Text och bilder är så bleka att de knappt går att skönja, men längst ner står i alla fall några rader i fet stil:

Det fria ordet tynar bort utan oberoende journalistik. Tack för att du som prenumerant värnar om pressfriheten och stödjer det lokala nyhetsarbetet.

När jag vänder blad hittar jag en ny första-sida och en påminnelse om att det i dag är Pressfrihetens dag. Den bleka första-sidan var alltså konstruerad med avsikt. Ett lyckat grepp!

Tidningens ledare handlar om att pressfrihet aldrig får tas för given. Något som sannerligen kan vara värt att beakta i tider som dessa. För sedan Ryssland startade sitt anfallskrig mot Ukraina har Vladimir Putin stängt ner nyhetssajter och utvisat utländska korrespondenter. Medierna har informerats om att det är okej att bevaka händelserna i Ukraina så länge man inte kritiserar makthavarna och Putin själv. Och den som kallar kriget i Ukraina för ett krig riskerar 15 års fängelse.

I dag finns inga oberoende medier kvar i Ryssland och ryska folkets möjlighet att få ta del av en objektiv och neutral nyhetsrapportering är ett minimum av det minimala. Den bild av verkligheten som istället förmedlas av de statskontrollerade medierna har bara som uppgift att gynna regimen. Ingenting annat.

Men det är i Ryssland det. Här hemma är vi förstås glada över att vi bor i ett land där det råder full pressfrihet och där yttrandefriheten och tryckfriheten står inskriven i grundlagen. Men hur långt har vi egentligen möjlighet att framföra vår åsikt?

Inte särskilt långt, tydligen. Det blir alldeles uppenbart när jag senare samma dag läser kollegan Jan Henricsons genomgång av den webbenkät som Svensk Jakt låtit göra i syfte att spegla utvecklingen inom nuvarande system för älgförvaltning som varit i bruk i tio år. Ett system med nya beslutsnivåer och där man på ett olyckligt sätt blandat hop jägarnas medlemsstyrda folkrörelse med ägarstyrda företag och där skogsbolagen getts merinflytande genom sin utslagsröst i älgförvaltnings-grupperna.

På frågan om jägarnas inflytande över jakten försämrats svarade en överväldigande majoritet, över 80 procent, obetingat ja. Nästan lika många, över 70 procent, ansåg vidare att samarbetet och samtalsklimatet mellan jägarna och skogsbolagen blivit sämre.

Men värst av allt – och därmed tillbaks till vår grundlagsskyddade rätt att fritt säga vår mening – var att jägarna och jaktlagen av risk för repressalier eller att helt enkelt bli av med sin jakt inte vågade uttrycka sina åsikter om skogsbolagens metoder inom älgförvaltningen!

Jägarna tystade i älgdebatten

Nästan hälften av de tillfrågade svarade så och närmare 30 procent svarade att de uttrycker sig med försiktighet. En jaktledare menade också att jägarrepresentanter som arrenderar mark eller löser jaktkort på bolagsskog inte vågar uttala sin mening i älgförvaltnings-grupperna, då de upplever risken att bli av med jakten som överhängande.

Så är det ställt med yttrandefriheten i Sverige i dag.

Och nästan 60 procent av de tillfrågade trodde inte heller att det skulle vara möjligt bedriva en meningsfull älgjakt i framtiden!

En älgförvaltning som bygger på hot, tvång och åsiktsförtryck är förstås dömd att misslyckas och behöver reformeras. Här har våra politiker ett stort ansvar.