Vit älg

Den vita älgtjuren har dokumenterats av Gunnar Glöersen ända sedan den var kalv.

Dokumentation i bilder: Den vita tjuren år för år

Premium

Värmlands vita älgtjurar fascinerar många. Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet, delar här med sig av sin dokumentation av en av landskapets vita tjurar.

Inom Alsters älgskötselområde norr om Karlstad har det funnits vita älgar sedan mitten av 1990-talet. Till att börja med var det upp till varje jaktlag att avgöra om de skulle vara fredade eller inte, men sedan Alsters älgskötselområde bildades 1999, har alla jaktlag samma regler. Reglerna har varierat genom åren. De senaste åren har vuxna vita älgar varit fredade, men vita kalvar varit lovliga.

 

Dåligt ljus och dimma

Det var först när jag fick viltkamerabilder på den vita tjuren 2011, som jag bestämde mig för att försöka få bilder varje år. Vissa år har han varit lätt att fotografera, medan jag andra år har fått nöja mig med viltkamerabilder.

Jag har dock sett honom varje år sedan han var kalv, men eftersom jag inte sällan har vapen i stället för kamera när vi möts har det inte alltid blivit några bilder. Annars är dåligt ljus och dimma det största problemet för viltfotografering. Dessutom är mitt tålamod begränsat, jag saknar förmåga att bara vänta!

 

En av få gamla

Han är mycket stationär och under stora delar av året uppehåller han sig på cirka 1.500 hektar. Men när brunsten kommer lämnar han området och söker upp kor i älgskötselområdets nordvästra delar. Inkluderar man brunsten utnyttjar han närmare 10.000 hektar.
Det är inte många tjurar man kan följa i vilt tillstånd år efter år. Det är inte heller många tjurar i Sverige som får en åldersrelaterad död. Kanske den vita tjuren tillåts bli en av de få. Men då måste han fortsätta att undvika bilar, vargar och hoppas på att jägarna fortsätter att spara honom. Under höstens jakt är han fortsatt fredad.

 

 

Den vita tjurens mor var också vit. Jag fick aldrig någon bild på honom tillsammans med kon, men jag fotograferade henne en tidig morgon 2008 när hon tog ett bad. Samma vår fick hon två bruna kalvar. Jag fotograferade henne även som kviga när hon blygt kikade fram ur grönskan.

 

2009: Kalvarna hade förlorat sin mor i trafikolycka första veckan i oktober. Eftersom de var ensamma beslutades det att de skulle vara lovliga under jakten. De uppehöll sig främst på min mark och där var de fredade. Trots att vintern 2009/2010 var mycket kall och med stort snödjup klarade de sig bra.

 

 

2010: De båda syskonen gick tillsammans även andra året som fjolingar. Tjurens horn var små och ynkliga, de ingav inget större hopp om bra hornutveckling. Han kan ha blivit påkörd den hösten, vi lyckades aldrig reda ut om det var han eller systern som kördes på. Kanske är förklaringen till att han klarat trafiken på riksväg 63 i alla år, att han lärde sig något av kollisionen.

 

 

2011: Till min stora förvåning hade han redan som tvååring sju taggar med bra utlägg och antydan till skovelanlag.

 

 

2012: Som treåring hade han bara fått en tagg till, nu åtta taggar.

 

 

2013: Fortfarande åtta taggar men han börjar få en rejäl kroppshydda.

 

 

2014: Den 6 oktober 2014 fick han en stångskada på vänster öga. Han var blodig på hela sidan och samma morgon var det tre andra större tjurar på samma plats, en 21-taggare, en 10-taggare och en tjur med avbrutet horn på ena sidan. Sju taggar blev det detta året. Samma år vargdödades hans syster. Hon hann för övrigt få en brun kalv.

 

2015: Nu hade tjuren verkligen börjat nå sin fulla och imponerande kroppsstorlek. Det året hade han nio taggar, vilket är det högsta antalet han uppnått. Han är av stånghornstyp, det vill säga cervin.

 

2016: Åtta taggar blev det detta år.

 

2017: Före brunsten är han mycket grov och kraftig, sannolikt den tyngsta tjuren i området. Efter brunsten kan man knappt tro att det är samma älg. Han ser ut som ett spjälstaket. Många som sett honom på vårvintern, utan horn, tror att de ser en ynkligt tunn kviga! Efterbrunstbilden är tagen i november.

 

2018: Återigen åtta taggar och på bilden går han tillsammans med en 21-taggare som jag följt i sex år. Den tjuren sköts samma höst och var då minst nio år. Trots att den vita står längre bort ser man tydligt att han är större i kroppen än den bruna.

 

2019: En tidig morgon i dåligt ljus och i slutet av brunsten hittade jag honom när han uppvaktade en ko. Notera den bruna randen från skadan 2014 under vänster öga. Skadan var läkt, men i vinterpäls ser man tydligt att ögat fortfarande rinner och bildar den bruna randen.

 

2020: Trots att han nu blivit elva år, vilket är ovanligt för en tjur i Sverige, har han fortfarande en imponerande kroppshydda. Hornkronan har inte förändrats nämnvärt, den har varierat mellan sju och nio taggar sedan han var två år.

 

Gunnar Glöersen (text & foto)

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev