Det krävs att vi ändrar lagar och arbetssätt för att till exempel bättre dra nytta av kött från vildsvinen. Det skriver två M-politiker i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Men har de verkligen tänkt klart här, undrar Thomas Ekberg.

Vi har idag kanske världens mest strikta livsmedelslagar i Sverige. Vi är också bundna av att följa EU:s lagstiftning och direktiv gällande hanteringen av det som ska levereras ut på den öppna marknaden.

Redan idag får enskilda jägare sälja en ganska ansenlig mängd viltkött vidare till privatpersoner, butiker och restauranger. Man får exempelvis sälja upp till 25 älgar i skinn som enskild person.

Det innebär i och för sig att den som tar emot viltet själv måste ha en anläggning för avhudning och vilthantering som följer livsmedelsverkets regelverk.

Andra regler
När det kommer till styckat eller avhudat kött så är dock reglerna annorlunda. Här har man satt en nivå på att man bara får sälja en enhet. En enhet motsvarar en vuxen älg, två älgkalvar, tre hjortar eller tio rådjur.
Samma regler kommer givetvis också gälla för vildsvin med det förslag som lagts. Men om man nu får sälja tio rådjur styckade direkt till affären, utan någon kontroll överhuvudtaget: Varför kan man då inte lika gärna få sälja 100 rådjur?

Vill vi få upp intresset för vildsvinskött i handeln, så krävs också att konsumenten kan lita på att det de handlar genomgått samma kontroll som övrigt kött i butiken.

Gällande reglerna för svensk tamgris, nöt, kyckling så är de stenhårda! Detta vet också garanterat de allt mer medvetna konsumenterna idag.

För det enklare
Det man istället borde göra är att underlätta för oss som driver vilthanteringsanläggningar. Av det enkla skälet att det måste kännas säkert för konsumenten att handla det vilt som jägarkåren levererar.
Att viltet passerar ett viltslakteri handlar förutom av rena hygienskäl också till stor del om att kvalitetssäkra köttkvaliteten, att hängningstider och mörningsprocesser är utförda enligt konstens alla regler.

Handen på hjärtat, både du och jag vet hur vissa av de slaktbodar som används vid kötthanteringen ibland kan se ut och hur ibland kött behandlas långt ifrån bra.

Man blir en smula konfunderad över varför vi som driver EU-godkända kontrollslakterier annars ska behöva rätta oss efter alla dessa komplicerade regler och investera miljontals kronor i verksamheterna, när ett jaktlag som består av sju personer redan idag, utan någon som helst livsmedelskontroll, kan sälja 70 rådjur eller sju vuxna älgar direkt till en butik. Styckat och klart.

Mycket importeras
Av den totala mängd kött som fanns till försäljning i Sverige 2012 var ungefär 48 procent av nötköttet, 32 procent av grisköttet och 65 procent av lammköttet importerat.

Och hur är det då med exempelvis vildsvinskött om man tittar på samma år? Jo, närmare 50 procent av vildsvinsköttet som grossister i Sverige levererar till butiker och restauranger är importerat. Detta på grund av att man helt enkelt inte får tag på vildsvinkött som man vet är behandlat säkert, och för att det finns för få vilthanteringsanläggningar som hanterar vildsvin.

Importen får till följd att priserna pressas ned. Det gör i sin tur att jag som vilthandlare inte kan betala den jägare som levererar kött till mig så mycket som jag skulle önska eller ens vad som kanske är skäligt.

Kort sagt: Det måste vara värt för jägaren att sätta sig i bilen, åka till en vilthanteringsanläggning och faktiskt tycka att hon gör en bra affär.

Först ska jägaren bekosta ett många gånger skyhögt jaktarrende, bensin, viltvårdande åtgärder, ammunition, hundar med mera. Sedan ska hon åka och i princip sälja köttet till självkostnadspris. Då är det väl detta som är det stora problemet?

Bättre marknadsföring
Jägarna måste bli bättre på en rad olika punkter, inte minst när det kommer till kötthantering. Men det finns en rad områden där vi också behöver samhällets hjälp.

• Vi måste marknadsföra jakten så att fler, framför allt ungdomar, blir intresserade av ett liv på Dianas stigar. För om vi inte kan skapa nyrekrytering inom jägarkåren, vilka ska då i framtiden jaga alla dessa vildsvin?

• Vi måste se till att korta väntetiderna gällande vapenlicenser. Det är helt orimligt att jakthandeln ska tvingas ligga på extremt stora och kostsamma lager bara för att handläggningstiderna tar flera månader. Många dukar under och lägger ned sina verksamheter av detta skäl.
Och om vi inte har vapen, hur ska vi då kunna jaga alla dessa vildsvin?

• Se över importen av viltkött och ställ hårda krav.
Varför ska man överhuvudtaget jaga vildsvin och sälja dess kött om man inte kan få rimligt betalt för det?

• Se över arrendepriserna, inte minst gällande våra statliga marker.
Om ingen har råd att jaga, vem ska då skjuta alla dessa vildsvin?

• Värna om vilthanteringsanläggningarna här finns kunskap och förmågan att leverera en högkvalitativ produkt till butiker, restauranger och till offentlig sektor.
För om det inte känns säkert att äta vildsvin och ingen är intresserad av att handla köttet av det skälet, varför ska vi då skjuta vildsvin överhuvudtaget?

• Se till att skapa en rovdjursförvaltning som fungerar i praktiken. Förvaltning av vildsvinen är ett skäl av många till att vi behöver fler jägare i skog och mark. I dagsläget gör dock en snedvriden rovdjurspolitik att allt fler låter bli att skaffa hund eller ta jägarexamen överhuvudtaget.
Och vem ska då förvalta vildsvinsstammen i takt med att exempelvis vargstammen expanderar söderut, samtidigt som vildsvinstammen rör sig uppåt i landet?

Allt är inte nattsvart
Personligen skulle jag gärna slippa en massa kontroller och onödig byråkrati, som jag trots allt vet inte gör de råvaror jag levererar vare sig bättre eller sämre.

Jag skulle dessutom spara en hel del kostnader på detta årligen. Men jag tror inte att det är rätt väg att gå. Jag levererar redan idag en ganska stor mängd svenskt viltkött, inklusive vildsvinskött till skolor och ålderdomshem inom Motala kommun.

Det var en del arbete med att övertyga kommunen, men när det väl är igång så är detta väldigt uppskattat av både beställare och konsument.

Så visst går det om man bara ger sig den på det.

Thomas Ekberg
Yrkesjägare Jaktlust.com
Vilthanteringsanläggning EG170