Anledningen är att tio mil mellan hans bostad och mitt säkerhetsskåp är för kort enligt polisens regler där gränsen är satt till 12–15 mil.
Att det är mörker, hala vägar, med risk för olyckor, med mera bryr man inte om.
Under flera år bearbetade jag min son att ta jägarexamen och börja jaga för att dra mitt strå till föryngringen av jägarkåren. Något som känns meningslöst efter polisens nej till vår vapenförvaring.
Om min son ska få mina vapen licensierade som sina, måste han investera i ett godkänt vapenskåp för stora pengar. Jag kan för närvarande inte överlåta mitt vapenskåp. Det kan jag tidigast göra om tre år,då jag av åldersskäl nog tänkt sluta att jaga.
Det verkar som att polisen motverkar möjligheten till säkra och enkla lösningar.
Det vore bra om Svensk Jakt återigen tar upp frågan om reglerna för samförvaring. De borde ändras snarast för att bli enklare.
Avståndet mellan bostaden och säkerhetsskåpet ska inte vara avgörande, andra skäl måste kunna beaktas.
Sigurd Karlsson
Kalix