Nu är det ganska längesen jag tog jägarexamen, 40 år närmare bestämt. Den säkra vapenhanteringen var det som följde oss under hela tiden. Från att man klev ur bilen, eller som i mitt fall klev av mopeden, vid skjutbanan – tills att man mottagit beviset om genomfört och godkänt prov.

Ser man till hur regelverket är utformat ingår säker vapenhantering vid hagelgevärsprov och ska prövas på två sätt. Hur detta ska göras finns beskrivet i Naturvårdsverkets konsoliderade version av föreskrift 2015:10. Samma sak gäller för praktiskt grundprov kulgevär, där man också ska prövas på två sätt.

Ingår redan

I samma föreskrift finns det också angivet att den provtagare som innan provet uppträder olämpligt med vapen inte får avlägga prov. Vid olämplig vapenhantering sedan något delprov ägt rum, men annat delprov ännu inte påbörjats, kan provtagaren alltså nekas vidare prov den dagen.

Så även om säker vapenhantering inte ingår som ett eget moment under högviltprovet (utom i de fall där man gör praktiska högviltprovet först, då ska momentet ingå även där), så ingår den säkra vapenhanteringen även där.

Kulfång i teoridelen

Debattören vill öka kravet på säkerhetstänkande till att omfatta kulfång och jägarmässiga skotthåll för kula. Båda dessa ämnen behandlas under jägarexamens teoridel.

Kulfång handlar om platsbundna situationer i praktiken: hur det ser ut där och då, och framför allt att den som ska avlossa skott avgör om han eller hon kan göra det.

Jägarmässiga skotthåll är det avstånd vid jakt där skytten kan avlossa ett säkert och effektivt skott mot viltet, med hänsyn till vapnets precision och skyttens förmåga.

Vilket i praktiken skulle kunna innebära att man underkänns på ett sådant praktiskt prov för att man valt att avstå skott med ovanstående i beaktande – för att bedömningen blir subjektiv och inte objektiv.

Per-Arne Olsson