En (o)kär vän i skogen

Många är de jägare och skogsflanörer i södra Sverige som fått uppleva hjortlusflugans (Lipoptena cervi) härjningar. Om sommaren flyger de omkring och letar efter rörliga mål, landar och kryper omkring. Ibland tar de en munsbit för att se om de hamnat rätt.

Älgjägare vet att de nu vinglösa krypen hamnar under kläderna, i håret, på hunden och till slut i sängen. Och de går nästan inte att klämma ihjäl heller! Vissa bitna människor får kraftig hudirritation av deras bett, och ibland även feber och allergiska symptom.

Efter att ha släppt vingarna lever hjortlusflugan hela sitt liv på sitt värddjur – något av våra hjortdjur.
Foto: Jonas Malmsten / SVA

Svårt att sprida smittor

Flugans roll som smittspridare är ännu inte klarlagd, och det har att göra med att de spenderar hela sitt liv på en individ (oftast en älg) efter de släppt vingarna. Bär de på en smitta från ägg- och larvstadiet så sprider de ju inte den vidare, i och med att de inte brukar byta värddjur.

Klart är att en människa kan uppvisa allergiska reaktioner efter deras bett, men det är sällan det leder till något allvarligare tillstånd.

Svaga älgar känsligare

Älgar kan husera över 20.000 flugor, men inga studier talar hittills för att de verkligen far illa av flugan. Alla flugor behöver dricka blod från djuret de lever på, men mängden torde vara så liten att älgen inte påverkas och till exempel får blodbrist.

Är älgen sjuk av andra orsaker såsom svält, cancer, eller olika infektioner är det inte omöjligt att flugornas effekt på djuret förvärras.

Älgar som av olika anledningar lever i miljöer med dålig fodertillgång och -kvalitet kan då vara känsligare för kraftiga lusflugeangrepp. I dessa fall är inte flugan roten till allt ont, utan livsmiljön.

Svår att skydda sig emot

Det är svårt att skydda sig mot flugan när den svärmar på sensommar eller tidig höst. Mössa eller huva med myggnät kan fungera, men det verkar tyvärr vara få eller inga insektsmedel som håller dem borta.

Personer som tidigare uppvisat irritation vid bett får tyvärr hålla sig borta från skogen under svärmningsperioden, eller bära heltäckande myggnät av olika slag.

Hjortlusflugor kan tänkas vara irriterande för älgarna, men är nog mer irriterande för oss människor.
Foto: Jonas Malmsten / SVA

Beroende av sina värddjur

Flugan finns i nästan hela södra Sverige och en bit in i södra Norrland. Finns det inga älgar eller andra hjortdjur, brukar det inte finnas så många flugor.

Flugorna tycks sakta sprida sig norröver, och även bli fler till antalet. Den har redan rapporterats förekomma i södra och delar av mellersta Norrland.

Som alla parasiter är den beroende av ett värddjur, vilket kan vara anledningen till att den ökat under de senaste 40 åren, i takt med att älgstammen ökade under 1970-talet och flera år därefter. Dessutom har den uppåtgående trenden för andra hjortdjur sannolikt bidragit till en fortsatt ökning.

Föder ”levande” ungar

Honan, som lever utan vingar på sin älg, ”föder” larver, vilket är ovanligt i insektsvärlden. Äggen utvecklas nämligen till larver inne i henne innan de kommer ut. Larverna förpuppas ganska fort och trillar av älgen och hamnar på marken.

Kikar man igenom pälsen på en älg, eller synar snöiga älglegor på vintern, kan man hitta pupporna som är mörkt gråbruna och cirka två millimeter långa.

På sommaren kryper flugan ur puppan, och börjar flyga runt för att leta upp en egen älg att leva på resten av sitt liv. När flugan hittat sin älg, släpper den vingarna och är hemma.

Hjortlusflugan kan även leva på rådjur, kronhjort, dovhjort och ren. Den verkar inte trivas på andra djurarter, men kan irritera dem precis som den kan irritera oss.

Jonas Malmsten