En bevarad biologisk mångfald i Europa är avgörande för vår kontinents överlevnad. Av den anledningen är EU:s art- och habitatdirektiv mycket viktiga.
Det är därför fullt rimligt att EU ställer krav på medlemsländerna att upprätthålla livskraftiga stammar av olika rovdjur, såsom vargen. Men det är lika fullt rimligt att det är upp till länderna själva att bestämma hur detta bör definieras.
Det är inte bara en fråga om vilket antal djur som är rimligt. Det måste också finnas en tillräckligt god genetisk mångfald bland dessa djur. Den överblicken finns hos nationella och regionala myndigheter.
Okänslig och okunnig
Ibland ser vi dessvärre exempel på hur EU-kommissionen i sina förslag vill dra alla medlemsländer över en kam. Utan hänsyn till att vi alla har olika förutsättningar, utmaningar och möjligheter när det gäller våra djur och vår natur.
Jag tänker särskilt på hur man, för drygt tio år sedan, i förslaget till ny hygienförordning var fullständigt okänslig (eller okunnig) inför det faktum att vi faktiskt har det ganska kallt här uppe i norr, och att våra jägare faktiskt är väl utbildade i artkännedom och viltvård.
Lyckligtvis lyckades jag, tillsammans med bland andra min liberala kollega Astrid Thors från Finland, få stopp på tokigheterna. Annars skulle i princip en veterinär ha varit obligatorisk i varje jaktlag. Och varje fällt djur läggas i ett frysrum tämligen per omgående.
Istället fick jag gehör för mitt synsätt om att viltkött skulle hanteras på samma sätt som annat kött. Om det var avsett för försäljning skulle det underkastas gängse kontroller. Det privata köttet skulle inte myndigheterna lägga sig i.
Välkomnar ökad skyddsjakt
På motsvarande sätt ska inte EU lägga sig i hur vi uppnår de gemensamma målen om livskraftiga stammar av våra stora rovdjur. Det bör vara upp till varje land att besluta om detta, på sätt som skett i vår svenska riksdag.
För egen del skulle jag välkomna utökade möjligheter till skyddsjakt på varg. Dagens system är för tungrott och trögt.
Och eftersom vårt nuvarande bestånd av varg bedöms vara tillräckligt gott, så har vi även utrymme för licensjakt på varg.
Jag skulle visserligen gärna se att den bedrevs med något större urskillning än idag, till exempel genom att man skjuter samtliga djur i ett visst revir som är särskilt störande.
Men, återigen, detta har inte EU med att göra. Rovdjursfrågan ska fortsatt skötas nationellt – och regionalt och lokalt!
Det sistnämnda är mycket viktigt. De som berörs av de stora rovdjuren måste få ha ett ord med i laget. Om inte besluten fattas i samverkan med lokalbefolkningen, riskerar det hela att gå överstyr.
Om inte myndigheterna – det gäller både svenska och europeiska – bjuder in till en bred dialog i dessa frågor, så riskerar vi bara att få se mer tjuvjakt. Och det tjänar ingen på, allra minst rovdjuren.
De beslut som fattas måste vara väl förankrade.
Marit Paulsen (FP)
Folkpartiets förstanamn i valet till Europaparlamentet