7,8 viltolyckor i timmen.

Varje timme.

Dygnet runt.

Året om.

Detta för en ekonomisk ersättning som aldrig motsvarar den totala arbetsinsatsen.

Ett trafikeftersök på älg ersätts sedan några år tillbaka med 780 kronor. Alla som någon gång ens kommit i närheten av eftersöksarbete förstår hur illa arvodesnivån motsvarar den arbetsinsats som oftast krävs.

Hur besvärliga eftersök är att klara ut, inte minst när de ska genomföras i nära anslutning till ibland hårt trafikerade vägar. Vilka umbäranden det kan innebära för hela eftersöksekipaget, människa såväl som hund.

Vilka risker det innebär. Under arbete med ett trafikeftersök vid en riksväg utanför Jönköping blev en eftersöksjägare 2011 påkörd och avled.

Trots låga arvoden och höga risker ställer de ändå upp. Över hela landet, dag och natt – trafikeftersöksjägarna. Det enda i dessa deras insatser som möjligen skulle kunna kallas själviskt är att deras hundar får träning. Men detta syftar ju faktiskt till att dessa hundar ska bli bättre på att klara ut framtida eftersök. För att förkorta lidandet för lemlästade djur.

Nej, allt i eftersöksarbetet stavas osjälvisk uppoffring för en större sak: en insats för samhället såväl som för de skadade djuren.

Det krävs alltså inga avancerade kunskaper i nationalekonomi för att begripa att samhället, för de i sammanhanget magra ersättningar som utbetalas för ändamålet, får mångfalt mer tillbaka av svenska eftersöksjägare – i form av det arbete de utför tillsammans med sina hundar.

Efter att ha tagit del av fallet Melinda Hermansson är jag därför knappast ensam om att indignerat gnissla tänder och ställa frågan: Är det här tacken?

I Svensk Jakts artiklar om ärendet berättas att Hermansson när hon blev varslad och uppsagd från sitt industriarbete hamnade i ett byråkratiskt limbo: a-kassan vägrade betala ut den ersättning hon var berättigad till på grund av att Polismyndigheten, som är formell uppdragsgivare, inte kan skriva ut arbetsgivarintyg för de arvoderade eftersöksjägarna.

Ingen av de inblandade myndigheterna anser sig ha gjort fel – men smällen för detta förbiseende i regelverken fick, som så många gånger förr, den enskilda medborgaren ta. Melinda Hermansson fick stå utan inkomst i över tre månader.

”Jag har utfört ett samhällsuppdrag och så straffas jag. Det är ett systemfel och jag hoppas verkligen att inga andra ska drabbas som jag. Det måste till en förändring”, säger Melinda Hermansson till Svensk Jakt.

Vi har sett det förr: Den lilla människan som kämpar för sin rätt mot byråkratin.

Är det rimligt att vi – samhället – belönar allt det oavlönade, osjälviska arbete som trafikeftersöksjägarna utför på detta sätt?

Varsågod, kära beslutsfattare – politiker och myndighetsmänniskor – här har ni ett vidöppet mål: Rätta till systemfelet.

Nu.