– Alla som jagar i vargrevir riskerar att när som helst gripas av polis och hamna i dessa miljöåklagares klor med allt vad det innebär, säger Björn Törnvall till Svensk Jakt under en paus i förhandlingarna.

Törnvall, som själv jagar i vargrevir i norra Fryksdalen, där jaktlaget för övrigt fick en älghund skadad av varg i höstas, förklarar sin närvaro i Södertälje tingsrätt med att han har ett stort intresse för saken.

– Jag har följt och skrivit om vargens återkomst och påverkan på landsbygden under mer än 15 år vid det här laget. Jag är intresserad av att följa åklagarnas tveksamma agerande i så kallade vargmål, och menar att dessa rättsövergrepp måste få ett slut.

Gräsö och Dals Ed

Björn Törnvall nämner flera av de mest uppmärksammade fallen i modern tid som exempel på hur det är och har varit. Från det så kallade Gräsöfallet där en lantbrukare fälldes i Högsta domstolen efter en tolkning av hur paragraf 28 kunde tillämpas. Vidare till hur Stig Engdahl i Dals Ed dömdes till fängelse på samma grunder.

”Han borde ha friats.”

– Han borde ha friats eftersom han sköt vargen när den skulle angripa hans får. Men först efter den domen ändrades äntligen paragraf 28 så att en djurägare kan ta ett eget beslut om skyddsjakt för att skydda sina tamdjur, säger Björn Törnvall.

Skrev en bok

Och så kom då det så kallade Lillhärdalsfallet. Något som engagerade Törnvall så mycket att han tillsammans med Karl Hedin skrev en bok om rättsprocessen, som efter flera år ledde till friande domar i Svea hovrätt.

– Det var mina vänner och jaktkamrater som greps och anklagades för grovt jaktbrott. Jag såg då att åklagarna struntade i lagen om objektivitetsprincipen, tillrättalade bevisen genom att vara selektiva och använde sig av hårda tvångsmedel som isolering och telefonavlyssning, säger Björn Törnvall.

Du riktar hårda anklagelser mot åklagarna i de här målen?

– Ja, i Lillhärdalfallet fick fem jägare vänta i 2,5 år på att bli rentvådda i två instanser. Denna långa tid och att samtidigt vara uthängda i media som misstänkta tjuvjägare är enligt min mening åklagarnas sätt att utdöma straff mot oskyldiga jägare, säger Björn Törnvall.

Han nämner också den pågående processen i Hälsingland där flera jägare suttit lång tid i häkte misstänkta för grovt jaktbrott.

– Vad vi vet har åklagaren i Alftafallet ingen dödad varg och ingen skottplats. Gripandet av de misstänkta utfördes av 35 poliser i april förra året. I tre av fallen fick jägarna sitta i häkte och isolerade i 31 dagar, något som är otroligt påfrestande. Dessa övergrepp grundades på en påträffad blodfläck och ett par månaders telefonavlyssning.

”Vad vill åklagaren egentligen?”

Efterlyser diskussion

Björn Törnvall menar att dessa händelser, liksom Sjundafallet, måste belysas och diskuteras öppet och av fler.

– Alla dessa resurser i rättsväsendet behövs för att bekämpa verkliga brott. 42 människor sköts till döds 2017 och här sitter vi och lyssnar på ett tjat om en varg som sköts helt enligt paragraf 28. Sjundafallet som vi lyssnat på i snart tre dagar är en gåta. Vad vill åklagaren egentligen?

Det låter som om det kan bli fler fler böcker, kanske om Sjundafallet?

– Jag och Karl Hedin tänker fortsätta att skriva om denna utveckling och ifrågasätta rättsväsendets integritet vad gäller hur jägare behandlas av dessa miljöåklagare, säger Björn Törnvall.