Vad kommer efter att offentliga vildsvinsslakterier inrättas i kommunerna? I vårt samhälle ser jag ett tvång på att jaktlagen/markägarna varje vecka, ska leverera ett bestämt antal kroppar till denna statliga/kommunala slakterimyndighet.

Vad är då ett lämpligt antal som skall levereras per 100 hektar och år. Är det 5 ,10 eller 20 kroppar? Naturligtvis ska den som inte levererar ådömas straffavgift för varje svin som inte levereras som planerat.

”Statliga slaktare för mer vildsvinsjakt”

En annan fråga som kommer att ställas: Var sitter skotthålen i dessa vildsvin, skjutna under svåra drev eller i mörka natten? Tja, sannolikt lite här och där. Det är knappast kliniskt som på ett slakteri med ett skott i hjärnan från slaktmask.

Antagligen skulle en svinkropp med fler än två skotthål åka direkt i soporna, utan att räknas.

Gör som i Tyskland

Mitt tips är att man gör som på vissa håll i Tyskland. Tre gånger om året, samlas kommunens alla jägare för att stå på pass, och alla människor som kan gå till drevkedjan. Alla med vapen skjuter varje vildsvin som kommer i skotthåll, oavsett om det är sugga med kultingar, rödgris eller något annat.

I Sverige är det ju ”alltid” förbjudet att skjuta annat är rödgrisar. Det kan ju komma en rad med kanske 20 vildsvin och om ingen är rödgris av dessa, då är ingen skjutbar.

Okontrollerad ökning

På en bjudjakt för några år sedan sköt jag en jättestor svart sugga, utan vare sig dragna spenar eller åtföljande kultingar, ute på ett gärde. Det visade sig vid slaktningen att suggan hade nio foster och det blev en jäkla diskussion om det lämpliga i att skjuta en sådan.

Som straff för detta har jag aldrig blivit bjuden till detta jaktlag något mer. Kontentan av den svenska vildsvinsjakten är: så länge som suggor i princip aldrig får skjutas så ökar antalet vildsvin helt okontrollerat. Till glädje för alla jägare, men som gör tillvaron till ett helvete för jordbrukare i hela Syd- och Mellansverige.

Leblom