Polismyndigheten gavs 1973 det offentliga uppdraget att överta licenshanteringen från Länsstyrelserna för att tillse att det skulle råda likhet inför lagen.  Mer än 40 år senare kan vi konstatera att Polismyndigheten misslyckats kapitalt med detta uppdrag. Orsakerna hävdar Rikspolisstyrelsen, RPS, bland annat bottnar i brister i bemanning, krånglande datasystem och att jägare och sportskyttar fyller i sina ansökningar på ett felaktigt sätt.
Men här inte hela sanningen, något som också JO genomskådat och nu påpekar att polisen bryter mot Förvaltningslagen. Det föreligger helt enkelt övergripande systemfel i hur polismyndigheten hanterar sitt uppdrag.

Undvika jäv
Till att börja med får en handläggare enligt Rikspolisstyrelsens direktiv själv inte ha ett intresse för jakt och sportskytte för att undvika att jäv uppstår. Detta kan tyckas märkligt eftersom det är kutym inom all förvaltning att egna ärenden inte får handläggas samt att en jävsituation likväl kan uppstå även om handläggaren ifråga inte har ett eget intresse, exempelvis om en vän eller släkting lämnar in en ansökan.
Någon med ett eget intresse torde ha större sakkunskaper på det aktuella området och därigenom ha möjligheter att snabbt och korrekt handlägga ett ärende. Skulle en handläggare på Transportstyrelsen inte få ha körkort eller en handläggare på Försäkringskassan inte vara få vara sjukskriven som jämförelse?
Vad beträffar felaktigt ifyllda ansökningar kan poängteras att Polismyndigheten i vissa län hittar på egna regler för vad som ska finnas med i en ansökning, regler som man saknar stöd för i svensk lag. Att det blir ”fel” är måhända inte så konstigt.

Gott syfte
Ministerstyre är ett skällsord i detta land, och är heller inte tillåtet. Syftet är gott, statsförvaltningen ska inte vara politiserad utan ska styras genom budget, lag och övergripande policybeslut. Denna form av styre förutsätter dock en opartisk ämbetsmannakår som omsätter dessa i praktisk förvaltning. I en internationell jämförelse har också svensk statsförvaltning genom åren fungerat tämligen väl. Men i detta specifika fall börjar det riktas tvivel, och det med rätta.
Den nyligen genomklubbade vapenlagen verkar vare sig Polismyndigheten i Västra Götaland eller Rikspolisstyrelsen bry sig särdeles mycket om, utan de fortsätter med vad som kan liknas med ett korståg mot vapentyper som polisens tjänstemän ”inte tycker om”. Framför allt halvautomatiska kulgevär för målskytte och enhandsvapen. JO konstaterar exempelvis att polisen medvetet struntar i att handlägga ärenden som gäller vissa vapentyper, något som direkt bryter mot Förvaltningslagen. En statlig myndighet driver alltså en egen politisk linje, frånskild riksdagens. Detta är inte bara fel ur förvaltningshänseende utan är också i högsta grad demokratiskt tvivelaktigt.

Hård remisskritik
I utredningen inför den nya lagen, som genomfördes av Doris Högne Rydheim, rektor vid Polishögskolan i Solna och ledamot i Rikspolisstyrelsen, försökte RPS få igenom retroaktiv lagstiftning, något som inte är tillåtet, och därigenom direkt förbjuda den tynande kpistskyttegrenen samt i praktiken omöjliggöra IPSC-skyttet. Rydheims utredning mottog dock hård kritik under remissrundan och skrotades till stora delar.
Kvarstod gjorde dock utredningens förslag om auktorisering av sportskyttegrenar, att skyttegrenar ska vara organiserade på ett seriöst sätt. IPSC-grenarna tillhör en sådan kategori och är juridiskt godkända. Likväl fortsätter polisen att aktivt motarbeta dessa grena.
Juridiska processer, där polisen först förlorat i Förvaltningsrätten, drivs likaså med Rikspolisstyrelsens goda minne. Trots att ansökningarna är legitima utifrån rådande regelverk och lagstiftning. Att polisen hörsammar kravet på ett opartiskt genomförande av sitt uppdrag kan man därigenom starkt ifrågasätta.
Det börjar bli dags att överföra ansvaret till en myndighet som till att börja med lever upp till sitt offentliga uppdrag om likhet inför lagen. En myndighet som tillämpar opartiskhet i ämbetet och respekterar lag och förordning istället för att som situationen idag är där vissa tjänstemän inom polismyndigheten synbart inte klarar av att göra skillnad på sina egna åsikter och det uppdrag man är ålagd att utföra.
Alternativet vore att införa ministerstyre med allt vad det innebär.

Dennis Andersson, Stats- och samhällsvetare, jägare och sportskytt