Som ansvarig hundägare är det en självklarhet att inför en utlandsresa med hund dels ta reda på vad som gäller både vid utresan och senare vid återresan. Och samtidigt försäkra sig om att man lever upp till uppställda krav.

Man vill definitivt inte riskera att ens fyrbenta familjemedlem hamnar i trubbel vid inresan och givetvis inte heller bidra till att man drar med sig någon sjukdom hem från kontinenten.

Många krav

I mitt fall, med två vuxna tikar – vorsteh och jaktlabrador – under en tre veckor lång bilresa via Danmark genom Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike och åter över Danmark, angav Jordbruksverket följande krav:

• Djuret ska vara id-märkt.

• Djuret ska ha en giltig vaccination mot rabies.

• Djuret får resa tidigast 21 dagar efter grundvaccination mot rabies.

• Djuret ska ha ett EU-pass för sällskapsdjur.

• Djuret ska anmälas hos tullen.

Ingen bryr sig

Med alla förberedelser gjorda, dessutom avmaskning både före och innan återkomst, blev första besvikelsen en i det närmaste obemannad tull vid Öresundsbron. Efter ett visst letande påträffades en tulltjänsteman som sa sig sakna utbildning för att kontrollera hundarnas EU-pass. Något som upprepades några veckor senare, vid inresa över samma tullstation.

En av grundpelarna med EU-tanken är rätten att fritt färdas inom unionen. Den principen fungerade vid alla de länders gränser som passerades under resan. Men varför då ut- och inresebestämmelser som ingen ens bryr sig om att följa upp?

Med vetskap om hotande spridning av afrikansk svinpest i flera östliga länder inom unionen var vi mer än angelägna om att vid återresan få visa upp hundarnas EU-pass, åtminstone för den danska tullen. Den ynnesten medgavs inte, utan vi fick snarast känslan av att vår ambition i det avseendet mest betraktades som ett ovälkommet gränshinder.

Med koppel på

Väl över på dansk sida tog vi in på en mycket välordnad camping med utsikt mot Tyskland, någon kilometer på andra sidan en havsvik.

Välordnad, inte minst för husbilsresenärer med hundar. Ett stort om än bristfälligt inhägnat område var avsett endast för hundrastning. Mängder med kaniner och en kommunal reningsanläggning inom rastningsområdet i förening med det bristfälliga stängslet gjorde att kopplen trots allt fick sitta på.

Det hindrade dock inte hundarna från att få några av änderna i reningsdammen att ta till vingarna.

Det var inga problem att följa de ändernas flykt in mot campingområdet. Att de en stund senare inte lät sig skrämmas upp ur anläggningens uppvärmda utomhuspool kanske berodde både på det betydligt varmare vattnet och möjligen tillägnad vana att där få bada ensamma. Att resa ”off season” kan ge lite annorlunda upplevelser.

Hotad marknad

Med dessa upplevelser av ”badankor” och bristande tullkontroller av sällskapsdjur kunde jag inte avstå från att någon halvmil från nyss nämnda campinganläggning stanna till och reflektera över det danska beslutet att utrota alla vildsvin.

Vid en flera ha stor leråker med stora vattenpölar gottade sig mängder av gyttjebadande tamsvin, tydligt ovetande om risker för både afrikansk svinpest och en hotad dansk exportmarknad.

Torsten Nilsson

Uppsala