Det har bara gått någon timme sedan Daniel Ligné pratade om vargar i TV4. I dag är en bra dag, bara ett fåtal hot har nått honom.

För sådan är vardagen. Inte sällan är det han, genom sin roll som riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet, som blir jägarnas ansikte utåt när det handlar om jakt på de stora rovdjuren.

Ansiktet utåt för de politiska beslut som fattats i det demokratiska Sverige.

– Det har alltid förekommit hot mot förbundet, arga brev med ”mördare” och sådant där. Det gör det då och då, till många inom förbundet – eller åtminstone de som syns i debatten, säger Daniel Ligné som arbetat inom Jägareförbundet sedan 2005 och blev riksjaktvårdskonsulent 2013.

Hotbild mot barnen

Redan 2010 blev han dock ansiktet utåt för den första licensjakten på varg. Det var den första riktiga smällen, som han beskriver det. Den första veckan nåddes han nämligen av lite drygt 160 hot.

– Det var också då, eller 2011, som de gav sig på mina barn. De hade till exempel satt upp plakat på deras skola: ”Adrians och Albins pappa är en mördare” stod det, och en bild på mig. Tack och lov var det en vaktmästare som kom dit tidigt på morgonen och lyckades riva ner dem. Men då bedömde faktiskt Säpo att det fanns en sådan hotbild mot ungarna så de fick hemundervisning.

– Det var också då som jag etablerade kontakterna med Säpo. De har varit ovärderliga sedan dess. De gör riskbedömningar åt oss hela tiden, hjälper oss och bollar. De har ganska bra koll på de här juvelerna, för det finns täta kopplingar till djurrättsrörelsen. Det är samma personer, förklarar Ligné.

Hundratals mordhot

Under de dryga tio år som nu passerat har han tvingats ta emot hundratals mordhot. Samtliga polisanmäls, men med erfarenheten har han lärt sig vilka som kan tas lättare på – och vilka som faktiskt innebär ett reellt hot.

– Det här känns hemsk att säga, men när jag får hot så är jag väl lite avtrubbad. Jag är nog ganska bra på att göra bedömningar, om det är något med substans eller om det är någon som tagit en grogg för mycket på lördagskvällen. Den senare kategorin är absolut vanligast, säger han och menar att det finns två kategorier av hot som enligt honom och polisen är de värsta – när aktivisterna tagit sig hem till honom och när de går efter familjen.

Som vid fjolårets licensjakt på lodjur när han debatterade jakten i SVT. Knappt hann Ligné lämna studion innan telefonen ”löpte amok”. På morgonen hade han 170 missade samtal. Ett samtal var femte minut.

Koppar med blod

Dessutom hade någon eller några under natten tagit sig hem till honom för att vid ytterdörren lämna fyra koppar med låtsasblod.

– Det är läskigt dels för att de varit på platsen, men också för att vi är fyra i familjen – jag, min sambo och mina barn. Då vet de något om en som är något mer.

Efterföljande natt skedde nästa incident.

– Min son bor i ett uthus på gården, bara 15 meter från det stora huset. Det hade snöat en natt, då sa han att ”pappa, det är någon som gått runt mitt hus”. Då var det spår efter två personer runt huset. De hade varit där på natten, men inte lämnat något. Jag kan ju inte säga tvärsäkert att det hade kopplingar till lodjursjakten, men sannolikheten för det är väldigt, väldigt hög. Det har i alla fall aldrig hänt förut att någon nattvandrat runt min sons hus.

Media tiger

Förutom i jaktpressen och en ledare i en lokaltidning fick hoten inget medialt utrymme över huvud taget. Annat ljud i skällan hade det varit om någon annan hotats, framhåller Daniel Ligné.

– Det är för jävligt, kan jag tycka. Skulle en fotbollstränare eller någon annan bli hotad är det direkt ett uppslag. Ibland får jag känslan av de tycker ”det där får jägarna tåla”. Så har det alltid varit, säger han och påtalar att förbundet jobbat med att jägarna ska hålla en högre nivå i debatten.

– Ska jag vara helt ärlig var inte jägarna så väldigt mycket bättre från början, där kring 2010. Jag vet att de som satt mitt emot mig i Aktuellt och debatterade också fick väldigt många hot, men jag tycker ändå att vi städat upp i våra egna led, eller hur man nu ska uttrycka det. Verkligen tagit i problematiken. Det tycker jag kanske inte att föreningarna på den andra sidan gjort. Man har lite så där tyst hejat på, eller åtminstone inte fördömt.

Ombytta roller

Även om hoten fortgått under alla år upplever han att det lugnat ner sig något i samband med vargjakten. I stället är det vid lodjursjakten det den senaste tiden varit värst. En medveten förändring av de kritiska organisationerna, spekulerar Ligné.

– Jag tror att man gjort den strategiska analysen att det är svårt att tjäna pengar på varg, eftersom de flesta inser att vargar inte är så jäkla roliga. De flesta har nu sett en bild på en söndersliten tacka eller hund. Medan lodjuret bara är gulligt, i mångas ögon.

– Det blir lättare att skapa anhängare genom att verka mot lodjursjakt än vargjakt.

Han tror att ungefär samma scenario är att vänta i år. Att den värsta stormen kommer vid lodjursjakten – men då står han redo.

Tar fajten

Det täta och väl fungerande samarbetet med polisen fortsätter, den handfull stora gruppen av aktivister hålls under lupp, polisanmälningarna fortsätter och problematiken är känd bland de styrande politikerna.

Framför allt är det en problematik som inte bara de högsta politikerna bör känna till, även de som på sociala medier slår sig för bröstet och högljutt skriker att ingen tar fajten.

Varför gör du det här?

– Det är mitt jobb. Sedan finns det en del i det där att, om jag ger upp eller skickar dit någon annan så har de vunnit och uppnått det de vill. De har tystat någon. Och så vill medlemmarna att vi tar fajten, då får vi göra det. Så är det, säger Daniel Ligné.