Lämpligt nog hölls mötet på Jägareförbundets kontor i Kristianstad. Av alla våra län får väl Skåne betraktas vara centrum för fältvilt och fältviltjakt. Men visst är frågan viktig också på många andra håll.

Det märktes genom representationen på mötet där inte bara de allra sydligaste jägareförbundarna var på plats, utan också de som representerade län som Halland, Östergötland, Sörmland och Gotland för att nämna några.

Regionalt har man i Skåne arbetat länge med fältviltet. På senare år genom en särskild fältviltgrupp som tagit fram informationsmaterial, arrangerat utbildningar, fältvandringar, studiecirklar och studieresor.

”Fältviltgruppen i Skåne väntar på att det ska hända något, dels i regionen men också på nationell nivå”

Genom att motionera till Jägareförbundets årsstämma samt arbeta gentemot politiker har gruppen argumenterat för att fältviltet ska betraktas som en viktig del av svensk viltförvaltning.

– Fältviltgruppen i Skåne väntar på att det ska hända något, dels i regionen men också på nationell nivå, sa Fredrik Jönsson som är jaktvårdskonsulent i Skåne med ansvar för fältviltfrågor.

Behöver stöd

Jonas Paulsson. Foto: Marie Gadolin

Frågan behöver alltså lyftas på riksnivå. Om det var mötesdeltagarna eniga och Jonas Paulsson, som utöver att vara ordförande i Jägareförbundet Skåne också sitter i förbundsstyrelsen, sa:

– Självklart måste ett sådant här arbete bedrivas ute i fält, bland medlemmar och andra som berörs. Men vi behöver känna stödet från nationell nivå, där fältviltets tynande tillvaro måste uppmärksammas på ett helt annat sätt än det gjort hittills.

”Sannolikt är det enklare att samverka över gränser vad gäller småvilt än klövvilt”

En del av mötet kom att handla om organisatoriska frågor, hur arbetet ska bedrivas, men det framfördes också en rad konkreta förslag på vad som kan göras.

Henrik Svensson, yrkesjägare och tidigare jaktvårdskonsulent i Skåne, rekommenderade svenska viltvårdare att vända blicken västerut, mot Danmark.

– Danskarna har en helt annan syn på fältviltet och fältviltjakten än vad vi har i Sverige. En sak som vi kan importera är deras viltvårdsinsatser som jägare och markägare samverkar om över större områden, det handlar om den viktiga predatorjakten men också annan viltvård. Jag tror det är rätt väg att gå, för sannolikt är det enklare att samverka över gränser vad gäller småvilt än klövvilt, som vi ju är ganska bra på.

Brukarna måste med

Under mötet betonades vid upprepade tillfällen hur viktigt det är att få med lantbrukarna på tåget. Fältviltet handlar om viltvård och jakt, men det är också en fråga för lantbruket. Och om man inte får med sig brukarna blir det mycket svårt att nå framgång.

– Lyckas vi inte med det är risken stor att det blir tuvan som välter lasset. Vi kan aldrig göra de insatser som behövs utan att brukarna är engagerade och känner för saken, sa Alpo Syväjärvi, regionchef i Jägareförbundet Mitt.

”Vi kan aldrig göra de insatser som behövs utan att brukarna är engagerade och känner för saken”

Något som är viktigt i det sammanhanget är att ta fram och visa de goda exemplen, för att stimulera och visa glädjen med att arbeta med naturvårdande insatser. Jordbruksverket har ett antal sådana gårdar som förevisningsobjekt.

Vikten av det underströks av Magnus Bengtsson som på sin gård Valterslund lyckas kombinera ett konventionellt jordbruk med viltvårdande insatser.

– Men hitta gärna några ytterligare gårdar som kan lyftas fram. Ju fler, desto bättre.

Jakten är huvudsaken

Fredrik Widemo från förbundets jakt- och faunavdelning betonade viltvården som naturvård. Att visa att jägarnas insatser för fältviltet gynnar en rad andra arter som går kräftgång på grund av de allt effektivare jordbruksmetoderna.

”Samma dag som vi slutar jaga rapphöns kommer inte en människa att bry sig om de miljöer som är viktiga för så många arter”

Om det höll mötet med, men framhöll att det jaktbara viltet och jakten på det måste vara huvudsaken. Bland annat därför får man inte väja för utsättningar av vilt.

– Man kan sammanfatta det så här: samma dag som vi slutar jaga rapphöns kommer inte en människa att bry sig om de miljöer som är viktiga för så många arter. Men när vi bedriver viltvård, sätter ut fågel, anlägger skydd och utfodrar viltet får det så positiva effekter att det borde vara intressant för fler att delta, till exempel Naturskyddsföreningen som jag tror vi kan samarbeta med när det gäller mycket av det vi vill åstadkomma, sa Jonas Paulsson.