Chefredaktör Martin Källberg skriver i sin ledare i aprilnumret av Svensk Jakt att skogsägarna inte tagit sitt ansvar för att skapa foder i skogen (plantera mer tall) samt att storskogsbruket under lång tid ensidigt haft inriktning på att plantera gran. 

Tänk om det vore så enkelt att detta var hela sanningen.

För stort tryck

Skälet till att det planterats för mycket gran är ju att betestrycket på såväl tall som rönn, sälg, ek, och asp har varit alldeles för stort. Klövviltstammarna och inte minst älgstammen har på många ställen varit alldeles för stora. 

Många tallföryngringar har misslyckats och skogsägare har därför satsat på gran, påhejade av staten genom Skogsstyrelsen, för att överhuvudtaget få upp ny skog.

Tallandelen ökar

De senaste åren har det tack och lov skett en förändring. Älgstammen har minskat, betesskadorna har minskat och tallföryngringarna har ökat. 

I dag planteras och föryngras det tall på ett sätt som vi inte sett på många år. Som exempel har Södras verksamhetsområde Växjö ökat andelen tall i planteringarna från 12 till över 50 procent på tio år.

Komplexa mål

Ansvaret för älgförvaltningen delas av tre parter – markägarna, jägarna och staten. 

Målen med arbetet är mångfacetterade och komplexa: Älgstammen ska ha en god kvalitet, betestrycket ska vara rimligt, det ska vara möjligt att föryngra med tall på rätt marker, trädslag som rönn, asp, ek och sälg ska kunna självföryngras och växa upp till stora träd och trafikolyckorna med älg ska minska.

För att lyckas krävs det en klok balansgång och en samverkan mellan parterna som präglas av både respekt och lyhördhet. Polarisering och förenklingar hjälper oss inte vidare.

Gustav Tibblin

Skogsägare och medlem i Svenska Jägareförbundet