När utomstående ombes placera in företeelsen jakt på en politisk höger-vänster-skala, hamnar denna markering ofta på högersidan om ”mittenstrecket”.
Det är delvis förståeligt, men inte i alla delar korrekt.
Visst, jakten bygger i hög grad på individuell frihet, det individuella ansvaret, (mark)ägandets rättigheter och skyldigheter – och så vidare. Klassiska högermarkörer på nämnda skala, således.
Men jakten som företeelse är ändå, i allra högsta grad, en kollektiv syssla.
Vi utövar en stor del av viltvården och jakten tillsammans med andra människor.
Vi planerar jakten tillsammans.
Vi bygger jakttorn och foderhäckar tillsammans. Vi inventerar tillsammans. Vi passröjer tillsammans, vi flår och styckar tillsammans.
När en jägare tillfrågas om vilka som är jaktutövandets största förtjänster, blir svaret ofta naturupplevelsen. Men lika ofta ”gemenskapen” och ”känslan av tillhörighet”.
Jakt är en lagsport. Summan av våra gemensamma ansträngningar är större än de enskilda individernas insatser.
Det finns således många goda skäl att betrakta jakten som en rörelse där kollektivet betonas. Med andra ord: markörer på den politiska skalans vänstersida.
Varför betonas då detta allt mer sällan?

Jaktfientliga grupper

En förklaring, som jag ser det, är att olika jaktfientliga strömningar och grupperingar på senare tid funnit en gemensam bas att bekämpa jakten, från vänster.
Det har dessvärre blivit allt mer tydligt hur djurrättsrörelsen, miljörörelsens kompromisslösa grenar vars perspektiv uteslutande är bevarandet – aldrig brukandet av naturens resurser – och andra renodlat jaktfientliga tendenser på senare år tycks ha tagit sig djupare in vissa partiers maktcentra. Miljöpartiet är det mest tydliga exemplet.

En av denna valrörelses mera uppmärksammade ögonblicksbilder hämtas från SVT:s partiledarutfrågning, där MP:s språkrör Gustav Fridolin duckade för Anna Hedenmos och Mats Knutsons frågor om jaktlycka. Fridolin, som tidigare berättat för bland annat Svensk Jakt om sin jägarexamen och sitt jaktintresse, vägrade då kategoriskt att svara på frågor om huruvida han skjutit ett djur, med mera.
Å ena sidan, som Fridolin själv framhöll, kan sådana saker betraktas som rent privata och därmed inte relevanta i ett politiskt sammanhang.
Å andra sidan – och här ligger nog sanningen – består Miljöpartiets kärntrupper idag av en icke föraktlig andel jaktmotståndare. Detta känner naturligtvis Gustav Fridolin väl till, och att väcka ont blod bland dessa grupperingar är naturligtvis inte vad en partiledare vill med bara ett par veckor till ett riksdagsval.
Med andra ord: Gustav Fridolin förnekar hellre detta sitt intresse, än att ta striden internt för att få ge en rättvisande bild av jakten. Det politiska priset skulle bli för högt, den eventuella vinsten – i form av nya väljare – är inte värd ett sådant risktagande.
Ur jägarnas perspektiv är detta ett mycket sorgligt, men icke desto mindre sant konstaterande.

Hur agerar S?

Socialdemokraterna, då?
I denna valrörelse har det bland jägare många gånger framförts att ”En röst på S är en röst på MP”, med hänvisning till Miljöpartiets i vissa delar jaktfientliga inställning.
En jaktkamrat sade härom dagen till mig:
”Om man visste att Socialdemokraterna fick egen majoritet, och inte blandade in Miljöpartiet, då skulle man ju faktiskt kunna rösta på S.”
Min gissning är att många jägare funderar i liknande banor.
Effekten kan bli att S, genom det faktum att S och MP med stor sannolikhet kommer att bilda regering tillsammans efter morgondagens val, stöter bort många tänkbara väljare.
S har historiskt, i de flesta jaktfrågor, varit ett pragmatiskt parti som i de flesta delar (undantag finns) lyssnat på folket ute i bygderna. Jägarna, landsbygdens befolkning. Sett deras perspektiv.
Nu kan läget bli ett annat. För vem tror på allvar att S tar strid för jakten när denna trots allt lilla fråga gör sig utmärkt som bricka i förhandlingsspelet med MP?

Två departement blir ett?

Kärnkraften, Förbifart Stockholm, miljöskatter, tillväxtfrågan, vinster i välfärden, arbetstidsförkortning, försvar och vapenexport – listan över frågor där S och MP står långt ifrån varandra kan göras lång.
Den senaste tiden har ihärdiga rykten gjort gällande att S överväger en sammanslagning av landsbygds- och miljödepartementen till ett departement, och att MP får ta detta departement vid regeringsförhandlingar.
Ryktet dementeras från S-håll, men en sådan utveckling förefaller ändå inte helt orealistisk i händelse av regeringsskifte.

Vargfrågan – i elfte timmen

Till sist, ett tv-tips: Klockan 20.00 ikväll sänder TV4 en statsministerduell, där Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven möts för sista gången i denna valrörelse. Enligt mina vanligtvis välinformerade källor kommer vargfrågan att ges visst utrymme i denna slutdebatt.
Imorgon är det valdag. Kampen står, som så många gånger förr, mellan individens perspektiv – och kollektivets.
Oavsett vilket val du gör, och vilket valreslutatet blir, skulle jag ändå vilja uppmana dig till stanna upp en stund och glädjas över det faktum att vi har denna möjlighet: Att tillsammans bestämma hur vår gemensamma framtid ska utformas.
Känner du dig maktlös, lämnad utanför, borglömd, förbisedd? Är du bitter över att dina intressen inte tillvaratas?
Detta är dagen då DU bestämmer.
Vilket val gör du?