Bergvik Skog har via Naturvårdsverket tilldelats ersättningsmark som tidigare ägdes av Sveaskog. Ersättningsmarken är ett utbyte av mark där markägaren avstår mark som är av stort intresse för naturvården och där Naturvårdsverket kompenserar bortfallet med brukbar skogsmark.
Ett av dessa områden på cirka 2.200 hektar ligger sydväst om Särna, ganska nära Fulufjällets nationalpark. Där finns ett befintligt jaktlag med 60-åriga traditioner och med lokal förankring i bygden. Detta jaktlag sägs upp inför markägarbytet vilket är ett normalt juridiskt förfarande.

Däremot avviker man från det normala förfarandet när man därefter inte låter jaktlaget få ett nytt avtal, utan istället lägger ut marken på öppna marknaden (det normala är att man förhandlar med befintligt jaktlag om en eventuell arrendejustering).
Det befintliga jaktlaget med de lokala jägarna har inte de ekonomiska resurser som en viss ”elit” har, och kan därför inte konkurrera med dessa. Jaktmarken kommer nu arrenderas av en företagare i södra Sverige som i sin tur kommer att använda marken för kommersiell verksamhet.
För de lokala jägarna som jagat på dessa marker i generationer är jakten nu över. Många av jägarna är djupt förtvivlade och deras livskvalitet har kraftigt försämrats.
Det anbud som Bergvik Skog antog var dubbelt så högt som det lokala lagets anbud. I siffror innebär detta 48.000 kronor mer i omsättning för Bergvik Skog, som 2013 omsatte cirka 2,5 miljarder och hade ett operativt resultat samma år på cirka 1 miljard kronor.
Jag undrar om denna extra omsättning (cirka 2 öre per hektar totalt på deras innehav) har satts i relation till konsekvenserna för de lokala jägarna?

När man läser på Bergvik Skogs hemsida skriver de att de vill verka för ”hållbar utveckling”. Vad betyder det i praktiken när de inte alls är måna om de lokala jägarna, jakt som bedrivits i generationer eller den lokala återväxten av jägare?
På förvaltarens, Stora Ensos, hemsida kan man läsa att de ”strävar efter långsiktig samverkan med sina jägare”. Vad är det värt egentligen när man uppenbarligen kan byta bort det mot en relativ spottstyver?

Bergvik Skog saknar brist på respekt för den lilla människan. Den lilla människan som de egentligen borde värna om, dels för en hållbar utveckling men också för att den lilla människan har ett val.
Hon kan välja att sälja sin skog till vem hon vill och hon kan välja vilket försäkringsbolag hon vill (Länsförsäkringar är stor ägare i Bergvik Skog) och jag hoppas alla privata skogsägare och försäkringstagare utnyttjar denna möjlighet och inte väljer ett bolag som saknar total brist på empati.
Skäms Bergvik Skog!

Tommy Sander
En av de drabbade jägarna