När Naturvårdverkets generaldirektör Björn Risinger skriver om vargförvaltningen i debattinlägget Vi ska genomföra regeringens politik inom ramen för lagen återfinns endast en inlärd ramsa av självklarheter och svammel, blandat med floskler. Men så blir det när en rovdjursaktivist ska försvara sin myndighet.

Vanliga undanflykter

Vän av ordning frågar sig naturligtvis vad Risinger påstår i artikeln, som förtjänar det här omdömet. 

Enligt min uppfattning sägs inget om varför Naturvårdsverket inte kan följa riksdagens beslut. I stället och som vanligt undanflykter med hänvisningar till diverse lagar och EU-direktiv.

Lågt förtroende

Björn Risinger försöker gömma undan aktivismen inom Naturvårdsverket i rovdjursfrågorna och dess förvaltning, utan att säga något om varför det tycks vara så omöjligt att komma i kapp riksdagsbeslutet om minsta möjliga vargstam. 

Eller ska jag tolka det som att riksdagen fattar beslut som inte gäller? Något som inte direkt ökar förtroendet som i dagsläget inte är det bästa varken för riksdag eller regering på grund av de mera allmänna problemen i Sverige.

Rycker på axlar

Naturligtvis så gynnar det allmänna kaoset möjligheten för myndighetsaktivister att i frågor som till exempel rovdjursförvaltning, komma undan med att just bara rycka på axlarna åt riksdagsbeslut och de problem som det potenta rovdjuret vargen åsamkar oss som lever och verkar på landsbygden.

Jan Eriksson