När det gäller att slå vakt om vår nationalsymbol älgen, står vi jägare ensamma i frågan om viltets värde, skriver debattören i sin replik.
Foto: Kenneth Johansson
LRF:s vice ordförande Mikaela Johnsson ger uttryck för många sanningar i debattinlägget Jakten får inte vara enda fokus i älgförvaltningen. Till exempel att två älgar äter mer än en, den ekvationen tror jag huvudsakligen att alla förstår.
Men debattören säger inget om hur dagens skogsbruk ser ut, med mindre marginaler och kring de kostnader skogsbruket är villigt att ta för skötseln av skogen. Det är så skogsförvaltning ser i dag.
Att antalet plantor har mer än halverats vid återplantering nämns inte i debattartikeln. Heller inte att inriktningen som under många år har varit rådande är en övergång till gran på direkt olämpliga marker, vilket förstås sätter högre tryck på tallen som stapelföda för älgen.
Lägg därtill den lövsanering som pågår – oavsett vad skogsbruket vill ge sken av.
Egentligen är det självklart – mindre tillgång till lämpligt foder ger högre betestryck och konkurrens om befintligt foder.
Målet om fem procent skador ger inte en rättvisande bild, vilket har bevisats i de områden som dubbelinventeras med svenska Äbin och den norska motsvarigheten. Där skillnaden i metod och resultat enklast kan beskrivas som inställningen till viltets påverkan på habitatet.
Att som debattören jämföra älgstammens storlek med siffror före 1970-talet känns som ett försök till att finna argument och statistik för sin sak. Självklart står det henne fritt, men jag tycker ändå att adekvata underlag behöver användas i en debattartikel skriven i nutiden.
Jämförelsen blir, kan jag tycka, utifrån de olikheter i förutsättningar som då rådde mot i dag, inte en bild som är trovärdig.
I jämförelsen med tidiga 1980-talets älgstammar så väljer man heller inte att ta in de skogsåtgärder som då gjordes i svenskt skogsbruk med storskogsbruk.
Den största faktorn som vi jägare ser, vargen, nämner inte debattören alls. Något som är märkligt när LRF beskriver problemet kring sina medlemmars intressen, då det i stora delar av Sverige är svårt att hålla någon form av boskap utan stora kostnader för vargstängsel. Det borde vara en större fråga för LRF än älgens bete i ungskogen.
Jag vill understryka att det för jägarkåren inte bara är frågan om jakt som styr.
Det torde inte undgått någon: det arbete och den insats som Sveriges jägare gjort de senaste åren kring förvaltningen av våra viltstammar.
Särskild omsorg läggs kring vår nationalsymbol älgen, där vi står ensamma i frågan om viltets värde.
Mikael Pulkkinen
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
