I väntan på jaktsäsongen försökte jag bota min jaktabstinens genom att smyga ut på fälten i Norrvidinge utanför Kävlinge med min kamera. Det är balsam för själen att vara uppe innan alla andra och se hur naturen vaknar till liv en varm tidig sommarmorgon.

Jag gick upp 04.45 och möttes av en mystisk och förtrollande miljö där dimman låg tätt och lågt över fälten. Min sikt var dålig på grund av dimman så jag börja med att stöta en bock och en get som stod några tiotals meter bort i mörkret.

En förtrollande vacker morgon i Kävlinge. Foto: Philip Aru

Smög fram

Sakta smög jag ut på fältet med solen stigandes i ryggen. Jag vände mig om och tog en bild på solen som trängde sig igenom den tjocka dimman, samtidigt som en liten hare tittade på mig och njöt troligtvis lika mycket som jag.

Ute på fältet finns det en gammal grind där jag brukar sätta mig för att vänta på viltet. Grinden bidrar till att dölja min siluett mot ljuset. Det gör att djuren kan komma relativt nära innan jag blir upptäckt.

Just denna morgon är det dock inga rådjur som vill komma ut och säga hej. Efter cirka 30 minuter utan något liv börjar jag bli lite otålig så jag beslutade mig för att smyga vidare till nästa fält. För att ta mig dit behövde jag gå längst ett oskördat rapsfält som sträckte sig cirka 200 meter. Jag gick längst kanten tills jag såg en ljusbrun pinne i marken en bit längre fram.

Solens går upp över fälten i Norrvidinge. Foto: Philip Aru

Upptäckte bocken

Min första tanke var, ”Varför har någon satt den där?”, men jag inser ganska snabbt att det är en bock. Jag slängde mig ner i den torkade gula rapsen och hoppades att jag inte lyckats skrämma bort den. Jag stack ut huvet lite diskret för att se om den var kvar. Otroligt nog var den faktiskt närmare då så jag lyckas ta några bilder på håll.

Men då måste jag ha skrämt bort den när kameran klickandet gått varmt? Tro det eller ej, men istället för att springa bort sprang den rätt mot mig och stannar cirka 20 meter bort och stirrade på mig i vad som kändes som en evighet. Lite likt en jaktsituation steg pulsen och adrenalinet började pumpa. Jag bad till gudarna att jag hann ställa in kameran rätt med tanke på fokus och ljus. Efter en stund insåg nog bocken att jag inte var en attraktiv råget eller en konkurrerande bock så den drog iväg i full fart i motsatt riktning och bort från mig.

Revirbocken närmar sig. Foto: Philip Aru

Lyckligt ögonblick

Jag satte mig i kanten med rapsfältet i ryggen och solen i ansiktet och kollade på kameraskärmen. Ja, jag fick den!

Med ett stort leende på läpparna gick jag tillbaka, kröp ner i sängen och somnade gott, precis som alla andra semesterfirare som då ännu inte hade vaknat.

Philip Aru