungar, stenmurar, vattensamlingar och mindre vägar genom landskapet.

Den tredje landskapstypen, kallad den intermediära, är enkelt uttryckt någonting mitt emellan de två andra.

När frågan ställdes om vilken odlingslandskapstyp man föredrog till folket från jägarleden visade det sig att man var helt enig med gruppen från Naturskyddsföreningen. Det var det heterogena, varierade odlingslandskapet man ville ha.

Inte någon av de andra tillfrågade grupperna var lika eniga som jägare- och Naturskyddsföreningsfolket, något som Regina Lindborg såg som något positivt för framtida viltförvaltning.

– Det kanske råder mindre motsättningar än vad vi tror, sa hon.

 

Jakthistorisk resa

Bland övriga föredragspunkter fanns ”Reflektioner om viltets och jaktens kulturella värde – förr och idag” där Håkan Tunon från SLU gjorde en historisk tillbakablick 30.000 år i tiden, till de berömda grottmålningar i södra Frankrike där kvinnor målade jaktmotiv på grottväggarna.

Tidsresan gick i Håkan Tunons berättelse vidare framåt i tiden via svenska runor med älgjaktsmotiv över medeltida falkenerare fram till våra dagar.

Håkan Tunon, Sveriges lantbruksuniversitet. Foto: Leif Andersson

 

Minsta klimatavtrycket – vildsvinet

Fredrik Widemo från SLU redovisade forskning gällande vilken typ av köttproduktion som orsakar störst respektive minst klimatavtryck.

Fredrik Widemo, SLU, talade om klimatavtryck från olika sorters kött. Foto: Leif Andersson

Det visade sig att vildsvin som skjutits under jakt är det köttslag som lämnar minst klimatavtryck medan dovhjort uppfödd i hägn enligt de redovisade resultaten orsakar det största klimatavtrycket, till och med större än nöt- eller lammproduktion.

Det överraskande resultatet tycks dock vara starkt beroende av hur man räknar, något som Fredrik Widemo var noga med att påpeka.

 

Fluktuerande viltstammar

Christer Pettersson från Naturvårdsverket berörde i sitt bidrag hur vilttillgången fluktuerat från 1950-60-talets relativt viltfattiga marker med älg och rådjur till 80-talets viltexplosion av samma arter till dagens situation där andelen älg och rådjur sjunkit tillbaka till 60-talsnivå, men där hjort och vildsvin numera finns i livskraftiga stammar.

Kjell Danell från SLU talade om viltet och tillvaratagandet ur ett historiskt perspektiv och berättade också att arbetet resulterat i en bok om jakt och människor i Norrland runt förra sekelskiftet.

 

Leif Andersson

Skribent

Svensk Jakt

webbredaktionen@svenskjakt.se

Kommentera artikeln

Vad tycker du? Här kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Du behöver skapa ett konto och logga in först.
Tänk på att hålla god ton, inte byta ämne och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.
Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort.
Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen Svenskjakt.se.

Visa kommentarer

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Senaste nytt

Mest läst

Mina artiklar
Provläs Svensk Jakt digitalt
Bläddra i senaste numret
Vi testar – på riktigt!
Svensk Jakts tester kan du lita på
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Här kan du annonsera vapen
Annonstorget med allt från hundar till jaktvapen
Gott från vilt
Tips på hur du lagar vilt på bästa sätt
Skriv en debattartikel
Här förs debatten i Jägarsverige

Senaste från Annonstorget

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev

Samtidigt på JaktPlay

Svensk Jakt på Instagram