Företrädarna för Johannishus gods var tydliga när de fick chansen att berätta om sin verksamhet för landsbygdsministern.
Ett förbud som innebär att de inte kan bedriva avledande utfodring skulle slå mycket hårt mot deras företag, ödelägga vildsvinsförvaltningen och orsaka stora skador på jordbruket.
Efter mötet sa Sven-Erik Bucht att han i föreslagen lagstiftning inte ser något hot mot viltförvaltningen såsom den bedrivs på Johannishus.

Stängsel och jakt
På godset spelar utfodringen stor roll. Dels för att hålla vildsvinen borta från åkermarken, dels för att samla vildsvinen till de områden där jakten bedrivs. Det förstnämnda understryks av att man under vegetationsperioden, då spannmålet går i ax, ökar givan i foderautomaterna för att vildsvinen ska tillbringa ännu mer tid i anslutning till dem.
– Utfodringen på platser där vildsvinen inte gör skada tillsammans med att vi skyddar känsliga grödor med elstängsel samt att vi bedriver skyddsjakt, gör att vi kan hålla skadorna på en acceptabel nivå, sa Maria Wachtmeister under sin föredragning.
– Det handlar alltså inte om att göda vildsvinen, för det är givan för liten. Istället vill vi uppehålla dem på platser där de inte gör någon skada.

82 procent vildsvin
Skogs- och jordbruk står för den huvudsakliga omsättningen på godset. Men viltförvaltningen svarar ändå för tio procent och är något som företaget vill utveckla på flera sätt. På Johannishus dryga 8.000 hektar, varav 6.000 är skogsmark, fälldes jaktåret 2014-15 445 vildsvin, vilket utgjorde 82 procent av nedlagt klövvilt.
Avskjutningen hålls uppe eftersom man vill minska vildsvinsstammen med målet en uthållig avskjutning om 300 djur per år. En svårighet är problemen med att inventera vildsvin.
– En lättnad i kameraövervakningslagen för åtelkameror skulle betyda mycket för våra möjligheter till en ännu bättre vildsvinsförvaltning, upplyste Maria Wachtmeister landsbygdsministern om.
Hon berättade om Blekinges långa erfarenhet av vildsvin och att man genom både avskjutningsstatistik och antalet viltolyckor nu ser en nedgång i vildsvinsstammen med så mycket som 20–30 procent.
– Vildsvinen sprider sig över landet och det är i etableringsfasen, innan markägare, jägare och jordbrukare, lärt sig förvalta dem som problemen är som störst.

Ingen förändring
Efter föredragningen sa Sven-Erik Bucht att det inte var utfodring såsom den bedrivs på Johannishus han vill komma åt med förbudet, utan sådana avarter som han också fått se exempel på.

Men i propositionen är det inte specificerat vilka sorters utfodring som ska förbjudas?
– Det kommer att bli mer specificerat när en förordning är på plats. Därför är det intressant att lyssna på de här olika inspelen. Lagförslaget går inte in i detalj.

Du är inte rädd för att lämna över för mycket makt till naturvårdsbyråkraterna på Naturvårdsverk och länsstyrelser?
– Det jag lyssnar in här och på andra platser ger mig också kunskap om vad vi ska göra. Det är därför jag gör de här resorna.

Kan det bli förändringar i propositionen innan den lämnas över till riksdagen?
– Nej, i dag ser jag inte det.

Tycker du att jägare, markägare och lantbrukare har försatt sin chans att sköta det här genom överenskommelser, utan tvingande lagstiftning?
– Jag tror det har gjorts väldigt mycket, men tyvärr så finns det fortfarande avarter som man måste komma tillrätta med.

Du skrev i en debattartikel att vildsvinsstammen växer med 30 procent årligen. Mycket tyder på att den planat ut och till och med minskar?
– Det ser olika ut över landet. Jag har inte exakt statistik för varje län.

Är lagstiftningen då i takt med verkligheten?
– Sverige är ett stort land och det ser väldigt olika ut. Det måste finnas möjlighet till regionala beslut.

Kritikerna talar om att förbudet innebär en inskränkning i äganderätten. Vad säger du om det?
– Vi har här sett exempel på avarter av utfodring som sker nära gränser och fått förslag om att göra något åt det. Det är också en inskränkning i äganderätten, fast i någon annans.

Finns det några risker med att införa en lagstiftning som kritiseras så hårt av dem som ska efterleva den?
– Debatten har på många sätt gått fel. Lagen syftar inte till att hindra viltvårdare att sätta upp saltstenar, att anlägga viltåkrar eller att mata småfåglar. När förordningen är på plats kommer mycket av de här övertonerna att lägga sig.

Hur ser du på chanserna att få igenom förslaget i riksdagen?
– Jag tror de är mycket goda, säger Sven-Erik Bucht.

Avslutning på Eriksberg
Mötet på Johannishus avslutades med ett besök i viltdepån, där inte bara godsets vilt hängs i väntan på hämtning av vilthandlare, utan där traktens jägare kan lämna fällt villebråd.
Efter det bar det av ut till en foderspridare där viltförvaltaren John Källström informerade om hur modern teknik utnyttjas för att styra vildsvinen bort från åkermarken.
Dagen avslutades med ett besök på Eriksberg där vd:n Per-Arne Olsson berättade om företagets vilt- och naturturism samt om hur viltet kan utnyttjas i landskapsvårdande syfte, till nytta för den biologiska mångfalden.