Angrepp av vargar på hundar förekommer förmodligen både som jakt på bytesdjur och som eliminering av potentiella konkurrenter. Oavsett dessa alternativa motiv hos vargar, kan risken för attacker vara högre när tätheten av primärt byte är låg, konstaterar de finska forskarna i en rapport, med Ilpo Kojola som huvudförfattare.

Svarta prickar utgör vargdödade hundar respektive år utanför renskötselområdet i Finland mellan 2016 och 2020. Illustration ur rapporten Wolf attacks on hunting dogs are negatively related to prey abundance in Finland: an analysis at the wolf territory level

Forskarna undersökte hur många hundar som territoriella vargar i Finland dödar i förhållande till populationstätheten för de vanligaste klövviltsarterna i landet, nämligen älg, vitsvanshjort och rådjur. Åren som studerades var 2016–2020.

Under jakt med hund

De allra flesta attackerna av vargar på hundar skedde i samband med jakt med hundar, men det förekom också att vargar dödade hundar på gårdsplaner.

Attackerna på jakthundar skedde ofta nära vargrevirens gränser, vilket enligt forskarna indikerar att vargen ser hunden som en inkräktare i reviret snarare än ett bytesdjur.

Antalet vargdödade hundar stod i ett mycket signifikant förhållande till populationstätheten hos vitsvanshjort – mer hjort, färre attacker på hundar.

Mer klövvilt

En faktor som verkade öka risken för vargattacker på hundar är också den låga klövviltstätheten i områden där älg är det enda viktiga klövviltsbytet för vargen.

”Våra resultat tyder på att rikligt med vilda byten skulle minska risken för att vargar attackerar hundar”, skriver forskarna.

Men forskarna konstaterar också att även om mer klövvilt skulle minska risken för vargattacker på hundar, skulle det också kunna öka risken för allvarliga trafikolyckor och även betesskador på skog.

En nyckel

De drar dock slutsatsen att en minskning av risken för vargattacker på hundar förmodligen skulle vara ”en nyckel i att mildra konflikten mellan vargar och jägare”.

Hela rapporten finns att läsa här.