Trots uttalanden i samband med Örebrodådet att man inte bör dra förhastade slutsatser, väljer regeringen och SD att göra precis just det. Trots att det inte finns något som pekar på att förslaget skulle förhindra liknande dåd, driver de nu igenom ett förhastat beslut som är i princip verkningslöst, något som riskerar att utesluta andra, faktiskt verkningsfulla åtgärder.

Värt att nämna är att den reglering som föreslås i utredningen varken skulle ha förhindrat Breivik, Mangs, Ausonius eller nu Andersson.

Grund till resonemang

Grundresonemanget från regeringen – som hämtats från utredningen En ändamålsenlig vapenlagstiftning, SOU 2024:31 – är att just vapen med militärt utseende är särskilt farliga. Regeringen påskiner att förslaget innebär en noga gjord avvägning mellan jägarnas och samhällets trygghet.

Regeringen menar att samhället blir tryggare genom denna åtgärd. Det är detta som berättigar att man ska gå vidare med drakoniska åtgärder och tvinga tusentals lagliga vapenägare att lämna in sina vapen.

Ingen kompensation

Dessutom kan vi förmoda att ingen kompensation kommer att erbjudas för vapenspecifik utrustning, såsom sikten och ljuddämpare, som i många fall nu blir helt värdelösa.

Men det verkliga problemet är att det saknas någon konkret evidens för att förslaget faktiskt kommer att minska risken för brott eller öka den allmänna säkerheten. Faktum är att utredningen särskilt utformats för att inte träffa majoriteten av halvautomatiska vapen som kan använda stora magasin.

Enbart utseende

Det finns ingen funktionell skillnad mellan en halvautomat med militärt utseende och en motsvarande halvautomat med traditionellt utseende. Detta är alla inblandade medvetna om – inklusive utredarna själva.

Genom att utforma förslaget så att vapen med exakt samma funktion och därmed farlighet både kan tillåtas och förbjudas, slår utredarna knut på sig själva för att hitta ett nytt sätt att särskilja vapen, nämligen huruvida magasinet kan anses vara ”militärt”.

Fortsatt tillåtna

Att detta är unikt och inte ändamålsenligt för att differentiera mellan vapentyper, särskilt deras farlighet, är utredarna också väl medvetna om. De är också medvetna om att det gör själva grunden för regelverket otydligt:

”Även om det saknas en vedertagen definition av vad som avses med magasin av militär typ bör gränsdragningen i de flesta fall inte medföra några större svårigheter. Eventuella gränsdragningsproblem får lösas i rättstillämpningen.”

Halvautomater för centralantänd gevärsammunition, med löstagbara högkapacitetsmagasin, kommer alltså även fortsättningsvis att tillåtas. Att regeringen så angeläget ville försäkra enbart jägarna om detta, framgår tydligt av att justitieminister Gunnar Strömmer ställde upp på en intervju i Svensk Jakt för att förtydliga just detta.

Svepande resonemang

Det andra argumentet, att vapen som kan använda ”militära magasin” skulle utgöra ett unikt stort hot, håller inte heller vid närmare granskning.

I utredningen, och senare av regeringens företrädare, förs ett svepande resonemang om att AR-15 använts vid flera uppmärksammade dåd i världen.

Detta är sant – men AR-15 är också en av västvärldens mest förekommande halvautomater. Det vore tvärtom anmärkningsvärt om den inte återfanns i samma omfattning även i dessa tragiska sammanhang.

Verkligt stöldbegärligt?

I utredningen framhålls också att förbudet delvis kan motiveras av att dessa vapen är särskilt stöldbegärliga och också möjliga att konvertera till helautomatiska.

Om denna ökade stöldbegärlighet är något som återspeglats i verkligheten lämnar de därhän. Likaså hur vanligt, eller om överhuvudtaget, halvautomatiska gevär har illegalt konverterats till helautomatiska i vansinnesdåd, eller ens om dessa vapen är enklare att illegalt konvertera till helautomatiska jämfört med alla andra halvautomater som fortsättningsvis tillåts.

En svag grund

Varför väljer regeringen att genomföra detta, med en så svag grund?

Om några omedelbara slutsatser kan dras av dådet i Örebro är det att gärningsmannen beviljats licens på både kul- och hagelvapen, att flera vapen medfördes till brottsplatsen och att det inte är orimligt att anta att utfallet inte nämnvärt påverkats av vilket av dennes licensberättigade vapen som användes.

Det är uppenbart att fokus bör ligga på lämplighetsprocessen och eventuell löpande uppföljning av vapenlicenser.

Medvetet verkningslöst

Att på en så grundlös bas, och samtidigt så medvetet verkningslöst, ändå välja att genomföra långtgående åtgärder där tusentals laglydiga vapenägare offras för att regeringen ska framstå som handlingskraftig, är inget annat än en skandal.

Det visar också hur lite Moderaterna och Sverigedemokraterna värderar tilliten till gynnande myndighetsbeslut och förståelse för den ekonomiska förlust som regeringen aktivt orsakar tusentals vapenägare.

När denna grundlösa inskränkning gått igenom, vilka vapen står näst på tur?

Regeringen och SD har tydligt visat att vallöften väger lätt – när viljan att ”agera kraftfullt” står på spel.

Johan Moberg