Varje år är det samma visa.

En i bästa fall opåläst (i sämsta fall uppenbart partisk) reporter sticker fram mikrofonen under näsan på någon företrädare för en vargvärnarorganisation. Den senare får sedan, utan motfrågor, lägga ut orden om vilken fruktansvärd katastrof det skulle innebära om den förestående beslutade licensjakten på varg kommer att genomföras.

Varje år.

Likadant.

Om det nu finns kvar några pigga journalister där ute i landet, på Sveriges Radio eller SVT (eller varför inte på någon av de lokal-/regionalredaktioner som Dagens Nyheter gjort så stort väsen av att ha upprättat), så kommer här ett uppslag: Varför inte utvärdera alla de katastrofvarningar som vargvärnarna utfärdat sedan 2010?

Ni har gott om arkivmaterial att gå igenom, och utfallet är känt: facit finns. Ni kan jämföra med resultatet.

Varför inte skärskåda vargvärnarnas argument?

Var blev de av, alla katastrofer som de varje år skrikit sig blåa om?

Varför inte, som omväxling, vända på kuttingen? Varför inte välja en vinkel där de skarpa frågorna riktas mot dem som till varje pris, i alla lägen, kräver en oändlig tillväxt av vargstammen?

Varför inte lägga bevisbördan på dem någon gång?

Och när någon vargvärnare kommer dragande med ”EU:s regelverk” och liknande: Varför kan inte detta regelverk ifrågasättas? Vad är det som gör just dessa regler heliga, omöjliga att justera utifrån en förändrad verklighet?

För det kan ju knappast vara unikt att ett regelverk behöver förändras, när verkligheten förändras. Ett regelverk som tillkom i en helt annan tid, för ett EU som då inte ens omfattade de nordiska länderna utan enbart det kontinentala Europa.

Många av de medier som denna uppmaning är riktad till brukar inte ha några problem med att lyfta fram kritik mot annan föreslagen – och gällande – EU-lagstiftning…

Det hela är mycket märkligt. I den moderna iscensättningen av Aisopos fabel, vi kan kalla den för Värnaren och vargen, blir den som ljuger alltjämt trodd.

För värnaren har det till och med lönat sig att ljuga.

Det är hög tid att punktera den vanföreställningen.

När beslut togs om den första licensjakten på varg i modern tid, 2010, baserades det beslutet på att vargstammen i Sverige föregående vinter (2008–2009) uppskattats till någonstans i intervallet 182–217 djur.

När vi nu skriver 2023, och det beslutats om licensjakt på 75 vargar, har det grundats på uppskattningen 460 djur. Det vill säga mycket långt över det ”golv” om 170–270 vargar som riksdagen beslutade 2013.