Foto: Ingemar Pettersson 

I augusti 2018 inleddes studien, som bland annat syftar till att ta reda på mer om utfodringens effekter på vildsvinsreproduktionen.

– Studien ska genom att studera gps-märkta djur identifiera rumsliga faktorer som påverkar habitatval hos vildsvin, rådjur och dovhjort, med och utan utfodring. Projektet ska också studera hur lokala växt- och djursamhällen påverkas av dessa åtgärder, berättar doktoranden Evelina Augustsson vid Grimsö forskningsstation, som är involverad i det forskningsprojekt som leds av SLU-professorn Petter Kjellander.

Vilken effekt har utfodringen?

Det har knappast undgått någon att vildsvin är ett i vissa avseenden kontroversiellt viltslag, främst på grund av de skador som vildsvin kan orsaka på odlad mark. Stammen fortsätter sin utbredning över landet och ökar därmed stadigt i antal.

– Som en följd av detta har någon form av åtling eller utfodring blivit en allt vanligare förvaltningsåtgärd. Utfodring av klövvilt syftar normalt till att avleda djur från känsliga områden, vidmakthålla eller öka stammarnas storlek. Tyvärr finns väldigt lite vetenskapligt stöd till dessa antaganden och det är i dagsläget oklart vilken effekt utfodring har på arternas ekologi, säger Evelina Augustsson.

Pågår i fem områden

Projektet med gps-märkta vildsvin bedrivs i fem områden: Grimsö, Boo, Koberg, Boxholm, Hörningsholm. Troligtvis tillkommer ett eller flera studieområden under projektets gång.
Så här långt har totalt 24 vildsvin – 18 suggor och sex galtar – försetts med gps-sändare. En av suggorna, som tappat sitt halsband, har märkts om.

I dagsläget finns 13 fungerande halsband. Fyra av vildsvinen har tappat sitt halsband, tre har dött i trafikolyckor och fem har skjutits.

Jägarnas pengar ger viltforskning i världsklass

Evelina Augustsson.

– Sändarhalsbandet sitter på i max 13 månader och vi hoppas kunna hålla fyra–fem märkta vildsvin per år och område, säger Evelina Augustsson.

Alla djur väljer dock inte att stanna kvar i studieområdet, varför forskarna försöker sprida information om projektet till berörda även i intilliggande områden.

– De halsbandsmärkta djuren utgör en viktig del av forskningsprojektet och vi är därför otroligt tacksamma om jägarna och markägarna också utanför de ursprungliga märkningsområdena kan avstå att skjuta just dessa djur, främst suggorna.

13.000 hektar hemområde

Efter ett drygt års insamling av data har forskningsprojektet några preliminära resultat att dela med sig av:

• Galtar uppvisar generellt sett större hemområden än suggor men detta varierar mycket mellan individer och områden.

• För de tre vildsvinssuggor som man samlat ett helt års data framgår att årlig hemområdesstorlek (95 procent av alla positioner) för dessa tre djur varierar mellan 1.300 och 3.900 hektar.

– Vi kan dock förvänta oss mycket större hemområden än så, exempelvis hade en galt på Grimsö under sex månaders märkningstid (februari– augusti) ett hemområde på 13.000 hektar, berättar Evelina Augustsson.

Foto: Cecilia Di Bernadi

Under studiens första år har totalt sju suggor grisat under tiden de varit märkta med gps-sändarhalsband. Fyra av suggorna födde sina ungar i mars månad, två i april och en i juni.

– Kullstorlekarna har ett genomsnitt på 3,7 kultingar, fördelat enligt följande: en kull med en kulting, två kullar med tre kultingar, tre kullar med fyra kultingar och en kull med sju kultingar, säger Evelina Augustsson.

Forskningsprojektet, vars hittills säkrade budget uppgår till 4,3 miljoner kronor, ska pågå i ytterligare fyra år och målet är att under den tiden förse totalt 100 vildsvinssuggor med gps-sändare. Projektet finansieras av SLU, Naturvårdsverket, Jägareförbundet samt en rad stiftelser.