I Rapport från ett slakteri skriver Lina Gustavsson om hur hon under en dag i slakteriet har bevittnat hostande grisar, svansbitna grisar, haltande grisar, grisar med inflammationer, grisar med lunginflammation, grisar med sår, grisar som blöder.

Hon fortsätter med att det sorgligaste inte är vanvården, slagen eller övervåldet mot djuren. Som exempelvis scener där en gris tuggar på en annan som har fått rektalprolaps (en del av tarmen hänger ut som ett blodigt stycke) och där grisen är helt apatisk.

Det sorgligaste är grisarnas flyktförsök, som får henne att stänga in sig på toaletten och gråta.

Jakt – med respekt för viltet

När man läser sådant undrar man hur det står till med djurhållningen i vårt land. Även om djuren ska till slakt krävs att man har empati, etik och respekt för djuren. Svenska Jägareförbundet har under flera år arbetat med jaktetik. Och jag kan säga att inga jägare med moral och etik skulle behandla ett vilt på detta sätt.

Därför, svenska medborgare: försök att få tag i det vilda köttet. Kött från djur som inte är stressade. Kött från djur som levt av vad naturen ger, som inte är uppfödda på kraftfoder, djur som inte är fulla med antibiotika.

Rolf Eriksson

Vice ordförande, Jägareförbundet Stockholms län