WWF:s sena insikt om helhetssyn och hänsyn till andra djur och arter måste användas för att revidera den hittillsvarande rovdjurspolitiken som enbart gäller rovdjuren. 
WWF, Naturskyddsföreningen, med flera organisationer har hittills prioriterat vargen framför andra mer hotade arter. De har ignorerat konsekvenser i de artrikaste biotoper vi har nämligen betesbiotoperna (i synnerhet de extensiva betesmarkerna i ängs- och hagmarker) med en tredjedel av alla rödlistade arter.

Solkad idealitet
WWF borde väl tänka över sitt anseende. Med ena handen driver man Naturbetesprojekt med ICA, man entusiasmerar naturintresserade att delta i slåtterdagar i nedläggningsdrabbade småbrukarmarker.
Med andra handen driver man vargprojektet som tvingar allt fler småbrukande djurhållare att lägga ner sitt värv. Man värvar isbjörnsfaddrar för att rädda svältande isbjörnar i en population som är den största på hundra år. 
WWF har haft en image av idealitet och naturintresse men riskerar att den solkas av projekt som prioriterar ekonomi före helhetssyn.

Inga mänskliga hänsyn
WWF har åberopat EU-konventioner genom att systematiskt plocka ut de paragrafer man kan få nytta av men ignorera syfte, helhetssyn, hänsyn till andra arter och mänskliga hänsyn.
Man åberopar paragrafer i art- och habitatdirektivet om jakt på rödlistade arter, med rödlistning av varg som enda hänsyn, men förtiger eller ignorerar direktivets syfte och inledningsparagraf.
Art- och habitatsdirektivet, Rådets direktiv 1992/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter anger i sitt första stycke: ”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.”
Från Artdatabankens hemsida: ”Jordbruksverket har ansvar för att den biologiska mångfalden inom såväl husdjurs- som växtområdet gynnas och bevaras. Det innebär bland annat att hotade kulturväxter och husdjursraser bevaras och att dess genresurser sparas. Husdjuren i vår tjänst ska nyttjas med ett helhetsperspektiv på biologisk mångfald.”

Dags för omtag
WWF-företrädarna skriver vidare i sin debattartikel:
”Grunderna till vårt förslag kommer från Åke Petterssons utredning ”Rovdjuren och deras förvaltning”. Det är en mycket bra utredning med bra förslag och bred förankring.”
Det kan vara lämpligt att påpeka den väsentliga uppmaningen i den utredningen (SOU2007:89): ”Rovdjurens närvaro kan försvåra arbetet med att hålla liv i utrotningshotade tamdjursraser liksom av sällsynta växtarter på betesängar som hålls öppna genom fäbodbruket. En stor del av det vi vill bevara genom naturvården är kulturmarker med höga biologiska värden. Naturvården måste kunna se och värdera helheten och undvika att isolera olika naturvårdsprojekt från varandra.”
Så WWF – dags att ta ett omtag om ni vill gå till grunden med konflikten!
Åke Skogevall