Staten har genom Justitekanslern, JK, svarat de fyra samebyarna och avvisar deras krav. JK menar att det funnits konkurrerande markanvändning i området och konstaterar att tidigare forskning till viss del varit styrd av narrativet att samerna var först på plats i det som i dag anses vara traditionellt samiskt territorium.

– Vi tycker att JK:s yttrande är förvånande på flera sätt; bland annat att staten inte tycks respektera Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet och inte heller det omsorgsfulla arbete som Renmarkskommittén utfört, säger Peter Danowsky. Nästa steg i processen är ett yttrande från oss. Sedan blir det ett förberedande sammanträde i tingsrätterna.

I Girjasdomen ansåg domstolen att samebyn fått ensamrätt genom urminnes hävd, vari ligger skillnaden anser du mellan urminnes hävd och sedvanerätt?

– I Nordmalingmålet bedömdes samebyarna ha en på sedvana grundad rätt till vinterbete på andras marker. I Girjasmålet fann HD att beträffande åretruntmarkerna hade Girjas en bestämmanderätt, grundad på urminnes hävd. Rättsfigurerna sedvanerätt och urminnes hävd förutsätter likartad bevisning. Urminnes hävd är sannolikt en starkare rätt än vad sedvanerätten är.

Vad du tror var det avgörande för att Girjas till sist vann målet även i HD? 

– Bevisningen och en kompetent domstol, säger Peter Danowsky.

Vilken betydelse har Girjasdomen haft hittills, och vilken betydelse kommer den att få i framtiden tror du?

– Girjasdomen anger rättsläget och bör få effekten att många fler samebyar, och inte staten, har rätten att bestämma över upplåtelser av jakt och fiske i samebyns område, i vart fall ovanför odlingsgränsen.

Svenska samernas riksförbund, SSR, menar att utgångspunkten för Girjas talan var att staten aldrig haft en egen jakt­- och fiskerätt, utan det har hela tiden varit samernas rätt som har hanterats av länsstyrelsen.

Så här skriver SSR på sin hemsida:

”Staten har också vid flera tillfällen uttalat att det är samernas rättigheter det handlar om. Detta gjordes till exempel i Skattefjällsmålet. Statsmakten har genom tiderna lagt ner stora resurser på att upprätthålla samernas ensamrätt till jakt och fiske. Vidare är det så att all den ersättning som betalas när någon jagar och fiskar på dessa marker går till samerna. Staten har aldrig själva krävt någon ersättning för detta. Vidare är rennäringslagstiftningen utformad så att det framgår att det är samerna som ensamma som har denna rätt.”