Kjell-Arne Ottosson, (KD).

Kristdemokraterna anser att i vissa regioner behöver vargstammen minskas genom licensjakt. Besluten om antalet som ska skjutas ska anpassas till de demokratiskt beslutade målen för rovdjursstammarna.

Hänsyn bör också tas till hur rovdjursförekomsten påverkar älgstammens storlek och till människors trygghet och livskvalitet.

Möjligheten till ändamålsenlig förvaltning är nödvändig för att upprätthålla lokal acceptans för rovdjurens förekomst, samt för att det ska vara möjligt att leva och verka i landsbygden även där rovdjurstrycket är högt.

Höj jaktkvoterna

Jakten på säl behöver utökas. Beståndet av gråsäl är nu uppe i omkring 50.000 djur och växer med fem–sju procent årligen. Totalt finns över 110.000 sälar längs Sveriges kust.

De stora sälstammarna hotar fisket. Dels genom konkurrens om fångsten, dels genom att täta sälpopulationer ökar spridningen av sjukdomar till fisk, däribland torsk.

Jaktkvoterna måste därför höjas för att pressa ned populationsstorleken.

En mycket viktig del av jakten är att ta tillvara det fällda bytet. I dag är det inte tillåtet att bedriva handel med sälprodukter. Detta förbud bör Sverige snarast söka undantag från, inte minst ur ett etiskt perspektiv. På längre sikt bör regeringen agera för att slopa detta förbud.

Regler bör ses över

Jakten på skarv måste intensifieras, inte minst mot bakgrund av att skarven fångar stora mängder ål, som är en starkt hotad fisk i dagsläget.

Gässen innebär ett växande problem i takt med klimatförändringen, som medför att många kanadagäss stannar i landet under vintern. Även tranornas skador på odlingar har ökat.

Reglerna för jakt på skarv, gäss och tranor bör ses över i syfte att utöka jakten på dessa arter så att stammarna kan hållas på en balanserad nivå. Exempelvis bör det vara tillåtet att jaga skarv även i anslutning till häckningsplatserna, vilket det inte är i dag.

Större flexibilitet

Ett hinder för en ändamålsenlig jakt är de EU-regler som finns kring jakt och som gäller hela unionen. Kristdemokraterna anser att det krävs större flexibilitet med hänsyn till de mycket olika naturliga förutsättningar som finns inom EU. Djur­ eller växtarter som är hotade i södra Europa kan vara talrika på ett skadligt sätt i de nordliga medlemsländerna.

Vi anser därför att viltförvaltningen behöver decentraliseras ytterligare – från europeisk nivå till nationell nivå och från nationell nivå till regional nivå. Beslut om skydd av vilda djur och hotade arter är en fråga där medlemsstaterna i högre grad ska återfå beslutsmakten.

Nationell fråga

Licensjakt på varg, skyddsjakt på skarv i skärgårdsmiljöer och jakten på säl är exempel på frågor som ska avgöras nationellt.

Vi vill också uppdatera EU:s art- och habitatdirektiv och dess bilagor. Det måste bli smidigare att omklassa hotstatusen för olika arter, i takt med att populationerna växer eller krymper.

I dag krävs enhällighet i ministerrådet för att flytta en art från listan över djur som anses kräva ”noggrant skydd”. Detta har hittills aldrig gjorts. Möjligheterna att ändra i direktivet måste därför stärkas.

Kjell-Arne Ottosson (KD)

Riksdagsledamot och jaktpolitisk talesperson