Vi beklagar naturligtvis det inträffade men tycker att det är viktigt att belysa vissa fakta som gjort det möjligt för vargen att ta sig in trots rovdjursavvisande staket (RAS).

Detta för att liknade händelser ska undvikas i framtiden när man har RAS, vilket trots allt är ett effektivt skydd mot varg.

Vargattack trots rovdjursavvisande stängsel

För låg spänning

Förmodligen var spänningen i eltrådarna inte tillräckligt hög under natten när varg tog sig innanför stängslet. Detta på grund av de stora mängder nederbörd som fallit under hela veckan och som tyngt ner det höga gräset kring hagen, så att det låg an mot de nedersta trådarna.

Det finns en väg som löper kring hagens ena sida. Den ligger ungefär en meter högre än hagen, så det finns en höjd som en varg kan hoppa ifrån.

För stort utrymme

Längs med vägen var också den nedersta tråden för högt upp. Den ska sitta max 30 centimeter ovanför marken. I protokollet finns en sådan plats dokumenterad med fotografi.

Troligen har en entreprenör som grävt innanför stängslet för att få ner ett rör, inte återställt marknivån till rätt höjd. Man har fyllt ut med stora stenar, men utrymmet mellan dem och den nedersta tråden är uppmätt till 50 centimeter. Uppgiften finns på sidan 3 i besiktningsprotokollet.

Utöver denna plats har vi även noterat en andra plats där den nedersta tråden har dragits upp över de 30 centimeter som gäller, eftersom stolpen lutar i 45 grader.

Duktig simmare

Länsstyrelsen har flera besiktningsmän, och den handläggare som normalt handlägger alla fall i södra halvan av Stockholms län, Mikael Fransson, återkom efter sin semester och har även han varit på plats och gjort samma observationer.

Det påpekas i artikeln på Svenskjakt.se att till och med på en ö i hagen hade får dödats.

Vargen är en duktig simmare. Att får dödas även på en liten ö, med bara någon meter av vatten omkring sig, är inte alls förvånande. Att stängsla mot vatten är synnerligen viktigt.

Magnus Orrebrant

ordförande Svenska rovdjursföreningen

Elisabet Jonsson

rovdjursansvarig Stockholms län, Svenska rovdjursföreningen

Svensk Jakt svarar:

Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg.

Magnus Orrebrant och Elisabet Jonsson hävdar i sitt debattinlägg att alla fakta inte rapporterades i Svensk Jakts artikel om händelsen utanför Nykvarn, och att detta ger en missvisande bild av hur rovdjursavvisande stängsel fungerar.

Låt oss därför gå igenom deras argument, i tur och ordning.

Orrebrant och Jonsson skriver:

”Förmodligen var spänningen inte tillräckligt hög under natten när varg tog sig innanför stängslet. Detta på grund av de stora mängder nederbörd som fallit under hela veckan och som tyngt ner det höga gräset kring hagen, så att det låg an mot de nedersta trådarna.”

I Svensk Jakts text framgår att spänningen i stängslet, enligt besiktningsmannens rapport, var enligt reglerna. (I rapporten står det 4.000 volt, vilket enligt länsstyrelsen skulle vara tillräckligt, men efter kontroll med Viltskadecenter ska spänningen vara 4.500 volt.)

Vidare skriver Orrebrant och Jonsson:

”Det finns en väg som löper kring hagens ena sida. Den ligger ungefär en meter högre än hagen, så det finns en höjd som en varg kan hoppa ifrån.”

I Svensk Jakts artikel står det följande:

”Fårägaren Kjell Andersson är dock säker på att vargen tagit sig in i hagen genom att hoppa över stängslet.

– Hagen ligger i en slänt där vägen passerar ovanför, så om vargen hoppar därifrån så är det inte så högt som 1,10 meter, som stängslet ska vara, säger han.”

Företrädarna för Svenska rovdjursföreningen skriver vidare:

”Längs med vägen var också den nedersta tråden för högt upp. Den ska sitta max 30 centimeter ovanför marken. I protokollet finns en sådan plats dokumenterad med fotografi.

Troligen har en entreprenör som grävt innanför stängslet för att få ner ett rör, inte återställt marknivån till rätt höjd. Man har fyllt ut med stora stenar, men utrymmet mellan dem och den nedersta tråden är uppmätt till 50 centimeter. Uppgiften finns på sidan 3 i besiktningsprotokollet.

Utöver denna plats har vi även noterat en andra plats där den nedersta tråden har dragits upp över de 30 centimeter som gäller, eftersom stolpen lutar i 45 grader.”

Svensk Jakt har från länsstyrelsen i Stockholms län fått ut ett tvåsidigt besiktningsprotokoll utan bilder. Trots begäran från tidningen har länsstyrelsen inte lämnat ut några bilder. Tydligen har Rovdjursföreningen fått ett tresidigt protokoll med bilder.

Svensk Jakt skriver:

”Men det finns en märklig uppgift i rapporten. I besiktningsprotokollet ställs frågan ’Fanns sten, mur, virkeshög eller annat som rovdjuret kunnat hoppa in från inom 1,5 m från stängslet?’

På frågan finns två svarsalternativ, ’Ja’ och ’Nej’, och besiktningsmannen har kryssat i båda alternativen.

Enligt Sara Sundin vid länsstyrelsens enhet för natur- och viltärenden, så kan besiktningsmannens märkliga svar bero på att han tror att vargen kan ha krupit in i hagen under den nedersta tråden. Den aktuelle besiktningsmannen har nu gått på semester och är därefter tjänstledig i två år.

Svensk Jakt har försökt att från länsstyrelsen få ut de foton som togs vid besiktningstillfället, men ännu ej lyckats.”

Vidare skriver Johnsson/Orrebrant att:

”Det påpekas i artikeln att till och med på en ö i hagen hade får dödats. Vargen är en duktig simmare. Att får dödas även på en liten ö, med bara någon meter av vatten omkring sig, är inte alls förvånande. Så att stängsla mot vatten är synnerligen viktigt.”

Svensk Jakt har aldrig påstått att vatten skulle utgöra något skydd mot vargattacker utan bara återgett fårägarens berättelse om hur attacken gick till.

Det framstår därmed som högst oklart hur Svensk Jakts artikel skulle vara missvisande.

Orrebrant och Jonssons inlägg, innehållande en genomgång av alla de felkällor som rovdjursavvisande stängsel är behäftade med, är trots allt mycket upplysande. Här framgår med eftertryck att det inte behövs särskilt mycket för att ett sådant stängsel ska upphöra att fungera.

Det mest intressanta i historien är Rovdjursföreningens agerande för att skydda sin ”favoritgård” där föreningen satt upp stängslen, enligt konstens alla regler får vi förmoda, och som Orrebrant och Jonsson inte alls berör.

För trots att Rovdjursföreningen själv satt upp rovdjursavvisande stängsel vid Herrviks gård litar man inte på att stängslet ska hålla vargen borta, utan man måste patrullera och vakta gårdens hagar nattetid.

Enligt Svenska fåravelsförbundet har landets fårgårdar sammanlagt cirka 15.000 kilometer stängsel för att hägna in sina djur.

Hur ska övriga fårägare kunna skydda sina får mot varg när Rovdjursföreningen inte ens litar på att ett rovdjursavvisande stängsel, som man själv själv satt upp, ska fungera runt favoritgården?

Martin Källberg

Chefredaktör Svensk Jakt