När den svenska älgstammen minskar höjs allt fler upprörda jägarröster runt om i landet.
Samtidigt kämpar markägarsidan med att nå de skogliga målen.
I den här artikelserien får jägare, myndigheter, markägare och forskare göra sina röster hörda. För förvaltningen är komplex – och svaren många. Frågorna kanske än fler.
Ingen tycks göra fel – men blir det rätt?

Hur anser Naturvårdsverket att älgförvaltningen fungerar i dagsläget?
– Det var en bra fråga. Vi sitter just nu, tillsammans med Skogsstyrelsen, i ett regeringsuppdrag och ska försöka reda ut varför vi inte har nått målen för förvaltningen. Eller som det heter i uppdraget ”utreda möjliga åtgärder och vid behov föreslå regelförändringar för att åstadkomma eftersträvad balans mellan klövviltstammar och fodertillgång och därmed minska skadenivåerna på skog”.

Det säger Lars Plahn som är vilthandläggare på Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet. Han är en av de personer som i september ska rapportera varför den svenska förvaltningen inte nått i mål.

– Det som lyfts från regeringens sida är framför allt de skogliga målen, att vi inte fått ner skadorna.

Orättvis utslagsröst

Att skadebilden är det mål som står i fokus får sägas vara en effekt av det ”nya” älgförvaltningssystemet. När det, 2012, infördes var nämligen uppdraget till Naturvårdsverket att stärka markägarsidans mandat, genom bland annat utslagsrösten i älgförvaltningsgrupperna.

Just utslagsrösten är något som det arbetas med även i denna utredning. Arbetshypotesen är nämligen att den bidragit till att målen för skadorna inte nåtts, enligt Lars Plahn.

Lars Plahn, Naturvårdsverket. Foto: Privat

Problemet skulle således vara att jägarna i älgförvaltningsgrupperna ansett sig orättvist behandlade.

Problembilden är alltså att jägarna inte håller med om besluten, och därför inte skjuter älgarna?
– Man menar att man inte nått målen, och en av åtgärderna är att fortsätta sänka älgstammen för att komma till rätta med skadorna.

Ett svar som snabbt leder oss till nästa fråga:

Forskningen säger ju att kopplingen mellan antalet älgar och skadenivåer inte följs åt?

– Det är en av sakerna som lyfts i det här arbetet också, att det finns fler saker än bara att sänka älgstammen som har betydelse. Så det är också något vi tittar på.

– Det är lite tidigt att komma med konkreta svar eftersom det är precis de här frågorna vi tittar på nu, säger Lars Plahn.

Naturvårdsverket beställde forskningen

Så sent som förra våren presenterade tre forskare från Sveriges lantbruksuniversitet en rapport som slog fast att sambandet mellan antalet älgar och mängden skador på skogen inte helt tydligt följer varandra. Rapporten beställdes av Naturvårdsverket själva.

Naturvårdsverket beställde rapporten av tre forskare på SLU. Dessa slog fast att mängden betesskador inte följer antalet älgar. Foto: Lars-Henrik Andersson

Det är inte första gången det här resultatet presenteras, varför implementeras inte det i förvaltningen?
– Ja, det är en bra fråga. Vi har ett gällande system och frågan är hur man ska ändra på det. Ofta krävs det ett regeringsuppdrag för att ändra på ett gällande system.

– Det är en av de sakerna som kanske blir resultatet av den här utredningen som vi gör nu.

Om motsvarande forskning gällt något av de större rovdjuren, hade resultatet hanterats på samma sätt i förvaltningen då?
– Det har funnits indikationer tidigare, och ny kunskap har aktualiserat frågan – att det är flera saker som påverkar skadenivåerna. Jag jobbar inte med rovdjuren, så det är inte riktigt mitt bord, säger Lars Plahn.

Det sägs ju att viltförvaltningen bland annat ska vara adaptiv och luta sig mot kunskap. Här har samma forskningsresultat presenterats flera gånger, utan att det implementerats?
– Det är så det är tänkt att det ska fungera, att om vi får nya fakta så får vi justera systemet. Man kan tycka att det går lite långsamt, men tanken är att det ska förbättras.

På frågan om ett likvärdigt forskningsresultat hade behandlats på samma sätt inom rovdjursförvaltningen vet inte Lars Plahn svaret. Foto: Rafal Lapinskia

Lokal förvaltning

På frågan vem som styr över älgförvaltningen råder dock ingen tvekan från Lars Plahns håll. Den ska vara lokal och regional och planerna ska i samförstånd mellan mandaten tas fram inom älgförvaltningsgrupperna.
Skulle det finnas någon avvikande mening är det viktigt att det noteras, för att uppmärksamma länsstyrelsen om detta innan planen fastställs.

– Så är det tänkt att det ska fungera, men kanske inte har gjort alla gånger. Det kanske är svårt för vissa ledamöter att komma till tals, så det är en sak man kan titta på – om det finns några möjligheter att förbättra den situationen.

– Noteras det avvikande mening kan länsstyrelsen borra lite djupare i det för att se varför det finns olika meningar och varför några ledamöter tycker annorlunda. Då finns det möjlighet att man kanske kan få till en dialog och bättre underlag.

Länsstyrelsen bestämmer

Men att agera har inte varit möjligt, har Länsstyrelsen Gävleborg påtalat när de fått kritik av jägare som ansett att felaktiga planer godkänts. Något som inte stämmer enligt Lars Plahn – för i slutänden är det länsstyrelsen som bestämmer.

Och håller någon inte med om den beslutade planen, är det fritt fram att överklaga den.

Så länsstyrelsen kan riva upp en plan och säga hur det ska vara i stället?
– Ja, och det gör de ibland. Länsstyrelsens uppgift är att granska planer och se om de kan fastställas utifrån gällande kriterier. En del av de besluten överklagas och hamnar hos Naturvårdsverket för prövning. Så det finns alltid en möjlighet att överklaga beslut som man tycker är felaktiga.

Det är länsstyrelserna som regionalt har sista ordet inom älgförvaltningen, menar Lars Plahn. Men besluten kan överklagas till Naturvårdsverket. Foto: Martin Källberg

Älgen kan rödlistas

I januari presenterade Svenska Jägareförbundet sin årliga prognos för avskjutningen av älg, vilken ska återspegla älgstammen. De tillgängliga siffrorna visade då att knappt 60.000 älgar hade fällts under jaktåret 2022–2023, vilket är en kraftig minskning jämfört med de tidigare åren.

Det har och kommer, vad det verkar, diskuteras om en rödlistning av älgen. Har man då som nationellt ansvarig myndighet gjort ett bra jobb med förvaltningen?
– Om jag förstår rödlistningen rätt så skulle det vara för att stammen minskat under flera år. Jag tror inte att det är någon egentligen som säger att älgen är hotad som art. Där är vi inte idag, säger Lars Plahn.

Avskjutning med konsekvenser

Han framhåller dock att det finns geografiska områden med björn och varg där det inte går att sänka älgstammen utan att det får konsekvenser. Och att det överlag finns anledning att titta på hur mycket mer stammen kan sänkas.

– Det är klart att om man ska främja jakten och värna om den ekosystemtjänst som älgen utgör i fritidsintresse, kött, jaktlig verksamhet och hela den biten – ja då måste man ifrågasätta hur mycket stammen kan sänkas framför allt i rovdjursområden, säger Lars Plahn och framhåller att det alltjämt under arbetet med rapporten fortlöpande dyker upp nya aspekter att väga in.

Har du också något ämne som bör lyftas, hör av dig till Svensk Jakt med läsartips!

Har du åsikter om den svenska älgförvaltningen? Gör din röst hörd genom ett debattinlägg!  Mejla: debatt@svenskjakt.se