Sedan har vi Bernkonventionen (BK) där vargen är strikt skyddad (rödlistad) i Västeuropa. Vissa länder har olika undantag i BK som medger viss jakt medan Sverige tillsammans med fem andra länder har skrivit under på att klassificera vargen som ”Strikt skyddad” utan undantag.
Brott mot detta drivs inte i domstol men skulle ses som moraliskt förkastligt.
Efter inträdet i EU har vi hamnat under EU:s Art-och habitatdirektiv (AoH) där vargen likaså är rödlistad.
AoH är i många stycken ett plagiat av BK. Miljöorganisationerna WWF och LCIE, (Large Carnivores Initiative for Europe) har varit drivande och haft stor inverkan på utformningen av både BK och AoH.
Sedan har EU:s medlemsländer varit mer eller mindre tvingade att skriva under Århuskonventionen (ÅK) som ger varje enskild medborgare rätt att överklaga till domstol allt miljörelaterat utifrån ett betraktarperspektiv.

Situationen är ohanterbar
Allt detta sammantaget gör att vargsitutionen blivit ohanterbar i många av EU:s medlemsländer. Alla dessa konventioner som listigt griper in i varandra hindrar på ett utstuderat sätt alla försök till verkningsfull beskattning av vargstammen i varje medlemsland.
BK ligger som grund, AoH har ratificerat BK medan ÅK och EU-domstolen är de garanter som medger total obstruktion av alla försök att få till stånd en vettig hantering av vargstammen på nationell nivå såväl som på Europanivå.
Den nationella suveräniteten vad beträffar de stora rovdjuren och då i synnerhet varg är bortförhandlad.
Miljökommissionären, välinformerad genom de olika medlemsländernas olika miljöorganisationer, vakar som en hök över varje enskilt land.
Försök att beskatta sin vargstam hotas med EU-domstol och stora böter som följd.

Lokal acceptans krävs
Men i AoH:s portalparagraf finns rätt klart skrivet att inplantering liksom drastisk ökning av arter – då givetvis rovdjur/skadedjur eller skadliga växter – inte får ske med mindre än att lokal acceptans hos befolkningen föreligger.
Där står också att hänsyn ska tas till lokala socioekonomiska förhållanden.
Men ändå har vargens återinförande i Västeuropa skett över huvudet på de berörda (mjölkbönder, fårfarmare, jägare, samer och övrigt folk på landsbygden) i de flesta av EU:s medlemsländer.

Bryter mot paragraf
Skrivningen i AoH:s portalparagraf, som nämnts ovan låter ju mycket vettigt, men svenska Naturvårdsverket vet däremot mycket väl hur starkt vargmotståndet är ute i vargkommunerna.
Därför har man haft olika projekt för att kunna öka eller tvinga fram acceptans för varg och utplantering av varg, men det är inte detta som portalparagrafen syftar på.
Vi menar att under hela den tid som Sverige varit EU-medlem har Sverige konstant brutit mot AoH:s portalparagraf i detta avseende.
Detta har i sin tur allvarligt skadat och försämrat levnadsvilkoren och livskvaliteten för mjölkbönder, fårfarmare, jägare, samer och övrigt folk som lever och försöker skapa sig sin utkomst på landsbygden i varglänen.
Kanske är det så att politikerna ser landsbygdsbefolkningen som en minoritet som man kan nonchalera?

Skyldiga myndigheter
Vi menar att myndigheterna är skyldiga, Enligt Art- och Habitatdirektivets portalparagraf, att anordna opinionsundersökningar i vargkommunerna för att förvissa sig om ifall lokal acceptans föreligger.
Man har fram till dags dato inget gjort i den vägen. Om inte våra myndigheter inom en snar framtid verkställer opinionsundersökningar i detta ärende finns fog för att anmäla Sverige till EU-domstolen för brott mot Art-och Habitatdirektivets portalparagraf.
För att komma igång och bearbeta problemet måste vi börja bistå/hjälpa våra styrande att frigöra sig från den starka påverkan som miljöorganisationerna har på beslutsprocessen.
WWF och Naturskyddsföreningen, som enbart har bevarande och ökning av vargstammen på agendan, har alltför länge fått diktera villkoren för våra myndigheter. Regering och riksdag måste därför ta nya beslut i vargfrågan.

Anpassa besluten
Till att börja med måste målet för ett nytt riksdagsbeslut vara att vargstammen ska anpassas efter mänskliga aktiviteter i kulturlandskapet och inte tvärt om. Det måste bli fastslaget att samexistens med varg i kulturlandskap är omöjlig.
Den enskilde medborgaren måste garanteras laglig rätt att kunna bedriva och utveckla djuruppfödning, fäbodbruk, jakt och renskötsel utan att behöva föra en på förhand förlorad kamp mot både myndigheter, varg och vargangrepp.
Varje medlemsland i EU måste ta beslut om liknande mål för vargstammen; då skulle AoH:s regelverk tvingas följa efter. 
Men så länge som medlemsländernas parlament i många fall har sagt sig vilja ha en stor och livskraftig vargstam är vi ju bakbundna. 

Gunnar Jakobsson
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik