Att förvalta älgstammen i Norrbotten kan vara utmanande, med tanke på älgens vandringar.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har under tre års tid (2020–2023) följt 30 älgar, 20 kor och 10 tjurar, med hjälp av gps-sändare. Nu har projektet avslutats och bland annat redovisats för länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation.

Forskarna ville undersöka älgarnas vandringsbeteende och val av livsmiljöer i centrala Norrbotten.

I slutrapporten konstaterar forskarna att ”…älgarna i Haradsområdet rörde sig över en stor yta där de stora hemområdena förklaras av en mycket stor andel av vandringsälgar, samt att de flesta älgar vandrar långa sträckor mellan sina säsongsområden – även om avståndet varierar mellan enskilda älgar.”

Avgränsningar

Av rapporten framgår också att älgarnas vandringsbeteende innebär att nuvarande avgränsning mellan älgförvaltningsområden inte fångar upp merparten av vandringsdjuren inom samma förvaltningsenhet.

”Därmed kan det finnas ett behov av att justera gränsen mellan förvaltningsområden om älgförvaltningen vill samla större delen av vandringsälgarna inom samma förvaltningsenhet.”

Marcus Jatko, jakt- och klövviltsansvarig vid Sveaskog, säger att resultaten från forskningsprojektet visar på svårigheten i att förvalta en älgstam där älgarna rör sig över stora områden.

– Resultaten är tydliga. Merparten av älgarna befinner sig under hösten i nationalparken Muddus och i naturreservatet Sjaunja. Det är stora ytor och svårjagat och därmed är det svårt att öka jakttrycket i dessa områden. Något som kanske skulle behöva göras med tanke på att betesskadorna är rätt omfattande i Haradsområdet, säger Marcus Jatko.

Det jägarna redan vet

Daniel Widman, ordförande för Jägareförbundet i Norrbotten, säger att resultaten från projektet visar det jägarna egentligen redan vet, att älgarna vandrar över älgförvaltningsområdena och att det sker vinterkoncentrationer av älg i älvdalen runt Harads på vintern.

Daniel Widman menar samtidigt att det inte är helt enkelt att ändra älgförvaltningsområdena.

– Vi måste dock agera utifrån forskningsresultaten men hur vi ska agera måste vi tillsammans inom älgförvaltningen jobba fram en plan för. Om det handlar om att rita om gränserna för älgförvaltningsområdena eller något annat, exempelvis samordnade förvaltningsplaner över områdesgränserna – det får framtiden utvisa, säger Daniel Widman.

Han påpekar att eventuella förändringar av älgförvaltningsområdenas gränser är en fråga för viltförvaltningsdelegationen att i så fall ta ställning till.

Här kan du läsa rapporten i sin helhet.